Powered By Blogger

fredag 28 februari 2014

Med obefintlig intelligens men på utmaningshumör


På jobbet har jag ett headset, men tydligen ingen näsa… Och eftersom min intelligensnivå ligger på exakt det, obefintliga planet just nu så hade jag tänkt skita i att plita något här ikväll. Men! Så hittade jag, av en tillfällighet, en bild på nätet som fick mig att gå igång med varje liten utmaningsälskargen jag har i kroppen:


Och lite för att om det är något jag absolut inte har men gärna skulle vilja ha så är det en snygg häck. Så why not ge det ett försök... Och varför då inte dra i gång imorgon, när vi byter månad (till en lite trevligare än den förra, enligt mig…) och börjar om på 1, så det blir enkelt att räkna liksom… Och eftersom det är kul att ha någon att ”tävla” med så undrar jag nu om det är någon som har lust att haka på? Imorgon… Idag, och för tråkfebruari, har jag bara en sak att tillägga: peace out!

Istället för att fortsätta tampas med en tjurskallig


Ny dag. Med ännu ett par fler ljusminutrar plus. Men samma procedur vad gäller kampen mellan mig och Ajax, där hon har fått för sig att det roligaste finns längst in i buskaget och jag påstår motsatsen... Tror jag går till jobbet istället för att fortsätta tampas med tjurskallig hund... Fredag. And I like it! Tjing & take care!

- Posted using BlogPress from my iPhone

torsdag 27 februari 2014

Dagens & spekulationer öppnar upp för en frågestund

 

Ja lite så glad är jag för min nya Friskiströja. Och den fick till och med haka med på jobbet idag. Jag som typ aldrig bär t-shirt. Kan vara så att det lite handlar om att det ser ut som om jag har bröst när jag har den på mig, lite trevligt liksom… :o)


Eftersom det förekommer en del spekulationer om mitt liv och det känns ganska onödigt då det bara är att fråga rakt ut om det är något man undrar över så bestämmer jag mig härmed för att öppna upp för en frågestund. Där ni har fram till söndagkväll på er att fråga precis vad ni vill i kommentarsfältet här. Så lovar jag att svara på det som faller inom ramen för hyfs och vett... :o) Okej?... Peace out!

onsdag 26 februari 2014

En bit kvar & en släng av tantsjuka

Joråsåatt... jag har en bit kvar på en av mina träningsutmaningar, den där lilla övningen som är tänkt att se ut som på bilden HÄR... Fast jag fixade faktiskt att sitta så här med spikrak rygg när jag inte fjollade med telefonen. Jag lovar... :o)


Dessa bilder dokumenterads efter kvällens cirkelfyspass, där jag förutom en viss form av plågad kropp även fick känna av en släng tantsjuka... Då jag körde passet tillsammans med en riktig snygging. Min ålder, långt hår i tofs, lagom skäggstubbig, lång, smal, lite tränad, tatuerad... Just the way I like it. Och precis vad en singeltant behöver ha att närtitta på för att orka köra lite extra hårt efter en dag med jobb på två ställen och minimalt med vettig mat... ;-) Tjing! Och god natt! 

- Posted using BlogPress from my iPhone

tisdag 25 februari 2014

En dag – eller ganska mycket mitt liv just nu


Katter och hund, hemmaliv och vovvenadande. Jobb, träning och en jäkla massa klurande i stort och smått, livsavgörande och ytligt. Det är ganska mycket så mitt liv snurrar på just nu. I fall någon nu mot all förmodan undrar… :o) Peace out!

Jag är jäkligt dålig på att visa...

... att jag tycker om, bryr mig och håller av de människor som är viktiga för mig. Jag klurade lite på det där igårkväll och kom fram till att det till viss, kanske till och med till stor del handlar om rädsla. 
Att bli nobbad, sviken, bortgjord. Typ. Dumt. För den som inte vågar riskera missar också chansen att utvecklas, känna, förändras, bli älskad, leva... Så kanske dags att börja våga riskera. För de som betyder något... Tjing! Take care!


