… var vad jag avhandlade igårkväll. I telefon. Ett riktigt supermegaroligt samtal med en person jag alltså inte pratat med på just två decennier. En evighet men ändå inte. Så mycket som hänt men i grund och botten så mycket samma människor vi ändå är. Och shit vad många minnen som for upp till ytan. Glömda saker, händelser, individer… mest av rolig karaktär.
Men attans vad mycket jag glömt, känns emellanåt som att jag inte sitter inne på egenskapen minne överhuvudtaget… :o) Och jag har tänkt lite på just det där, att vissa kommer ihåg hur mycket små detaljer som helst medan jag tycks ha raderat flera år här och där, och det helt oavsett om det är saker av bra eller dålig karaktär… Skumt... Hur har ni det med minnet?...
Vad jag däremot kommer ihåg, kanske då det har med så sent som gårdagen att göra, är bilderna som blev tagna då. Menlösa men kastar in dem ändå… Tjing!
Nyfiken vem du pratade med
SvaraRaderaDå får du fortsätta vara det... ;o)
RaderaKul med gamla minnen! För mig är det tur att jag har Z som kan påminna mig om allt tok som hänt under åren:) Kram
SvaraRaderaJa skitskoj faktiskt, mycket roligare än jag trodde :o) Jag har ju dumt nog ingen Z, så får kanske skylla lite på det ;o) Kram!
RaderaJag tänker att det är ju det som är vänskap; man kan ha perioder då man inte hörs av och när man sen gör det så har tiden typ stått still.
SvaraRaderaJa det är mycket som poppar upp när man börjar minnas ihop med någon.
Tror inte du är ensam om att ha en släng av Alzheimers där. =)
Ja det var en helgalen blandning mellan att tiden stått still och att den ändå rullat på i 20 år. Fast en sjukt rolig blandning... Med en sjuhelsikes massa poppande på olika sätt :o) Kram!
Radera