Milen – den stora hemliga anledningen till varför

Jag har egentligen alltid velat springa det där milslånga loppet i min by. Men sett det som spritt språngande omöjligt eftersom jag, sedan 13 års ålder, alltid varit en sådan där vidrig rökare = en med fetaste andningssvårigheterna och bekant med värsta näradödenupplevelsen efter ungefär fem ynka meter av spring... Varit!...

… för den 11 oktober vid strax före 15.30 draget, alltså på dagen för en månad sedan, slutade jag röka. Men nej, inte bara sådär, SÅ hardcore är jag inte, vi pratar trots allt 34 år med ett fett dagligdagsberoende… jag kör med substituthjälp, såkallad e-cigg. Som i sin nikotikkryddade form sägs vara förbjuden i vårt land så vi behöver ju inte prata så högt om just det, tänker jag… :o) 

Däremot kände jag ganska omgående, då den 11 oktober, att jag ville ha en utmaning, något som skulle få mig att aldrig mer dra ett bloss på en cigarrett. Och där kom den där (redan uttjatade) milen in i bilden. Så nu vet ni det! Och ja, jag är ta mig tusan ganska stolt över mig själv… Så det så!... ;o) Peace out!