Mina favoriter från Odd Mollys vårkollektion, släpp 1-3

Jag har inte varit speciellt intresserad. Av att spana runt på vår-Mollysar och lista favoriter. Inte förrän nu. Så med en relativt snabb tittrundtur på nätet i ryggen kommer här de plagg jag spontant och trots en utpräglad klädtrötthet gärna skulle vilja få stifta någonslags bekantskap med i verkligheten. Åtminstone för provning.

Omg jacket, almost black 

Tripping cardigan, ecru

Ponderosa sweather, lite porcelain 

Ponderosa jacket, lite porcelain

Southfork jacket, lite porcelain

Southfork jumper, lite porcelain

The blues cardigan, indigo 

Rethinker blouse, rose

Manhattan maize s/s blouse, white 

Midland beach blouse, lite pink

Slub s/s top, lite sky 

Silken slip tank, chalk 

Southfork dress, lite porcelain

Southfork pant, lite porcelain

Och det var exakt alles jag hade att komma med denna kväll. Så godnatt & Kram!

Dagens stass, i vanlig ordning & på stenåldersvis

Lyckades med det föresatta konststycket att masa mig upp i ottan för att ta tag i lite datorrelaterade måsten, sådana som legat och malt som en tung ångestklump i magen i väntan på att bli gjorda. Vansinnigt trist och lite allmänt jobbigt byttes efter några timmar till en lättnadens suck, om än bara tillfälligt då mer finns att fixa tag i innan det stängs ner för natt i boningen. Men! Tillräckligt ändå för att jag skulle kosta på mig en paus, en utflykt med min mamma. Iklädd denna stass:

Blus – Odd Molly Morethanawoman busarong, chalk, svart kavaj – HM, jeans – G-star Ocean skinny, svarta stövlar – Ellos, katt – Muffin.

Muffin fick dock inte haka med på turen. Det fick däremot en något uttråkad Ajax.

Och när ni ser brickan lär ni säkerligen fatta att det bar av ut…

… till havs. I vanlig ordning. Och där pastasalladen i lika vanlig ordning åts av mig medan den giftröda korven blev vovvens båtåkarföda.

Och där satt vi sedan under nästan två timmar och pratade om andra utflykter att åka på när väl våren behagar anlända, om vad som hänt sedan sist vi sågs och så totade vi ihop en gemensam postorderbeställning. På papper, som ska skickas med posten. Snacka om att det kändes som att vara tillbaka på stenåldern, det var knappt så jag fattade hur man skulle göra ens… :o) Fast nu är pausen över, fler måsten väntar på att bli avprickade från attgöralistan, så tjing för denna gång!

Sådär ja, då kommer jag icke mer att ägna tid…

… åt Melodifestivalen. Nej det är inte enbart för att Pink Pistols kom näst sist, även om det känns löjligt orättvist och därmed spelar in på ett sätt. Nämligen det att jag tycker deras låt är bra mycket mer schlager (och tillika rätt bra i största allmänhet) än det mesta annat i den där Melodifestivalen. För ja jag tycker att det är en tävling för schlagers, nytt namn eller ej. Och det är mycket möjligt att det är jag som är förbannat förlegad men då får det vara så. Jag slutar titta istället för att fortsätta gnälla och slipper en massa dåligt skit på köpet… :o) 

Så ja, det är en av *brudarna* i Pink Pistols jag känner. Dennis. Längst till vänster:

Bilden är från QX Gaygalan, stulen från @pinkpistolsofficial på Instagram. Som är vad jag kollar på just nu. Gaygalan alltså. Bra mycket bättre musik där. After Dark till exempel. Där ju Dennis faktiskt råkar vara med… ;o) Kram, Kärlek & Respekt!

