Och vinnarna av doftpinupporna är…

Utlottningen förlöpte enligt min gamla vanliga, kanske uttjatade, men, och om jag får säga det själv, väl fungerande metod: namnen på alla som har lämnat in en röst skrivs ner på lappar. Som viks ihop och hamnar i en skål. Och där sedan två stycken, lika många som jag har doftpinuppor, slumpmässigt rycks upp och viks ut igen. Och därmed blottar namnen på vinnarna. Som den här gången blev:

Grattis till er! Jag mailar er om en liten stund. Tack till alla som var med och tävlade! Alltid kul med respons. Hade jag kunnat ge er alla ett pris så hade jag gjort det… Tyvärr funkar ju inte det så jag får väl istället kasta ur mig ett pinsamt och klämkäckt ”bättre lycka nästa gång”… Take care! Kram, Kärlek & Respekt!

Dagens – som i ett försök att vara lite kvinnlig

Söndriga jeans, söndriga jeans. Och så ännu ett par dagar med lite mer söndriga jeans. Joråsåatt… här har vi fantasi förknippat med klädstilen… INTE. Så idag fick jag ett spontant ryck att jag skulle göra ett allvarligt försök i att framträda i lite mer kvinnlig dager. Och knalla ut i klänning. Så då gjorde jag det. Hann dock inte tänka till om vilken klänning eller vilket sällskap den skulle få under sin utflykt. Så det fick bli vad som först studsade emot mig i Mollyroben. Vilket blev denna stass:

Huruvida det förhöjde mina poäng på feminitetsskalan har jag faktiskt ingen aning om, och jag struntar faktiskt i att analysera det, för det spelar inte så stor roll. I alla fall inte jämfört med hur fantastiskt lycklig min svulstiga mage blev över att slippa knölas in i trånga jeans för 50-11:te dagen på raken. Tjoho sa den och det räcker för mig. I alla fall för idag. :o)

Nu har klockan alldeles strax slagit för mig att dra vinnare i min lilla utlottning av doftpinupporna. Jag måste dock först ut med hundar och sedan bege mig en sväng till Ica, så om ni ännu inte har kastat in en lott och vill göra det så har ni fortfarande chansen en liten stund till. Jag skriver en kommentar i det inlägget när jag stänger ner och drar de två vinnarnamnen, så ni vet när det är för sent. Pristagarna presenteras här lite senare ikväll. Kram till dess! Var rädda om er!

Tappad dödskalle och en liten omröstning

Sorg, förbannelse och katastrof! Jag har tappat dödskallen som satt på det fina armbandet som söta ÄnglaMaria har gjort!!! Så skittrist! Men ett problem som jag hoppas kunna lösa genom att hitta en ersättare. Den fina jag hade såg ut så här:

Helst hade jag sett att en likadan fick ta den tomma platsen, men en närbesläktad skalle duger också. Så nu frågar jag er; någon som vet var sådana finns?

Sedan tänkte jag hålla en liten omröstning här. Jag har fått en kommentar om att jag har blivit dålig på att svara på just kommentarer. Och det har jag absolut! Det blir inte alls lika ofta att jag svarar var och en personligt längre. Och ofta kommer svaren kanske först dagen efter, ibland ännu senare. Men jag försöker att svara på något sätt även om jag missar ibland.

Att det har blivit så har främst med tiden att göra. Som inte räcker till. Kanske borde jag omprioritera… Fast det tänkte jag att ni skulle få vara med och tycka till om. Så därför undrar jag: ska jag göra färre inlägg och istället lägga tiden på att ge bättre svar på kommentarerna? Eller ska jag fortsätta med många inlägg och lite halvlusiga svar, som nu… Vad föredrar ni?

Hoppas ni får en bra dag! Sista juli... var blev sommaren av liksom... Kram på er!

