Något av det som spelar in att jag byter jobb

När träningskläderna är så långt undanstoppade att det krävs skallgång för att återfinna dem vet man att det var alldeles för länge sedan man satte sin fot på gymet (två veckor för att specificera). Och när man då är där igen, på ett cirkelfyspass och gör burpees som ligger i spannet av de allra jobbigaste övningarna som finns, och samtidigt tänker, och absolut känner, att man bara precis älskar det, då vet man att man saknar träningen något enormt mycket.

Vilket är en av aspekterna till varför jag ser fram emot mitt byte av arbete, den att få tider som gör att jag hinner träna lite mer igen. För träningen får mig definitivt att må så mycket bättre. När jag inte som idag har åkt på en jävla förkylig med halsont, svaghet, huvudvärk, så pass att jag inte vågar mig på träning… :o( Men det är en annan historia... och för att istället återgå till skiftet av jobb så handlar det även om saker som att jag har extremt svårt för att sitta still hela dagarna. 

Rastlösheten kryper i kroppen, mitt kvaddiga knä låser sig, jag får huvudvärk, slås ner av en enorm trötthet… Extra förödande i kombination med enkelspåriga arbetsuppgifter. Jag behöver ombytlighet. Och inte minst, jag vill lägga min tid och energi på något som är lite viktigt. Och i mina ögon är vården lite viktig. Jag känner att livet är åt helskotta för kort för att inte ska ägnas åt det man står för och tror på. Mår bra av. Hur resonerar ni när det gäller arbete, vad tycker ni är viktigast? Skulle vara kul att höra! Hoppas ni har en bra söndag därute! Tjing!

Abstinens, lite tappad sug och avdankhet blev superpepp

Ett storbråkande knä, en aningens tidsbrist och prioriterad hund. Anledningarna bakom att jag inte varit på gymet på en vecka. Så det var med ett schizofrent tillstånd av abstinens, lite tappad sug och avdankhet som jag äntrade favoritinstruktör Hannas pass denna morgon. Och kom därifrån superpepp. Så nu blir det till att försöka pressa in lite mer träning i schemat. Strukturering kallas det visst, hmmm… Men nu har jag sagt det så nu får jag se till att göra också… Tjing!

Dagens två som föröker skärpa till sig på dubbla plan

Eftersom jag har tacklat av riktigt überordentligt på träningsfronten de senaste veckorna inledde jag dagen med operation tvinga mig själv att kasta på mig träningskläder och bege mig till ett cirkelfyspass. Och trots att jag hade tendenser åt mygelhållet där så var det ett bra drag som kickade igång såväl adrenalinet som träningslusten. Så nu ska den bara hålla i sig också… :o) Ett annat plan jag försöker skärpa till mig på och förvandla från bara tjatigt snack till verkställande är det där med att klä mig i annat än munkjackor och halvdassiga jeans. Vilket jag väl lyckades hyfsat med under dagens stadsdejt med coolsköna kamrat Anna. Och det var alla menlösheter jag hade att komma med denna lördag. God natt & Kram!

Till toppnivå, kulavslöjanden & ingen träningsnarkoman

En välbehövlig fika med två supersköna damer, som i kamrat J och K, en för mig helt ny bekantskap, på favoritkaffestället var vad som behövdes för att få huvudvärken att försvinna och humöret att fara upp på toppnivå. På det ett jobbpass i receptionen på Friskis, där lägesuppdatering med min söta kollega I visade att vi hade väldigt liknande kul och braiga saker att avslöja för varandra. 

Och även om jag visste det själv men några andra, som idiotkommenterar här ibland, tycks tro det så har jag denna kväll, genom tv-programmet Helt sjukt, fått bekräftat att jag INTE lider av ortorexi (fixering vid att hålla en hälsosam livsstil genom att ständigt äta nyttigt och träna mycket). För jag drabbas till exempel inte av abstinens och lider av noll ångest när jag skippar träningen. Så nu uppskattar jag att slippa höra mer om det där tramset med träningsnarkoman och anorexi i fortsättningen, okej!… Ja lite så har min eftermiddag och kväll varit… Peace out! 