Deckade familjen laddar inför nervöst spektakel

Jag skyller inte på dagens cirkelfyspass, för även om kroppen var gravt invaderad av träningsvärk redan från start, och därmed väldans osamarbetsvillig, så var det ett jäkla kul pass. Med en av mina favoritinstruktörer (ja jag har ett litet gäng sådana) Hanna och sällskap runt banan av kollega Malin, hennes söta syster och min nya tuffa träningsmate Anna, bästa kombon av folk att peppas till att ge järnet liksom. Jag skyller inte heller på den gräddöverdoserade semlan, för även om den säkerligen innehöll 800 tröttande kalorier så var den för god för att ge skulden… 

Jag skyller däremot på allt runt omkring mig. Allt det som skapar ständig oro, stress och press, det som väcker mig sjuttioelva gånger om natten, det jag väljer att inte dra in här. För jag är helt övertygad om att det är det, och ingenting annat, som har hållit mig i någonslags megadeckat tillstånd denna dag. Vilket även har smittat av sig på Ajax och katterna. Så skulle jag stoppa in dagen i en innehållsmarkerad låda hade jag definitivt valt den det står superslowmotion på. Fast vi har en fin lampskärm i sovrummet (den som shopsades på Ikea i onsdags).

Fast! Vi börjar dock pigga på oss en smula här nu. Och mycket bra det då det ju snart uppenbarar sig en Melodifestival på tv att hårdbevaka. Nej jag är egentligen inget freak av detta spektakel, alls faktiskt. Men! Förra veckan fastande jag och bästa Gunnarsson framför först omgången, vilket var himla skoj, troligen mycket på grund av sällskapet… och ikväll känner jag en som är med, en underbar människa jag tycker mycket om så självklart att det måste hejas på härifrån då. 

Säkerligen kommer det att vara lite nervöst också. Jag har till och med smyglyssnat på låtarna på nätet och den som personen jag känner kommer att vara med och framföra är, enligt mig, en av de tre bästa. Om ni är nyfikna på vem det är jag pratar om får ni gärna gissa :o) Annars kan det hända att jag kommer med någonslags avslöjande efter programmet. Ska ni kolla förresten?... Tjing!

Som vanligt när psyket spökar

Igår var det en coctail av ilska och uppgivenhet över bestulen energi. Idag handlar det om att försöka driva ut kravrelaterade magsmärtor och allmänt orosfladder. Och som med de flesta andra mentala krämpor jag drabbas av tar jag till samma grepp: träning. Så då kör vi lite cirkelfys nu då... Vad har ni för måbraknep när psyket spökar?.. Peace out! Och var rädda om er själva och varandra därute!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Dag i bilder med önskningar om att kunna ignorera

Försovning i morse blev panikuppstigning. Men ändå i tid till arbetet, där jag tillbringade ett par timmar innan det blev dags att stämpla ut till regnblöta gator och ett shoppingbesök på Ica. Ryckte med mig en recepttidning som jag nu grundligt studerar medan jag hungertrycker i mig en gratisbulle med kletinnehåll.

Men allra mest så funderar jag över vad det är som gör att jag mår så jäkla dåligt där och då och långt efteråt, och dessutom lägger mig i någonslags underläge när människor i min närhet är på dåligt humör och därmed uppträder surt och snäsigt… Önskar att jag kunde ignorera, tänka att det är hos dem problemet ligger, inte hos mig, men det funkar inte. Jag mår kass, energin totaldräneras, huvudvärken anländer med en stor tung duns… Har ni några tips, på hur man slår ifrån sig, lyckas i sin ambition att kunna just ignorera?... För attans vad jobbigt, onödigt, förbannandeväckande det är att bli bestulen på sin ork… Peace out!

Dagens & som om jag vore ett fan av självplågeri

Idag var en tröttvaknardag. En sådan när all form av energi helt enkelt har tagit semester och flytt någon helt annanstans. Extra retligt när det sker totalt utan anledning, hade liksom varit bra mycket roligare om det berott på någonslags nattligt sus-och-dus. Men nu gjorde det alltså inte det. Fast icke desto mindre var det bara att gilla läget, knata till jobbet. Och få nypa sig i armen lite då och då när sömnen kändes farligt nära. Och som om jag vore ett hängivet fan av självplågeri så stapplade jag inom gymet för ett corepass på vägen hem ikväll. Där träningsvärk från gårdagens aktivitetsrace plötsligt och som från ingenstans slog till och gjorde det lite extra dubbelsynd om mig… :o) Fast! Ta mig tusan om jag, för en gång skull, ändå lyckades med att fotoföreviga båda dagens stassar.