Två söta fotografer, Mollyprat med ung tjej & Bob = bäst

Nu har jag spytt så mycket galla över stadsjippot som har pågått här i min lilla byhåla de senaste tre dagarna så jag känner att det kanske är läge att kläcka ur sig något lite positivt också. Känner att jag kan kosta på mig det nu när det bara återstår någon ynka timme av arrangemanget för i år… ;o) Och det positiva är tre punkter som har gemensamt att de har inträffat nu ikväll.

1: går ut i parken med vovvar, mr Make och kamrat Sifou. Då kommer det fram två söta tjejer och vill ta en bild på mig till sin mamma som läser min blogg. Jag blir glad, men ändå skitnervös. Fast ställer upp och poserar med den ena tjejen. Såklart! Nu i efterhand har jag lite småpanik för att jag ser skitfet ut på bilden… men i så fall får det vara värt det för de gjorde mig glad eftersom de var så gulliga. Så tack tjejer!

2: sitter i parken med ovan nämnda; make, grek och vovvar, när en annan tjej kommer fram. Ung. Gissningsvis runt 20… typ. Hon och mr Make pratar kläder. Jag bryr mig inte eftersom jag kastar ”hantel” med Ajax hund. Inte förrän jag hör tjejen, som heter Martina och ser ut så här:...

… säga Odd Molly. Ja hon lånade mr Makes brillor på bilden. Och hon sa något i stil med att det finns Odd Molly plagg som är skitfula och så finns det de som inte bara är snygga utan de är sådana som man känner att man bara måste ha… Sagt av en ung tjej. Om ett märke som klassats för only käringar. Say no more förutom möjligtvis Kul! ;o)... Och hon var dessutom skittrevlig för övrigt också så därför kvalar hon lätt in här som positiv med festivalhelvetet… :o)

3: behöver ingen närmre presentation eller förklaring, i alla fall inte om man har hört honom förr. Bob Hansson. The Poet. Tre saker som har gjort mig skitglad ikväll. Och med det sagt: God natt och Kram för idag!

Lite bildterror från gårdagskvällen

Jag hoppar tillbaka till gårdagen en stund igen. För jag kom på att jag tog lite bilder under vår kvällsutflykt på stan. Som avhandlar min dagens stass, lite Petter, bevis på att Primeboots inte är helt inne, brorson, folkvimmel som man lätt kan bli helt yr av och klottrad tatuerare. Så dem kan jag ju terra er med nu… ;o)

Hoppas ni har en bra kväll därute. Var rädda om er själva och varandra. Kram!

Dagens – rabiat tant på krigsstigen mot galendåre

Det finns en rad anledningar till att jag hatar den där stadsfestivalen som utspelar sig i full karriär utanför vår dörr just nu. Och alla handlar om människorna den drar till sig. Som de som går in på vår gård och pissar på vår hissdörr. Fräscht liksom när det sedan stinker så man håller på att spy i flera veckor efteråt.

Och så har ví de som kastar flaskor och glas omkring sig så att det ligger splitter överallt i hela jävla byn. Kul att gå ut med hundarna då liksom. Precis som de som kastar matrester omkring sig på trottoarerna. Äckliga likdelar från kebab, halva pizzor och kladdigt godis. Som ligger och ruttnar i klibbvärmen. Förbannat kul att ha en hund med taskig mage som blir sjuk efter vartenda gatujippo.

Och sedan finns den fjärde kategorin idioter. De som kommer hit från byhålorna runt omkring och tror att de äger stan och därför kan slänga ur sig vilken skit som helst på sina bonnadialekter.
Ett sådant überpucko sprang jag på nyss. Tog med hundarna och dumpade av maken vid tåget två kvarter bort. Då även denna dagensbild hann bli förevigad:

På vägen hem gick jag inom parken för att hundarna skulle få lite bonusrastning. Och det är där han dyker upp, den dumme jäveln, i ålder som jag gissar på 40+, från vischan. Som går skitnära bakom mig, trots att han kunde ha gått förbi eftersom det fanns plats för det, men istället kastar han ur sig: ”Ta bort de där jävla hundarna för helvete”.  

