Jag har inte ett vettigt något...

... att bidraga med här ikväll. Så jag skippar helt enkelt att blogga. Skyller på svacka. Kollar på tv istället, drar igång en maskin tvätt, umgås med mina fyrfotadarlingar. Och eftersom det var bra himla länge sedan Muffin fick vara med här så får hon det nu, med en dagsfärsk bild... Tjing! Och god natt!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Min dag i tre bilder – måndag med en tjuv i huset

Den usla fotoskörden idag krävde lite upprättning. Kände jag. Och eftersom jag tidigare funderade på om det inte är dags att ta till lite fotoutmaning igen, det var ju ett bra tag sedan nu, så slog jag till på en beprövad sådan. Min dag i tre bilder. Nu har jag ju då alltså fusksattigång men vill någon av er andra haka på från imorgon så hade det varit skoj. Jag tänkte köra konceptet hela veckan.

Eftersom jag fortfarande är i feberförkylningens grepp har det blivit en hel del sänghäng idag också. Vilket ju alltid blir lite trevligare med tillgivet sällskap…

… och det är en uppgift som PimPim katt är grymt bra på. Fast det är ändå inte hon som spelat huvudrollen här idag. För den roffade istället denna dam åt sig:

Muffin Rubin. Som har lagt sig till med en ny titel den senaste veckan. Hon har blivit tjuv. Stortjuv till och med. För allt från hårsnoddar, cigarettaskar och räkningar till en påse med lussekatter, pennor, armband och en rökelsehållare har fått fötter med hennes hjälp. Idag har hennes kriminella handlingar gjort mig till detektivaspirant, i hopp om att försöka lösa mysteriet med det bortrövade Eifeltornet. Som i hängsmycket som följde med mig hem från Panduro i Malmö för lite drygt två veckor sedan.

Alltihop började med att den lilla påsen det låg i befann sig på golvet i morse. Tom. Och inget smycke i närheten. Så det var inte så svårt att räkna ut att fröken Roffare släpat iväg eiffeltornet någon helt annanstans. Frågan var dock var, för som jag har letat. Tokletat. Hela dagen i princip. Framåt kvällningen gav jag upp och bestämde mig för att ge mig på disken istället. Gissa förvåningen när jag nästan var klar och hade låtit det Yesdränkta vattnet rinna ner i avloppet: 

För där låg det lilla blingtornet gömt. Minsann. Vem hade tänkt på att leta där liksom?... Och dess återfinnande tar jag som ett tecken på att det kanske är hög tid att fixa till det så att det kan användas. Och bara för det så fick jag en hel massa andra idéer på smyckespysslande som jag skulle vilja ge mig i kast med… Hmmm… var köpa prylar till det?... Får bli kvällens närbaserade projekt här… Så peace out för idag. Och Take care därute!

Jag vill ha tillbaka min katt!!!

Hennes ben har slutat vara geléklumpar som viker sig så hon tippar inte i backen efter vartannat steg längre. Men förövrigt så är Muffin Rubin INTE sig själv. Alls! Hon brukar vara med mig överallt, framförallt när det fixas i köket. Hon hjälper, stjälper och har en fenomenal förmåga att välta prylar och vara extremt mycket i vägen. Hon är supersocial med de andra katterna och ligger ofta och dräller med någon av dem. Hon är nyfiken på allt och kommer, framförallt, sättande så fort hon hör att det vankas kattmat. Överhuvudtaget så är hon ett extremt matfreak som gärna försöker roffa från min hand om jag äter. Hon brukar ha en uppsyn som skriker superbitch som vet precis exakt vad hon vill…

… MEN! Inte nu längre! För sedan den ”jävla” kastreringen igår är hon den kompletta kontrasten av sig själv. Ligger och trycker ensam i en undanskymd hörna, bryr sig inte om mat, vänner, matte. Inte det minsta. Inget klampande, vältande och bufflande. Och fy fan vad jag saknar det. Allt!… Grymjobbigt att se henne förvanskad så här. Jag vill ha tillbaka min katt!!! NU!... Kram! Take care!