Nu är det dock en tredje, en myssunkig, som gäller. Och platt fall i sängen. Tjing!

Gårdag med charmoffensiv, tråkigt lagd & investering

Gårdagen drog inte bara med sig soldränkt långvovvenad och dubbelspel i träningsland för den innehöll även en rekryteringsträff på köpcentrat strax utanför min by. Dit jag begav mig med kamrat Jeanette. För att försöka charmoffensiva in oss hos de arbetsgivare som fanns på plats. Och spontanluncha. Fast varför prova något nytt när man kan vara så extremt tråkigt lagd att man äter exakt samma som alltid, det vill säga bakad potatis med räkor och keso, resonerade jag.

Och så tänkte jag även att det var lika bra att passa på att avlägga besök på Ikea när jag ändå befann mig i krokarna. Det för att investera i en lampskärm till en fot som skrek efter sådan att få sällskapa med. Jag hårdföll dock egentligen mer för några hängande glittersaker, fast de fick nöja sig med att hamna på önskelistan. Och den tänkta följa med hem. Dagens önskemål rör sig mest om att hinna med, allt jag vill, behöver… Fast först ett gäng timmar i arbetsland. Take care därute! 

Ska bli kul att se om jag säger detsamma imorgon

Först ingen träning alls på 11 dagar. Däremot fet abstinens, så idag blev det:

Bytte mitt arbetspass i receptionen så att jag jobbade igår istället för idag bara för att, om så blott en enda gång denna termin, få gå på mitt älskade steppass. Så när sedan A hörde av sig och ville komma igång igen efter ett lååångt uppehåll så var det självklart att jag ställde upp som träningspartner på cirkelfysen också. Och det var så jäkla kul att jag körde järnet på båda och fy fan vad jag mår bra i kropp och själ efter det. Träning is the shit, i alla fall för mig. Fast det ska bli kul att se om jag säger detsamma imorgon när träningsvärken har slagit till… :o) Peace out!

Den hade inte övergett oss, bara tagit semester

Jag pratar om solen. Som återvänt efter lång saknad i grådassigheten. Och som den smittar av sig på humöret. Jag känner mig lite lycklig faktiskt, Ajax med. Tjing!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Lite på samma sätt som man känner sig när man är full

Tittar på En resa för livet på tv4 och minns tillbaka. Till gettot, misären, människorna som jag mötte i ett annat fattigpräglat land för en massa år sedan. Då när jag lovade mig själv att aldrig glömma, att vara tacksam över det jag har istället för att I-landstjura över det jag inte får och att ta till mig av deras förmåga att kunna glädjas och känna lycka av det lilla, ofta minimala. Det blev inte så. Jag glömde, jag tjurade och missade det där med glädjen. Men på grund av all skit som hänt det senaste året, egentligen åren, men allra mest det senaste… så har jag på sistone kommit på mig själv med att se saker så mycket annorlunda. Jag hänger inte upp mig på struntsaker, väljer hellre att se det positiva. Det är till stor del ren överlevnadsinstinkt men ändå… Fast det kan bli bättre, jag kan bli bättre, i mina egna ögon, för min egen skull. Mot att inte se mig som misslyckad värdelös.

Ja det är lite sådant jag funderar på denna kväll. En kväll när extremtröttheten har mig fast i sitt grepp, när två dagar av very mucho arbete, stress och krav från en hop olika håll liksom tar ut sin rätt… Och sjukt nog är det då, när jag är på gränsen att tippa omkull av matthet som jag tycker att jag tänker som bäst… förmodligen lite på samma sätt som man känner sig så mycket snyggare när man är full… ;o) Och på tal om det ter sig min stass of nu sig så här snygg och sexig:

Och nej jag är inte full, bara redo att falla ner bland kuddarna i bädden... Tjing!