Sådant säger man inte till en rabiat tant med blatteblod i ådrorna. För jag blixtreagerade genom att vända mig om och fråga vad fan han menade. Fick en lång utläggning som svar; om hur vidriga mina hundar var, att de gick i vägen för honom, att han minsann var på festival för att ha trevligt och inte ville behöva döda råttor, sådana som mig och mina byrackor… och en hel massa annat i samma stil. Han fick såklart mothugg av denna dam, som befann sig på krigsstigen vid det laget. Höll mig dock hyfsat lugn, chockad av hans påstridiga och närgånga galenskap.

Det slutade med att en äldre herre som satt på en bänk sidan om kom fram och sa att han skulle ringa polis om han – the byfåne = mina ord - inte genast slutade trakassera mig. Då gick han snabbt därifrån med hot om att döda mig nästa gång han såg mig. Så nu letar jag efter vårt baseballträ för att ta med mig ut nästa gång jag passerar ytterdörren… ;o)

Fattar ni kanske lite bättre NU varför jag hatar gatujipposkiten? Take care! Kram!

En sommar-Molly på rea och en pre-fall att dö för…

… det var vad som, ytterst spontant, fick följa med mig hem från Malmö igår. Den förstnämnda har jag dock provat ett par gånger tidigare och inte riktigt kunnat få ur skallen. Så det var liksom på tiden att jag slog till på den, som är:

Dipdye cardigan, vintage lite lilac

Sorry för sunkiga bilder men det är städröj som gäller i köket här så därför är scenen runt min fotospegel upptagen med prylar och skräp och rymmer således inte tant i provartagen. Därför får ni nöja er med de jag butiksknäppte igår. Vilket även gäller för mitt andra köp. På Iisa. En blixtförälskelse direkt vid vårt första möte, i alla fall från min sida:

Multi anglaise ltd blouse, white

Jag skulle nog vilja kalla denna pre-fall att dö för som en smula stor i storlek eftersom jag kom i en 2:a. Och det är absolut inte varje dag det händer. Längre… Så kärlek på dubbel front här alltså… :o) Och det var allt från mig för den här gången. Peace & Love!

Gårdagens galej med Mollysystrar i Malmö

Har ni lust att haka på vår Malmö-utflykt lite så här dagen efter så kommer en minirapport här. Som tar sin början när jag strålar samman med Lingondarlingen precis utanför Malmö Central vid 11-tiden… för vidare promenixfärd…

… till AjaBaja, som tyvärr inte hade hunnit hänga ut några plagg från Classic-kollektionen. Så istället passade jag på att roffa åt mig en liten reagoding som jag har provat flera gånger och lite ångrat att jag inte har plockat med mig hem tidigare. Men den får ni se senare. För där anslöt även den här vackra donnan…

… Fengxumamma med en av sina söta prinsessor, som var hungrig så därför intog vi favorithaket Pronto för lite lunch…

… med pastasallad som blev ett perfekt avstamp...

… innan det bar ut på gatorna igen. Som var överhopade med människor och någonslags matmarknad…

… som vi dock skippade eftersom vi hade Factory som mål. Och där vi lyckades lokalisera en mindre skörd med Odd Molly Classic 2011. Den här var dock det enda jag lyckades prova i den galet människoröverfulla butiken…

Smirk tee, rose och white 500:-

Krängde först på mig den rosa i storlek 3, tyckte dock att den var lite stor så den vita blev istället provad i storlek 2. Passade kanon men tyvärr blev den lite kortare, och denna tant gillar ju lite längre plagg. Den är i alla fall supermjuk och sjukt skön att ha på sig. Koftan som Lingon figurerar med i bakgrunden är…

… Basic v-neck cardigan. Jag har tyvärr ingen koll på vad färgen heter men den var riktigt skitläckert rödrosa. Och fanns även i lite blue…

… som inte är riktigt är så lila som lysrören i butiken vill få den till. En annan supersöt kofta, i mjukaste bomull var denna…

New vintage cardigan, rose melange, grey melange och lite blue melange. Efter titten där begav vi oss till Iisa, som också hade fått in lite. En del samma som på Factory. Fast inget av det blev provat av mig för jag blev istället störtkär i ett plagg från pre-fall. Som fick följa med hem. Och som ni får se lite senare idag.