Var de borde lägga sin energi, ilska, vad fan det nu är

Det känns jäkligt obehagligt, ruggigt overkligt det som har hänt här i min by idag (förra inlägget). Jag och vovve knallade ut strax innan matchstart, tippade det skulle ha hunnit bli lugnt på stan till dess, vilket det också hade. Jag hamnade nämligen mitt i någonslags upplopp på väg från gymet (bor mitt i centralaste stan) och ett annat drog igång precis utanför Friskis två minuter efter att jag och Lena knallat in genom dörrarna där 1,5 timme tidigare. 

Jag och Ajax skulle ta oss upp till Kärnan (där det hände) och jag blev lite sur för att det var avspärrat. Nu fattar jag varför, det var ju precis efter… Overkligt. 

Och jag står nu ännu mer fast vid det som jag och Lena skanderade i ilska när vi stod och kollade in huligandårarna hojta förbi med bengaliska eldar och skit, att de borde lägga sin energi, ilska, vad fan det nu är på att köra ett pass på gymet istället. Till exempel ett tufft UX Cross-pass, som vi gav oss i kast med för söndag nummer två på raken. Det där man bland annat sysslar med sådant här megakul:

Jag lovar att de inte ens hade orkat lyfta ett finger för att slåss efter det passet. Och en människa hade sluppit dö totalt i onödan… Jäkligt übertufft men så långt ifrån det som pågick utanför väggarna, med hjärtlig stämning, många skratt, peppning och värme. Så som sportanhängare definitivt borde bete sig istället!

Jag har sett för mycket av fotbollens baksidor nu, för det är långt ifrån första gången upploppen tar över gator och torg här, känner att jag vill engagera mig på riktigt mot det där jävliga menlösa våldet… Och sorry för en massa snack här på detta tema idag… Men i nästa inlägg, då lovar jag, på heder och samvete, att visa bilder från gårdagens träff… Ok? :o)... Peace out för nu! Kärlek & Respekt!

Jag tror det var precis det som behövdes

Helsänkt igår, tokpigg idag. Jag tror att det där med att bara släppa allt jobbigt, vägra befatta sig med det, förtränga, inte låtsas om, i kombination med att sova ikapp en massa, prata av sig med en riktig vän och köra ett pass cirkelfys med bland annat en tjej som är värsta vältränade inspirationskällan var det som behövdes. För min energi att få välbehövlig påfyllning. För min hjärna att börja funka igen. Och inte blev det sämre av att jag hittade de superschysstaste och tillika megabilligaste sneakersen samtidigt som Stadium har 25% på allt i butiken. Visar dock dem lite senare, ikväll eller så, för nu ska jag tillbaka till Friskis, för några timmars receptionsjobb den här svängen. Peace out! Kärlek & Respekt!

Om jag skulle ta och flasha mina dagens stassar…

… som i den som bland annat var ute på favorithaksbaserad fikastund med min mamma. Den som bland annat innehöll hundtröjan från HM som jag gillar som tusan men som knäckande nog krympte i tvätten. Den passar dock än men om jag ska I-landsproblematisera så toksaknar jag det mer oversiziga stuket på den.

Och där damp även dagens andra utstyrsel upp. Den som en gång i tiden blivit inköpt i sportbutik och därmed passande nog fick haka med till Friskis denna kväll. På min premiär av skivstång intervall. Ett riktigt schysst upplägg som inleddes med ett klassiskt skivstångspass och följdes av 15 konditionsbaserade intervaller på 40 sekunder, med 10 sekunders vila emellan. Precis vad min träningsvärkssärgade kropp, från gårdagens mördarpass, behövde… ;o) Och eftersom jag inte blir ett skit roligare än så här så är det väl lika bra att säga peace out & tjing för idag!

Blodsmak, spykänslor & helt såld gånger två

Jag tränar för det mesta ett par gånger i veckan men jag anser mig inte vara speciellt vältränad för det. Därför var det i sällskap av en hel hop nervositet som jag premiärbegav mig till UX Cross idag. För det hörs ju på namnet, att vi pratar riktigt mördande hardcoreträning. Och jag hade på pricken helt rätt. Både vad gäller att jag inte är så vältränad och att det var tokmegatufft. Så jag fick äntligen känna av det där med blodsmak och spykänslor i kombination med träning. 