- Posted using BlogPress from my iPhone

måndag 24 februari 2014

Bortgång och existens. Sorg och glädje


Igår var det tre år sedan min Bosse åkte till katthimlen, och jag saknar honom fortfarande så det gör ont ända in i skelettet. Idag fick han sällskap av en söt kattdam. Så ledsamt och mina tankar och kärlek går till lilla O och hennes familj denna kväll. Samtidigt har en liten klunga vårblommor bestämt sig för att vakna till liv i parken över natten. Bortgång och existens. Sorg och glädje. I det mischmasch som vi inte kan styra över, bara försöka acceptera... Kram, Kärlek & Respekt!

Tur de bara dyker upp var sjunde dag


Måndag. Med tusen saker på göralistan. Bland annat besök hos jobbcoach, där jag försöker väcka lite liv i mig själv med automatkaffe, försök till smartspånande och det ständigt närvarande orosfladdret i magen... och med drömmar om den dagen allt faller på plats som jag vill, för någon dag bara måste det bli så. Det är i alla fall vad jag kämpar mot, jobbar på, anstränger mig för. Fast det är lite extra motigt just idag. Måndagar. Jag tycks liksom aldrig riktigt lära mig att komma överens med dem, så tur de bara dyker upp var sjunde dag... Peace out & Kram!

- Posted using BlogPress from my iPhone

söndag 23 februari 2014

Varför tråksakerna inte känns lika tråkiga längre

Med en sol som bestämde sig för att belägra himlen, bara en rad ganska tråkiga hemmasaker på agendan och en hel massa rastlöshetskryp i hela kroppen var det ganska självklart att jag skulle rycka med mig Ajax och bege mig på promenaddejt till den stora skogen när jag fick frågan i morse. Veckans allra bästa beslut kan man nog lätt påstå, för fy attan vad najs, välbehövligt, energikickande det var…


Snudd på åtta kilometer med en massa prat, galet mycket vårvibbar i luften och glada människor på vägen. Så nu känns inte tråksakerna alls riktigt lika tråkiga att ta tag i längre... Vilket blir projektet för resten av denna dag... Tjing & take care!

32 minuter på en vecka

Jag tycker mig ha märkt av det på riktigt under veckan som passerat. Att ljuset snor till sig alltmer utrymme. 32 minuter sedan förra söndagen för att vara siffernörd och räkna ut det.
Jag har långt ifrån lika många katter i boningen även om det kan känns så ibland, som när de plötsligt och kanske inte helt väntat dyker upp lite varstans. På jeanshyllan längst upp i garderoben till exempel... Trevlig söndag! Kram på er!


- Posted using BlogPress from my iPhone

lördag 22 februari 2014

Jag tror det handlar om ett annat slags överdoserande


Efter träningshaveriet begav jag mig på utflykt med min mamma, vovve och spränghuvudvärk. Den sistnämnda skulle möjligen kunna härstamma från gårdagens vinande men jag tror nog ändå att det handlar om ett annat slags överdoserande. Som stavas tankar, funderingar, tokmånga grubblerier och en viss form av psykande oro… För jag sitter mitt i ett slags dilemma, som för en gång skull inte enbart är av negativ karaktär, det kan till och med vara så att det drar med sig något riktigt hejdundrande superskitbra i slutändan… 

Men! Det vet jag inte än, och innan jag vet måste jag fatta förbaskat avgörande beslut. Dilemma som sagt och därav allt skalledunkande tänk... Och fy fan vad elakt att säga a men inte ett smack mer… fast jag lovar att berätta rubbet när jag befinner mig på andra sidan grubbleriet… Och nu vet ni varför jag är ofokuserad, snudd på senilknasigt orationell emellanåt… :o) Peace out! Kärlek & Respekt!

Om att ge upp på grund av flashbacks

Idag har jag gjort något jag i alla fall inte kan komma ihåg att jag någonsin gjort förut. Jag gick från ett träningspass i halvtid. Blev översköljd av skitjobbiga flashbacks. Gav upp. Jag vet att jag är kass på koreografi. Min kropp vill inte, fattar inte och ben och armar flaxar åt fel håll. Samtidigt vill jag kunna. Och då är det ju bara att öva, tänkte jag och begav mig därför till aerobic dans idag. I början funkade det över förväntan men så fort jag tappade det så kom de där jävla flashbacken farande. Pinsamma puckot-känslorna. De glömda eller åtminstone väldigt djupt förträngda… Så istället för att göra som jag brukar, bli lite på krigsstigen med mig själv och ge mig fan på så började tårarna bränna i ögonen, blev svimfärdig. Jag gav tvärupp. Flydde därifrån. Känns inte helt bra, speciellt inte som jag inte kan få de där känslorna av löjlig, pinsam, värdelös, ur skallen. Tänkte att det kanske funkar lite att skriva av sig… Vi får väl se… :o) Peace out!