För nu tänkte jag snart avsluta det här inlägget och bege mig ut på lite vovvenad istället. Dock med mina små fjollhundar och inte med de här sötnosarna, som jag sprang på efter vår butiksraid och innan vi skildes för dagen. Tack finaste Mollysystrar för en mysig dejt!

Eftersom det inte blev så mycket provat igår så är jag sugen på revansch i den frågan på måndag. En ny tur till Malmö alltså. Inte helt säker på att jag hinner, har en hel del att fixa inför nästa festivalresa, bara ett par dagar bort. Men ska jobba på det rätt hårt nu i helgen tänkte jag, så att jag kan få frid i sinnet med lite Classic-provning innan det väntas sammandrabbning med tyska hårdrockare in massor. Någon som är sugen att haka på till Malmö på måndag i så fall? Tänkte mig att försöka vara på AjaBaja vid 11-tiden. Take care! Kram på er för nu!

Mer Petter än vad jag hade tänkt

Idag bytte jag en konsert med Petter mot 4 dagars hårdrocksfestival i Tyskland. Mr Make fick offra sig för det första idag, jag för det sistnämnda nästa vecka.

Eftersom han gick med på det utan minsta protest så insåg jag ganska snabbt att jag hade sålt mig alldeles för billigt... Och krävde därför en t-shirt också. En Petter-tisha att bo i under hårdrocksfestivalen. Som ett skämt egentligen men som landade i mer Petter än vad jag hade tänkt.... För plötsligt stod han bara där... Och gick med på att figurera i tantblogg... Så då får det liksom bli så då...

- Posted using BlogPress from my iPhone

Inte ens säkert att det fastnade på bild

Om någon väntar sig en gigantprovning av Classic här idag så kan ni sluta med det genast... :-) För det blev tyvärr ingen sådan idag... :-( AjaBaja hade inte hunnit hänga ut något alls. Factory och Iisa hade visserligen lite framplockat men där var kaos med folk så det blev bara något enstaka provat. Inte ens säkert att det fastnade på bild. Får kolla när jag kommer hem. Sitter just nu rätt så fast här:

På överfullt tåg. På väg hem igen. Ni kanske noterar den fina vita kassen med sidenbandsrosett... Japp den är min och Japp den innehåller shoppade Mollysar... som avslöjas senare. Troligen inte förrän imorgon eftersom det väntar lite mer galej idag. Petter live, bland annat. Hoppas ni har det bra. Kram på er!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Tåginlägg utan trams

Japp, så satt man på ett tåg igen. Men den här gången ska jag inte hålla på att tramsa och spela svår genom att be er att gissa istället för att berätta vart jag ska. Jag ska avslöja allt... ;-) Som inte är mer komplicerat än att jag är på väg till Malmö för att träffa de två lovely Mollysystrarna Lingon och Fengxumamma. För en fika och förhoppningsvis en provning av Odd Molly Classic, om vi lyckas lokalisera denna nysläppta kollektion. Rapport kommer... Kram från tant gulsot!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Vad är det för armband? Varför har du dem?

De är två frågor som jag har fått ett antal gånger under de senaste veckorna.