Ja äntligen eftersom under alla mina år som rökare satte lungorna stopp innan jag hann komma dit, liksom. Jag kan väl inte påstå att det var angenäma känslor, just då, under tiden de härjade på, men absolut efteråt, för det är ju ändå ett slags bevis på att man gett järnet. Dessutom var det jäkligt roliga övningar och garanterat ett bra sätt att bli lite mer vältränad, jobba till sig mer styrka i kroppen. Så nu är jag helt såld! På blod, svett och spykänslor… och har redan bokat samma pass nästa söndag. Då kanske det även blir lite bilder tagna, vilket det tyvärr inte blev idag då min mobil glömdes kvar i jackfickan i omklädningsrummet...

Och så har jag även lyckats bli helt såld på en klänning på Lindex som jag varit och provat nyss, fast det är en helt annan historia… Peace out för nu! Take care!

Att placera knäppt, kul & viktigt i samma box

Kul som i träning i allmänhet, cirkelfys i synnerhet. Knäppt för att det inte är en självklarhet att alla har lika värde. Och viktigt som i att denna dag sätter fokus på just det. Att vi alla duger precis som vi är. Oavsett kombinationen av strumpor på fötterna eller antalet kromosomer i hjärnan... Take care därute! Kärlek & Respekt!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Från järnrörsuppvaknande till en hel flaska = min tisdag

Morgon: jag bor med ett bygge utanför fönstret. Med löjligt morgonpigga byggjobbare. Sådana retliga typer som kände sig tvingade att inleda denna dagen klockan 06.08. Genom att banka på järnrör… och eftersom jag därmed var klarvaken benade jag lite i mina ytterst strukturerade jobbsökerianteckningar.

Förmiddag: en inte helt glad vovve som lite höll på att blåsa bort i kylstormandet. Lika sur var himlen så då gjorde det inte ett skvatt att jag hade arbete att gå till.

Eftermiddag: jag är fullt medveten om att det inte låter speciellt arbetsmoraliskt att kalla platsen där kaffemaskinen och vattenautomaten befinner sig som det viktigaste hörnet på jobbet, men nu gör jag det i alla fall. Och flashar samtidigt dagen stass som rakt av var påplockad med tanke på riktigt übertight med tid mellan jobbutstämplingen och incheckning på dagens efterföljande aktivitet...

Kväll: jag pimplade en hel flaska vatten och fick till och med plocka av en av mina tröjor, ja jag hade ett linne under... inget av det har hänt tidigare så vi pratar hårt pass med extra mycket puls och svett. Men ett riktigt superförbenat megakul pass. Och jag som var millimeternära att hoppa över det då jag kände mig trött och svag intill svimning strax före. Så bra att jag, ännu en gång, lät viljan vinna över känslan... Ja lite sådant vardagligt har jag sysslat med idag. Peace out & gonatt! 

Att bestämma att det inte är värt någon korkad chansning

Det blir ingen mil. Inget löplopp överhuvudtaget. I alla fall inte om två månader som jag och Linda tänkt och planerat. Kanske en annan gång, ett annat år men alltså inte nu. För jag kände mig lite tvungen att vara smart, att komma till insikt med mina begränsningar. Som är ett knä där det skvalpar runt en jäkligt ondsint benbit, alternativt en broskbit. Som jag fått alltmer besvär med på sistone. Och som en ortoped med idrottsläkarmeriter nu även har dömt ut som ren och skär idioti att försöka knata 10 km med på asfalt. Åtminstone innan jag fått det opererat, vilket lär dröja. Att det kan sabba all träning för lååång tid framöver. Och eftersom det är största fasan, något jag överhuvudtaget inte ens kan tänka mig så insåg jag att impulsdraget att vilja kuta milen inte är värt någon korkad chansning. Och just därför vägrar jag att se det som ett misslyckande. Speciellt som det finns saker jag kan, och därför gör istället. Som till exempel den där tävlingen på Friskis som går ut på att testa sig igenom alla pass. Där min status just nu ser ut så här…

… mer än hälften har blivit belagda med kryss. Och det med 2,5 månader kvar till deadline. Så det finns helt klart hopp om att jag ska pricka in en fullspikad spelplan. Dock stirrar minst en riktig ångestpunkt mot mig på den, fast det tänker jag inte låtsas om. För i just de fallen är det bara att plocka fram viljan och sopa kunnandet under mattan, för där sitter det i skallen och inte i knäet… Peace out!