Dagens – som har trotsat en meganojja & bevakar en drogad

Klädd just exakt sådär har jag gjort en helnojjig grej idag. Jag har låtit min lilla dyrgrip och prinsessa genomgå ett ingrepp som ger mig värsta fetnojjan. Muffin Rubin har blivit steriliserad. Något som jag rakt emot katthemmets stränga reglemente har förträngt, skjutit på, sopat under mattan. Anledningen till mitt megamotstånd är sannhistorien om hur det gick för en av våra andra katter. Som också skulle steriliseras, otroligt enkelt och så förbannat smidigt sa det… men veterinären råkade visst göra fel så istället för att bli bestulen på sina honliga beståndsdelar så fick hon ha dessa i behåll och dessutom en stor ful och stenhårt bula på magen. Som hon har kvar än idag, ett antal år senare. 

Och det tycker jag är fan så mycket värre att utsätta vem som helst för än att prompt göra som man ska, för att man ska… Men idag var det alltså slutsopat och färdigförträngt… Annan veterinär var lokaliserad, en som gör det med hjälp av titthål istället för att karva upp halva katten. Men shit vad groggy, drogad, helsnurrig hon är. Fortfarande, si sådär 6 timmar efter hemkomst igen. Hon piggnade bara till för ett par sekunder medan hon var kvar i boxen. Sedan har det trillats åt alla håll och mest sovits. Med övervakning av en hund bland annat. Och mig såklart. Som inte kan låta bli att undra om jag utsatt den älskade lilla damen för något jävligt korkat… Nu Robinson som jag är totalinsnöad på. Ciao!

En liten rapport från Muffin Rubin – del 15

Hon fyllde ett år i måndags. Firades med god mat och fjäskköpt kattgodis. Fast inget inlägg här… :o( Det tillsammans med att det var ett bra tag sedan Muffin Rubin fick stoltsera i Mollylandia så kommer här en liten bildsejour från damen som helst bänkar sig i en korgstol och bara slappar. Och helst ensam, utan systrar som tar en massa plats i hennes revir och dessutom trängs och stökar:

Och med det tackar jag och Muffin för oss för denna kväll. Ses imorgon. Kram!

En liten rapport från Muffin Rubin – del 14

Muffin löper och går runt och suktar efter pojkkatt. Men eftersom någon sådan inte står att finna rycker hennes ”syster” Debbie in som substitut. Komplett bindgalna ser de ut där de ligger och åmar omkring i en överbelamrad köksstol: 

Ja och så där har de hållit på mest hela dagen, medan jag har yrat runt på mitt sätt, fullt sysselsatt med den underbart roliga sysslan städning. Fast det mesta har ändå gått på halvfart. Känner mig riktigt kymig, som i trött, fryser, liksom svag och samtidigt med ont i hela kroppen… Har tänkt sockerfall och motat i mig en massa godis. Vilket nog inte var rätt medicin eftersom det inte gick över…
Så nu har jag istället kantrat i sängen, i hopp om att det ska göra mig pigg och alert att ligga här med datorn i knäet och samtidigt glo på tv… När det troligast är sova jag behöver. Har sovit vanvettigt kass hela veckan. Åt helsefyr för få timmar för det första och så har jag vaknat si så där 3-4 gånger varje natt och haft halvsvårt att somna om… 

Någon som har tips på hur man kan undvika jobbiga sömnproblem så blir jag ytterst tacksam om ni har lust att droppa av det i kommentarsfältet. Kram för nu!

Helt off i närkamp med överspeedad huligan

Om jag är helt off och har superont i magen, mår illa och snällt får stanna hemma och förlägga arbetsuppgifterna till att bli utförda från sängläge så är det någon annan som har överladdat tempo och en makalös uppfinningsrikedom. Och dessutom fullt fokus på jävulskap på hög nivå. 
Någon som välter blomkrukor så det far jord över hela köket, som klampar runt i disken och välter glas, som därmed går sönder. Som trampar runt på datorn så text och halvskrivna mail försvinner och som försöker städa bland Mollysarna genom att gräva i högen med dem så de singlar ner och lägger sig på golvet. Någon som i en överspeedad huligan med den allra oskyldigaste av uppsyner:

Tänk om man hade haft ett uns av den energin… Kram för nu! Take care!