fredag 21 februari 2014

Kompisdejt med en trippel i misslyckade selfies


Vin och livsuppdatering med en tredje vän som försvann hem till sitt efter någon timme, frenetiskt ostbågsknaprande med två nya bekantskaper från landet och ett första misslyckat försök i egodiveridokumentering. Ännu en ansträngning på den fronten som gick lika mycket åt skogen, innan vi dränkte oss i reaparfym, shoppade vin även på flaska och pratade rockstjärnor och brottning med de tjuvlyssnande herrarna bakom våra ryggar. Knatade sedan till ett hotell för att besöka bar och toalett och gav efter en tredje sopdålig bild upp alla vidare tankar på fortsatt kameraknäppande. Ja lite sådant har jag bland annat sysslat med denna kväll. På utedejt med bästaste kamrat Jeanette… Tjing, take care & gonatt!

Take a look in the mirror!

Nej. Det blir inget inlägg om de anonyma dårarnas framfart. För de är inte värda energin, utrymmet, tiden... Det blir bara en liten uppmaning, eller om vi ska kalla det tänkvärdhet... i största allmänhet sådär... Lika mycket till mig själv som till de av er som vill, kan, borde, tänka till en smula... Trevlig fredag! Kärlek & Respekt!


- Posted using BlogPress from my iPhone

torsdag 20 februari 2014

Utstämplad, deckad & tips emottages

Jag hade egentligen tänkt skriva om det fantastiska fenomenet med anonyma idioter och vad som tydligen anses okej att kläcka ur sig och vad som inte är det... Typ. Men jag har inte riktigt orken, eller för den delen lusten, till det just nu. Så det temat får vänta någon dag… Och istället blir det bara ytliga glimtar av mina båda stassar av idag. Den som dokumenterades när jag nyss stämplat ut från arbetsplatsen och den som någon timme senare återfanns lite lagom smådeckad på golvet i funktionärsrummet efter ett tufft men roligt premiärpass på gymet.


Och det är väl i princip det jag gjort idag. Jobbat. Tränat. Fast nu kan jag inte riktigt sluta stirra på mina ben. För shit vad löjligt bleka de är… Ja ni ser ju själva… Fast det finns ju faktiskt brun-utan-sol, kanske dags att investera i lite sådant. Men vilken sort är bra, det finns ju minst sagt en uppsjö? Har ni tips på någon riktigt schysst så emottages sådana väldigt gärna… Peace out för idag!

onsdag 19 februari 2014

Dagens – som gjorde en kostnadseffektiv upptäckt

Jag har varit på ett ställe idag som befinner sig på minipromenadavstånd från Stadium outlet. Och eftersom det är en butik jag aldrig varit i men känt en rätt stark dragning till så var jag såklart tvungen att avlägga visit där. Fastnade på avdelningen med träningskläder. Och det fanns en del, men det var inte förrän jag råkade hamnade på barnavdelningen som jag fastnade för något på riktigt liksom. Och samtidigt gjorde en såväl väldigt trevlig som kostnadseffektiv upptäckt…


… nämligen den att träningskläder i centilongstorlekar är betydligt billigare. Och! Jag kan ha dem! I alla fall de där cerise tightsen på bilden. För jag tyckte de såg lagom ut och provade därför. Och mycket riktigt, de passade. Dock var jag stressad, snabbprovade, blev skeptisk då jag tyckte materialet var lite tunt och skippade därför köpa dem. Och såklart ångrar jag det nu… Är det typiskt varenda gång man velar eller?… fast hade jag köpt dem hade jag säkert ångrat det… :o) Vad jag däremot var lite allmänt småhyfsat nöjd med var dagens stass. Denna:


Fast strax blir det omsvidning till outfit som är mer reglementsenlig när man ska stå i receptionen på Friskis. Lutar åt träningsdress, så det blir svårare att skippa passet som drar igång samtidigt som min arbetstid mynnar ut. Kan vara ett smart drag om det ska bli någonting alls tränat den här veckan… Trots att jag, tyvärr, inte har några nya träningsbyxor att flasha runt i... ;o) Peace out & Take care!