I ett försök att bota huvudvärken jag vaknade med

Och det funkade! Jag hade dessutom überkul under tiden. Perfekt! Något som däremot inte alls kommer att fungera och därmed måste styras av är en annan träningsrelaterad sak. Avslöjar vad lite senare. Efter vovvenad med hunden som står och nödighetshoppar vid dörren. Hoppas ni har en bra söndag därute! Tjing!

Omvandlat till energiskt benande i tråkmåsten

Ett träningspass. Utanför min invanda ram men som inte desto mindre gav den där välbehövliga adrenalinkicken. Den jag så mycket saknade igår… En vovvenad med avdumpning av torrt bröd hos de nya kompisarna i dammen. Och infångande av solstrålar, värmevindar, glädjevibbar. Som jag nu har omvandlat till ett relativt energiskt benande och plitande och fixande med tråkmåsten. Men bara en liten liten stund till för sedan tror jag minsann att jag gjort mig förtjänt av en paus. En sådandär med finfika och finsällskap på stan… Tjing för nu! Och take care därute!

Det brukar alltid funka men inte riktigt idag

I brist på energi, ork, livslust. Som botmedel mot deppighet och negativa tankar. Det brukar alltid funka. Att träna. Men inte riktigt idag. Fast jag gissar att det hade varit jäkligt trist om saker funkade på exakt samma sätt hela tiden. Om det var förutsägbart varje gång…Fast kanske imorgon... ;o) Peace out! Kärlek & Respekt!

Rockringsrace & gårdagens första kompisdejt

9.00. Mitt andra hem. Cirkelfys. Krånglande knä men hyfsat med energi i kroppen. Sötaste instruktören peppar och tar bilder. Megaskoj med rockring men utseende som en byfåne. Fokus, styrka och värkande magmuskler. Allra bästa helgstarten.

12.00. Ett kafébesök.. En kompis som är lång, snygg och heter Anna. Prat om två pappor som dog för 11 år sedan. Chai latte i stormugg och ett tjuvlyssnande par. Spånande som drog med sig lite hoppfullhet. Idéer som kan bli projekt. Vårvibbar.

Olika pimptankar, stretchkung & kul räcker bra för mig

Uttråkad hund blev väl kanske inte helt glad då hennes tråkmatte spenderade stora delar av eftermiddagsvovvenaden med att spana på saker hon gärna skulle vilja vårpimpa upp boningen med. Något som katterna inte tycker det behövs ett jäkla skit av då de anser att de och en minimal kattong är pimp av tiptopklass. 

Vad som däremot inte lyckats nå någonslags förbättring alls denna dag är min krampande slash bristningsdrabbade slash vad-det-nu-kan-vara-vad. Och det trots att jag lyckats bli kung på stretching under det senaste dygnet. För det har tokstretchats i tid och otid, på möten, bussar, på stan, hemma… Så! Då tänkte jag att kanske ett besök på mitt favoritställe skulle fixa smärtan. Så jag gick till gymmet. Och körde två pass. Ett beprövat, ett nytt. Och! På kuppen fick jag utrett att dans fuego är attans skoj. Och! Jag lyckades fixa ett helt pass! Ett danspass! Tjohej liksom!... Dock lagades inte vaden på kuppen men det spelar trots allt mindre roll. Kul räcker fett bra för mig… Trevlig fredagskväll! Kärlek & Respekt!

Vad är squats? Hur gör man?...