Foto by Lingonberrie

Så då tänkte jag att det är lika bra att svara på dem här. De är festivalarmband. Ett för varje större festival jag har varit på de senaste åren. Totalt 12 stycken just nu. Egentligen använder jag dem bara under festivaler. Så de åkte på när det vankades Roskildefestival för några veckor sedan. De är avklippta och hopsydda igen med gummiband så därför funkar det att plocka av och på dem. Varför jag fortfarande har dem på är för att det väntar en ny festivalsväng, i Tyskland, nästa vecka. Och istället för att klippa av det nya Roskildebandet, alternativt att bara ha det så valde jag att låta dem sitta på allihop.

Töntvarning när man är tant? Ja det är det allra troligast. Och snygga är de inte heller. Men jag gillar dem och anledningen till att man har dem på festivaler är mest för att de drar till sig en massa folk att prata med som man förmodligen aldrig hade hamnat i samtal med annars. Och sådant är kul.
Ja det var dagens förklaring, nu ska det duschas och laddas för utflykt. Och jag kan redan nu förvarna er om att det mycket väl kan dyka upp ännu ett av mina tåginlägg här under förmiddagen. Var rädda om er själva och varandra! Kram!

Dagens – varför jag vräkte på mig ett gäng Mollysar

Vi begav oss ut i stadens festivalvimmel för att rasta hundarna och plocka hem lite hämtmat nu i kväll. Redan snudd på mörkt så tyvärr blir det inga bildscener från galenskaperna. Som det blir när horder av utombygdes intar staden för gratis nöjen där de tror att det är helt legitimt att bete sig som svin på en rad olika plan. Fördomsfull? Jag?

Absolut!… och det av anledningen att jag har en hel del erfarenhet från tidigare tillställningar av samma slag. Stropp för att jag har förmånen att bo så centralt man i princip bara kan? Ja, troligast! Och det är därför jag vräkte på mig ett gäng svindyra Mollysar när jag gick ut. Som för att liksom visa att jag kan ;o)…

… Såklart skämtar jag bara. Men enbart om kläderna, för resten menar jag faktiskt. Och om ni undrar vad blommorna på den första bilden har med saken att göra så är svaret ingenting. Jag tycker bara att de är så himla fina.
Trötta tanten tackar därmed för sig för idag. God natt, Kram, Kärlek & Respekt!

Ser ut som en Indien-resa på gång :o)

Då var det klart och bestämt. Att mr Make och hans kollega Sifou ska jobba på tatueringsmässa i Indien i november. Och inte var som helst i Indien, utan i Goa, ett av de ställen här i världen som jag så mycket och så länge har velat åka till.

Och det bästa av allt. Dessa två rekorderliga herrar vill ha med sina fruar på resan, och kombinera den med semester. Tjohooo! Säger ju såklart jag, som är en av dessa två fruar. Utanför dörren härjar det stadsfestival just nu, men den får vänta, för nu ska det kollas flyg och hotell och allt sådant. Är det någon som har några tips? Eller som har varit i Goa någon gång? Mässan är i Saligao. Kram!

En saga med lyckligt slut

Jag kan tycka att det kan vara ganska skoj att vara på Molly-jakt. När man lite halvbesatt sådär scannar webshoppar världen över och hänger över uppdateringsknappen på Tradera för att inte missa om det man bara måste få tag på skulle dyka upp där. Adrenalinet far som en drogad iller genom kroppen och humöret pendlar mellan hopp och förtvivlan. Inget napp ena dagen, men man ger inte upp, utan tar upp galenbeteendet igen dagen efter… Och dagen efter det…

Men såklart är det ännu roligare när det visar sig bli en saga med lyckligt slut. När man efter en tidsödande och mentalt upptrissande jaktperiod plötsligt får napp. Man klickar med darrande händer och kan inte riktigt fatta att det verkligen är sant. Men så kommer paketet och man öppnar det spänt intill bristningsgränsen. Och sedan lyckan. Überlyckan. När man håller det i sin hand…

Känner ni igen vad jag pratar om? Det är i alla fall precis det som jag har gått igenom nu. En dröm-Molly som efter ett intensivt sökande och tack vare ett tips flyttade in igår. Tusen miljoner tack snällaste A-K!, för att du hjälpte mig att hitta:

Cascais scarf, multi

Som låg och väntade på mig hos Bimbo Fashion i Finland. Supersnabb leverans. Trevlig mailkontakt, på svenska dessutom, vilket uppskattas av en som inte har språkkunskaper som minsta lilla merit. Så en webshop som jag absolut kan rekommendera med andra ord. Det var allt från mig för den här gången, men om ni känner för det så ses vi allra troligast lite senare igen. Peace and Love! Kram!