En liten rapport från Muffin Rubin – del 13

I förmiddags när jag gick loss i galen städyra så var hon hela tiden med och ”hjälpte till”. Korkat nog fick jag inte en enda bild på Muffins oerhörda talanger att till exempel skrubba golv, hårdrensa bland papper och prylar eller när hon la nosen, och svansen, kraftigt i blöt under diskmomentet. 

Men! Jag har däremot lyckats få fram kamerafunktionen i Ajfånen ett par gånger tidigare den senaste veckan när hon har röjt på egen hand. Och även om de bilderna lämnar en hel del att önska i teknikavseende så kommer de här ändå: 

Hon har lyckats bli mästare på att roffa kartonger att slå bo i, vilket den övriga kattbesättningen inte är helt nöjda med. För det är en till att konkurrera med. 

Hon har lärt sig att dricka vatten ur kranen, fast först efter att hon har försökt mörda strålen med tassen ett tag och därmed gjort swimmingpool av halva köket.

Att Muffin är extremt matintresserad är redan känt, men att hon är så galet fixerad att hon till och med snor Freja hunds jacka för att tugga kragludd är sprillans nytt.

Hon är nog den av våra djur som är minst sällskapsbenägen när det kommer till att hänga med någon av de andra fyrbentingarna, men när det ska till att tiggas mat slår hon gärna dank med Noima, för två katter gnäller betydligt högre än en.

Och när man sedan har hållit gång med dessa blandade aktiviteter en hel dag så krävs det  skönhetssömn. För mig också så gonatt för idag från Muffin & mig!

En liten rapport från Muffin Rubin – del 12

Jag vet… Jag har varit superkass på att hålla min idé om att göra ett inlägg i veckan tillägnat Muffin katt. För sedan jag började skolan har det blivit minimalt med foton tagna på henne. Men! 
Nu har jag en mindre dos som jag tänkte kasta ut här. Och så får det väl istället bli lite sporadiska inlägg när andan och bildlusten faller på framöver. Okej så?

Denna bilden är tagen idag. När Muffin blev påkommen med att sitta på datorn. ”Opps liksom bästa att ta sig härifrån”, tänkte hon och började flytta en tass…

… och råkade placera den så sidan började scrolla uppåt… och en liten katt blev ytterst förvånad och häpen. Det såg verkligen ut som hon försökte läsa…

… och där läste hon nog också, för hon satt länge och tittade, i Emmas blogg, när scrollet stannade av. Så länge att hon glömde att hon inte får vara på datorn:

Fast hon har ju även lite annat att vara slutkörd för också. Som i helgens eskapader a la premiär. Då hon blev stor flicka, genom att för första gången i sitt liv löpa. Och inte bara hon, utan Smilla katt passade också på. Så de två hade förutom extremt volymstarka konserter även haft någonslags brottningssejour:

Och det var allt från Muffin Rubin för den här gången, och från mig också, som fortfarande brottas i ett dubbelsidigt sjukläge… Båååring!... :o( Take care. Kram!

Veckan med Muffin Rubin – del 11 tema: toalettbestyr

Eftersom jag totalt missade att ge Muffin Rubin ett inlägg förra veckan så får det här gälla för den senaste fjortondagarsperioden. Även om det bara kretsar kring ett enda tema, men det är en ny liten pryl som den lilla dam har fått på hjärnan. Att spana runt på toaletten. Dit dörren alltid är stängd då de har sina lådor i duschrummet. Men dit hon tar alla chanser att smita in så fort hon ser en chans.  

För att placera sig på sin egna piedestal och spana omkring så allt står rätt till...

Och när hon har förvissat sig om att så är fallet är det full fart mot salladsbufféen:

Som det dock krävs en viss form av smart överlistning för att kunna attackera. 

Men sen är det fritt fram att knapra loss på de vissna, megagoda knopparna….

… i alla fall tills den tråkiga matten sätter stopp för kalaset. För stunden. För så fort Muffin Rubin hör dörren öppnas så är hon tillbaka, och scenariot upprepas… Men just nu försöker vi båda sova, så tack, hej, gonatt & Kram för denna veckan!