 ... det är frågor jag fick efter mitt inlägg om träningsutmaningen av sådana (som ni hittar HÄR). På svenska pratar vi knäböj och jag lovade att ta bilder idag så då gjorde jag det. Eller någon annan erbjöd sig att agera fotograf då det blev helfel när jag skulle försöka plåta själv. Eftersom denne någon annan inte är helt lätt att hålla sig helt allvarlig och fokuserad med så blev det lite som det blev med tekniken i alla fall… Men jag visar dem ändå eftersom de åtminstone är hyfsat rätt:

Kanske att teckningen kan förtydliga bättre. Och de muskler som involveras:

Att tänka på är att stå stadigt med hela foten i golvet, att spänna bålen för att stabilisera ryggen som ska vara så rak som möjligt hela tiden, inget kutande eller svankande. Skjut bak häcken samtidigt som du böjer i knäna. Viktigt att knäna pekar i samma riktning som tårna och att knäna aldrig går över tåspetsarna. 

Är det något jag glömt får ni gärna hojta. Peace out för nu och var rädda om er!

Med obefintlig intelligens men på utmaningshumör

På jobbet har jag ett headset, men tydligen ingen näsa… Och eftersom min intelligensnivå ligger på exakt det, obefintliga planet just nu så hade jag tänkt skita i att plita något här ikväll. Men! Så hittade jag, av en tillfällighet, en bild på nätet som fick mig att gå igång med varje liten utmaningsälskargen jag har i kroppen:

Och lite för att om det är något jag absolut inte har men gärna skulle vilja ha så är det en snygg häck. Så why not ge det ett försök... Och varför då inte dra i gång imorgon, när vi byter månad (till en lite trevligare än den förra, enligt mig…) och börjar om på 1, så det blir enkelt att räkna liksom… Och eftersom det är kul att ha någon att ”tävla” med så undrar jag nu om det är någon som har lust att haka på? Imorgon… Idag, och för tråkfebruari, har jag bara en sak att tillägga: peace out!

En bit kvar & en släng av tantsjuka

Joråsåatt... jag har en bit kvar på en av mina träningsutmaningar, den där lilla övningen som är tänkt att se ut som på bilden HÄR... Fast jag fixade faktiskt att sitta så här med spikrak rygg när jag inte fjollade med telefonen. Jag lovar... :o)

Dessa bilder dokumenterads efter kvällens cirkelfyspass, där jag förutom en viss form av plågad kropp även fick känna av en släng tantsjuka... Då jag körde passet tillsammans med en riktig snygging. Min ålder, långt hår i tofs, lagom skäggstubbig, lång, smal, lite tränad, tatuerad... Just the way I like it. Och precis vad en singeltant behöver ha att närtitta på för att orka köra lite extra hårt efter en dag med jobb på två ställen och minimalt med vettig mat... ;-) Tjing! Och god natt! 

- Posted using BlogPress from my iPhone

Dagens – som gjorde en kostnadseffektiv upptäckt

Jag har varit på ett ställe idag som befinner sig på minipromenadavstånd från Stadium outlet. Och eftersom det är en butik jag aldrig varit i men känt en rätt stark dragning till så var jag såklart tvungen att avlägga visit där. Fastnade på avdelningen med träningskläder. Och det fanns en del, men det var inte förrän jag råkade hamnade på barnavdelningen som jag fastnade för något på riktigt liksom. Och samtidigt gjorde en såväl väldigt trevlig som kostnadseffektiv upptäckt…

… nämligen den att träningskläder i centilongstorlekar är betydligt billigare. Och! Jag kan ha dem! I alla fall de där cerise tightsen på bilden. För jag tyckte de såg lagom ut och provade därför. Och mycket riktigt, de passade. Dock var jag stressad, snabbprovade, blev skeptisk då jag tyckte materialet var lite tunt och skippade därför köpa dem. Och såklart ångrar jag det nu… Är det typiskt varenda gång man velar eller?… fast hade jag köpt dem hade jag säkert ångrat det… :o) Vad jag däremot var lite allmänt småhyfsat nöjd med var dagens stass. Denna:

Fast strax blir det omsvidning till outfit som är mer reglementsenlig när man ska stå i receptionen på Friskis. Lutar åt träningsdress, så det blir svårare att skippa passet som drar igång samtidigt som min arbetstid mynnar ut. Kan vara ett smart drag om det ska bli någonting alls tränat den här veckan… Trots att jag, tyvärr, inte har några nya träningsbyxor att flasha runt i... ;o) Peace out & Take care!