Kanske, kanske, får vi en ny liten familjemedlem snart

Den här lilla bedårande damen kanske, kanske blir ny medlem i vår familj. Kan man ha hur många djur som helst? Nä det kan man inte, och det får man inte heller utan tillstånd i det här landet.
Men vi ligger en bit under maxkvoten och dessutom så saknas vi ju en sedan lite drygt fem månader. Bosse katt. Som också var röd. Och ingen individ kan någonsin ersätta honom eller ta hans plats men därmed inte sagt att vi inte har plats och kärlek över till en annan liten varelse. Om ungefär 1,5 vecka vet vi. Så jag återkommer i ämnet då. Hoppas ni får en riktigt bra dag. Kram på er för nu!

En varm och underbar dag i Lingonland

Som jag redan har avslöjat så var det till Lingonland mina utflyktssteg styrde denna soldränkta dag. Och snacka om bästaste välkomstkommittén ever…

… den übersköna damen Lingonberrie hade tillverkat en flagga, givetvis en Molly-flagga, som hon viftade galant och elegant med utanför tågstationen. En uppfinningsrikedom som uppskattades i stora mått av denna förvirrade tant. Och med den i högsta hugg begav vi oss förbi denna roliga skylt...  

och till konditoriet över gatan, ett sådant gammalt gediget ställe, som jag älskar...

… men där vi INTE knaprade loss på kakutbudet. Vi plockade bara med oss supergott valnötsbröd och begav oss till la casa Lingonfamiljen istället...

… där det är precis så fint och mysigt på ett personligt sätt som man har anat i hennes blogg. Så kul, och samtidigt lite skumt liksom att plötsligt befinna sig i kulisserna man har blivit så bekant med, men bara genom bilder tidigare. Och som om inte det skulle vara nog så bjöd hon även på fantastico värdinneegenskaper och sagolika lunchen.

Räkor, valnötsbröd, egenodlade tomater, rosévin av toppklass… Hade vi varit med i tv-serien ”halv 8 hos mig” så hade hon fått full pott = 10 poäng av mig. Utan att blinka. Och flaggan var såklart med på ett litet hörn under supén…

… som istället för det tänkta trädgårdsröjandet fick bli en promenad i omgivningarna. För tanter + vindstilla steksol lätt kan utveckla sig till solsting av grav karaktär… tror jag i alla fall… men dumt att chansa… så istället lullade vi i sakta mak förbi scener som de här:

Och nix, vi stannade inte på puben, jag tyckte bara att skylten var så söt och koncis att jag var tvungen att föreviga den. Vi är fina tanter, som dricker kaffe istället… ;o) Och det var ungefär det vi hann innan jag var tvungen att vända åter till mina vovvar i min hemstad…

… så tack och hej Lingonland för den här gången. Tusen tack finaste finaste Lingondarlingen för en underbar, men alldeles för kort dag dag i din hood! Hoppas vi ses snart igen. Om inget annat så har jag ju lite innestående jordbruksarbete att ta tag i där… :o)

Och därifrån via tågfärd så knallade jag på ett ungefär si så där två timmar senare runt i min egen by, på väg hem och med detta paket i famnen:

En riktig dröm-Molly! Nyfikna? Det får ni i så fall vara till imorgon, för nu säger jag tack för idag och kastar mig över pizzan som mr Make just kom hem med. Kram!