Kul att läsa era kommentarer i mitt inlägg ”19.000:- i garderoben vs Mollysar på kroppen”. Kände att jag vill förtydliga lite; för även om jag personligen tycker att det är ganska psyksjukt att slänga ut 19.000:- för en engångsdress så tycker jag samtidigt att det är upp till var och en vad man vill lägga sina stålar på. Precis som jag inte har några aspekter på om man väljer att behålla sin brudklänning i garderoben eller inte.
Det som fick mig att skriva inlägget var just aspekten att människan som har lagt 19.000:- på sin bröllopsdress jämt klankar på mina, som hon kallar svindyra, klädval. DET är tydligen okej, men inte att jag ”ger tillbaka med samma mynt”. DET fick mig att reagera och plita ner vad jag tänkte och kände.
Men även om min inställning är; do what you like så kan jag ändå inte låta bli att opponera mig mot att det i många fall, och allt oftare, verkar som att själva vigseltillfället är det viktigaste och inte det som kommer efter, äktenskapet, vilket är DET som är grejen om ni frågar mig...
Det vräks på med svindyra kläder, glassiga blomsterdekorationer, överdådiga middagar och en hel hop av glam och lyx i största allmänhet. Och när man frågar de involverade om varför de slår på så stort så har jag för det mesta fått svaret att det är för att ”det ju hör till”. Aldrig har jag hört att det är för att de vill.
Så min högst personliga slutsats av det är att det har blivit en sjuk jävla hets att gifta sig så flashigt man bara kan, just för att bevisa att man kan. Någon som känner igen det, eller är det bara i ”mina kretsar”?
Fast nu får det vara slutsvamlat från mig på ett tag, för jag ska äntligen ge mig i kast med att sammanställa årets absolut mest tjatade undersökning; den om hur mina besökare ser ut. Så vi ses igen om ni känner för det. Kram till dess!
