Tankarna på att lägga ner bloggen dök upp i min skalle redan för ett par månader sedan. Av anledningar att det finns saker jag vill skriva om men inte kan, och så finns det saker jag inte vill skriva om, för det känns för privat, hade varit att hänga ut mig själv mer än jag vill. Och dessa skäl tillsammans gör att det ofta känns som bara krystat tråkigt skräp som landar här istället. Tillika känns mitt liv i överkant trist, vilket gör att inspirationen känns lite si så där. Till det kommer saker som dålig respons och interaktion från er som trots allt fortfarande orkar läsa här.
Och så dessa elakinställda dårar som kommenterar och mailar och jag är lite trött på det, mitt liv är redan jobbigt på olika sätt så jag behöver inte påspädning av ännu mer skit av det helt onödiga slaget, av sådana jag inte känner, liksom…
Men! Varenda gång bestämt mig för att lägga ner så drabbas jag genast av tvivlet. Av att jag länge sagt att jag i alla fall ska hålla ut så jag kan säga att jag bloggade i fem år. Vilket blir i slutet av december i år. Varför jag har den, egentligen smått bisarra iden vet jag inte men kanske för att det känns lite coolare med fem än med fyra och ett halvt, liksom… :o) Så! Jag kör på det, fortsätter terra i ett par månader till. Men troligast mer sällan än hitintills. Om jag nu fixar det då jag tycker att åtminstone ett inlägg om dagen hör till om jag ska driva blogg. Joråsåatt, jag har en massa knepiga issues som brottas i skallen...
Ni får ju då väldigt gärna komma med era tankar och åsikter på vad ni vill och vad ni inte vill se och läsa här. Fattar om ni är dödsless på mina tråkvardagsbilder på mig själv och vovven tillexempel. Men jag avslutar ändå detta svammel med seneftermiddagens okynnesbilder på just det temat… Peace out & Kram för idag!