Inte en chans att jag ger upp min plats i Blogglandia!

Det har stormat ganska ordentligt i Molly-kulisserna de senaste dagarna. Med påhopp hit och dit.
Och jag är inte benådad, jag har fått min beskärda del. Främst i form av ett anonymt mail som klargjorde att jag har förstört sammanhållningen och stämningen i det så kallade Mollywood genom att dra igång min blogg, att jag inte är någon storbloggare och icke önskvärd i Odd Molly-kollektivet...

Jag blev superledsen först och tänkte släcka ner min blogg för gott. Skitförbannad sedan eftersom jag faktiskt aldrig har ansökt om att tillhöra någonslags kollektiv... Och är det någon som kan bistå med definitionen av vad en storbloggare är? För jag fattar inte.

Och bryr mig faktiskt inte ett spår om någon är storbloggare eller inte. För efter att ännu en gång ha läst igenom era kommentarer, inte minst de som är kopplade till inlägget som jag döpte till ”Statistiken har gjort mig väldans nyfiken” så känner jag att det finns inte en chans att jag ger upp min plats i Blogglandia!

För jag är så extremglad för det ni skrev där eftersom det är precis så jag är och vill bli uppfattad! För mig är ni som läser, oavsett om ni kommenterar ofta eller bara lite ibland, viktigare än hur länge någon har bloggat, eller ens om någon bloggar överhuvudtaget. Ni är alla lika värdefulla!

Jag tar gärna emot konstruktiv kritik, absolut hellre det än ett evigt mjäkande. Feganonyma påhopp undanbedes dock.
Och till er som inte vill ha mig här kan jag bara säga sorry, jag har varit med om betydligt värre stormar i livet och tänker därför inte vika mig nu, för er. Så mitt tips till er är att helt enkelt strunta i mig och min blogg... Kärlek & Respekt!