Är det någon av er som har...

... testat Yves Rochers produkter och i så fall kan avslöja huruvida de är bra eller inte? Jag pratar i första hand de som klassas anti-age men även deras hudvårdsgrejer rent generellt. Krämer, lotions, duschgrejer, sånt... Tjing för nu!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Söndag med avvinkning, fotolägesstrejk & tokryck

Då kom söndagen. Och tiden för min helggäst att fara de 50 milen norröver igen. Alldeles åt skogen för snabbt tycker jag. Som dock var så trött efter avvinkningen på tågperrongen att jag återintog bädden en stund i sällskap av Noima katt och Ajax hund som inte var så mycket piggare de. Ryckte emellertid upp mig efter en stund för att istället valsa ut på en slögående men lång vovvenad i det halvsoliga och ganska milda vädret. Hade lite kli i fingrarna att okynnesknäppa bilder så typiskt då att mobilen gick i fotolägesstrejk efter en ynka skyltfönsterspaningsbild. 

Så därför slipper ni ett fett bildregn. Och mig också, för idag, för jag har visst hamnat i ett tokryck av städ och tvättning. Igen... Så peace out & Kram för idag! 

En slags rapport från en lördag med finbesök

Gravt avtacklad och stentråkig. Det kan man lätt säga om min obefintliga alerthet vad gäller att ta bilder nu för tiden. Så även igår. Då jag inledde dagen med ett arbetspass och alltså lämnade min tillfälliga inneboende åt sitt eget öde igen.

Men klockan 14 stämplade jag ut, blev mött av den tålmodiga gästen och vi drog en liten repa på stan. Där vi hann slänga blickar på lite vårnya Mollysar...

... och rota runt bland halvaprisetpryttlar i inredningsland.

Det avhandlades även en halvpedagogisk rundtur på  Friskis&Svettis och en matshoppingrond på Ica innan vovve hämtades och en tur på havet inleddes... 

... med kaffe och energigivande semlor. Dock var två semlor på tre stycken en snål och därmed kass kvot enligt den hungrigaste av oss:

Den egodivigaste av oss blev dock helnöjd när en gigantspegel uppenbarade sig. 

Så här roade blev dock de andra av den roliga lilla aktiviteten: 

Väl i boningen igen var det dock en annan av oss som stod för görandet, ett förmodligen väldigt välbehövligt sådant.

Dock drog operation hårtillhyfsning med sig en viss förundran hos de av mina familjemedlemmar som även var satta att vakta kvällens tvtittarföda. 

Och då det var just lördagskväll och till det Melodifestival klädde vi även oss fina...

... och lagade mat att ha som förrätt till chipsen. 

Lax, färskpasta, ostsås, ett hittepådrag som visade sig vara snudd på genialt då det smaken betydligt bättre än väntat. Riktigt megagott var det. Och därefter strandade tanterna framför tv för att gå i deck runt krokarna av midnatt... 

Ja lite så såg vår gårdag ut. Och om någon ynka timme lämnar kamrat Gunnarsson Skåne igen, efter en visit som känns löjligt åt helvete för kort... Tjing!

En gårdag i någonslags speedsammanfattning

Världens sämsta värdinna lämnar sin stackars gäst vind för våg för att istället ägna all uppmärksamhet åt sin arbetsplats. För att i andra ändan av dagen hitta gästen i en position där hon får sitt bröst nålmanglat med färg. Aj som fan säger jag medan hon inte visar minsta tecken på att vilja ta till något som helst gnäll. 

Men vi var ända två, av varsin anledning, ganska tröttmöra typer som i brist på matlagningsork begav oss till närmsta pizzeria i sena kvällstimman. Och efter att ha frossat oss ännu en smula tröttare lyckades vi visst båda tvärslockna framför tv´n. Och så var den dagen ett minne blott. Fast idag är en ny. Som jag kommer att inleda med en femtimmarssvängom i arbetsland. Fast sen. Sen ska jag äntligen få umgås med världens bästa Gunnarsson… Peace out! Och take care därute!