tisdag 18 februari 2014

Lite sådant jag har ägnat denna dagen åt

Världens morgontröttaste hund gillar inte de där rutinerna med att det ska ut och valsas i samma veva som ljuset gör entré. Speciellt inte om det tillika regnar. Vilket hon visar genom att lägga på sig värsta surminen och lite uppgivet slowmotionvovvenada. Inte helt populärt hos matte med en arbetstid att passa. Men jag kom dit, i tid, jobbade ett gäng timmar, gjorde ett försök att stassdokumentera under fikarasten och var sedan riktigt glad att mörkret inte hade hunnit dyka upp innan jag slutade. Därav en liten snabbsväng på stan.


Med insupande av vårluften som ligger på lur, ett kameraknäpp för att påminna mig själv om att inte glömma utställningen med Christer Strömholm som pågår på stadens kulturhus, lite allmänt span i skyltfönster och en spontansväng in på Stadium som hade kvar ett ynka exemplar av den där tokrosa reajacka jag spanat på ett tag, den som en av instruktörerna på Friksis har, som gör mig jäkligt glad varje gång jag ser den på henne. Så! Den blev provad. 
 Och det var lite i den vevan jag upptäckte att jag var hungrig intill svimningsgränsen, och tydligen helförvirrad i tiden för jag missade träningspasset jag tänkt gå på, tog en långvovvenad istället. Och nu körs det tvättmaskin, tröttkollas på tv och menlöshetsplitas här, som synes… Ja till exempel lite sådant har jag ägnat denna dagen åt, ifall någon nu, mot alla förmodan undrade... Tjing!

måndag 17 februari 2014

Ett egentligen helt menlöst inlägg


Sol, fågelkvitter och vårkänslor. Till de underbara tonerna knallade jag till jobbcoacheriet i morse. Sedan har mitt liv i berg-och-dalbaneland tagit mig på en ny oväntad tur. Som jag hoppas hoppas visar sig vara en åktur med bra utdelning... vi får se... och ni får veta om det går min väg, så att säga... Det känns som dags för det nu. Om inget annat så för att jag är helt slut i kropp och knopp och själ och sinne av detta eviga upp och ner... Så pass att jag tänker krypa ner i bädden nu. Där Ajax redan befinner sig, spanandes efter vad hon anser vara illvilliga inkräktare - katterna... Så peace out & god natt från en slutkörd tant! 

söndag 16 februari 2014

Problemet är bara att det står helt still i skallen

Hobbys. Saker att göra mest för att de är kul. Jag har en enda. Som jag ägnar mig åt ganska frekvent. Så även idag. Inte direkt så svårt att gissa vad eller hur?... ;o) 


Men det slog mig där och då, under dagens träningspass, att det hade varit skoj med något annat att byta av med lite då och då. Bara för att liksom… Så! Jag har därmed klurat på någon mer hobby hela dagen, kvällen. Problemet är bara att det står helt still i skallen, jag kommer inte på ett skit som hade varit angenämt att liva upp tillvaron med. Så! Därför frågar jag er; efter tips, vad ni har för hobbys, vad man kan ha för hobbys… Alla slags relevanta tips emottages med stor tacksamhet, kanske lite extra mycket de som inte kostar en hel massa pengar att ägna sig åt… :o) Det var alles från mig för den här veckan. Så god natt & kram!

En stil som gör mig lite avundsjuk


Har en massa tungrott datorrelaterat jox att fixa med denna dag, vilket jag även är så jäkla duktig att jag gör... ;-) Men snart ska jag försöka inta Muffins lite slappare, mindre kravfyllda, betydligt trevligare söndagsattityd och stil istället... 
Dock funderar jag på att välja att placera mig framför tv'n istället för i någon fönsterkarm... Vad gör ni en dag som denna?... Tjing!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Om hur jag visst råkade bli en sådan där djurmönstertant

Egentligen är det inte så avancerat och högtravande som jag försöker få det att låta i rubriken... För det handlar bara om en kortlivad rabatt på 25 procent, ett plagg jag spanat in mig på som dock inte fanns i min storlek i butiken och istället en påsprungen rea-ställning, där jag på stört tokföll för en supermjukt stickad liten sak. Som fick mig att direktkänna att antingen blev det den eller inget, och därför blev den också det enda som fick åka med in i provhytten. Jag pratar om denna:


Som alldeles riktigt fick följa med mig hem. Och vips så hade jordklotet, väldigt oväntat ännu en djurmönstertant klampandes på sig… ;o) Och vips så hade jag något annat att ha på mig än ”de skittrista träningskläderna” som någon anonym ondgjorde sig över att ”jag skrytaktigt alltid bara visar nuförtiden”. 
Joråsåatt, det är inte helt lätt att göra alla nöjda, så jag håller mig till att vara lite glad själv, för min nykomling och för min samling träningskläder, saker att ha på sig som åtminstone jag råkar gilla… :o) Peace out för nu! Och take care därute!

lördag 15 februari 2014

Premiären som födde en upptäckt & nådde ett delmål

Träningsformen föddes i USA 1987 och har funnits här i landet nästan lika länge. Ändå har jag aldrig någonsin testat, för att jag har tyckt det verkar så förbenat tråkigt. Enformigt. Men så är det ju den där träningsutmaningen, tävlingen på Friskis där alla pass i utbudet ska testas. Så idag sopade jag mina fjantiga fördomar långt under mattan och begav mig till mitt livs allra första sesjour med…


… spinning. Och det var inte alls lika tråkigt, eller enformigt som jag föreställt mig. Det var faktiskt till och med lite skoj. Varierat tempo och motstånd, olika stilar på själva cyklandet, riktigt grym musik. Och! Det som nog var bäst av allt, jag upptäckte plötsligt att min kondition visst har förbättrats avsevärt. Bara så där, eller egentligen säkert sedan jag slutade röka för drygt fyra månader sedan :o) 

Och en annan bra sak är att med även detta pass provat har jag lyckats beta av en tredjedel på tävlingstalongen. Första delmålet. Liksom. Nästa får bli att nå upp till hälften innan den här månaden är finito. Resten av denna dag kommer däremot inte att handla ett smack mer om träning. Utan om vovvenad, semleätning, tvättning, småfix på stan, matlagning, tv-hängande, lite sådant lagom lördagslulligt… Hoppas ni också har en bra lördag därute! Tjing & take care!

En stor och vansinnigt viktig del av mitt liv…

… är träning. Det är det som i min allt för ofta vilt stormande tillvaro ger balans och energi, glädje och andningsutrymme. Nej jag berättar knappt ett dugg av det där berg-och-dalbaniga, för det är för jobbigt, för privat, däremot drar jag mig inte för att halka in på ämnet träning. Till stor förtret för en del, de som låter mig veta att jag skryter, är träningsnarkoman, anorektiker… Och det kan man ju kanske tycka, för att döva sitt eget dåliga samvete… ;o) Vad tycker ni andra; vill ni läsa om träning här eller inte? Och om ni svarar ja på det, vad vill ni då läsa om?... 

Det jag fått en fråga om är vilket mitt favoritpass är och varför. Svaret på det blir ganska tveklöst cirkelfys. Ett funktionellt och utmanande pass i högt tempo. En form som tränar hela kroppen och sätter sprätt på uthållighet, styrka, kondition, balans, rörlighet, koordination. Tio stationer, 45 sekunder på varje, tre varv per pass. Förbannat jobbigt, otroligt megakul. Och kan se ut till exempel lite så här:

Foto tagna av den excellenta instruktören som har en blogg ni hittar HÄR.

Idag blir det dock inget cirkelfys för min del utan jag tänker ge mig på något jag dragit mig för hur länge som helst, något jag aldrig någonsin tidigare provat, inte alls tror är min grej, vilket jag ju inte kan veta förrän jag testat… så fortsättning kan mycket väl följa lite senare... Till dess: peace out och var rädda om er därute!

fredag 14 februari 2014

Hur jäkla taskigt mår inte de en dag som denna?


Jag har aldrig gillat dagar som skiljer på människor, dagar som pekar ut lyckad från loser. Dagar då vi förväntas vara fett lyckliga eftersom vi ska vara omringade av nära och kära, och är vi inte det faller vi utanför den perfekta mallen och det är något fel på oss. Typ… Som med julhelvetet. Och som med denna vidriga dag. 

Nej, jag är inte ett spår bitter för att jag är singel, jag vill vara singel, jag vill ordna mitt liv, få det i närheten av som jag skulle vilja ha det innan jag ens vill tänka tanken att titta åt någon ny. Så! Jag bryr mig inte om det så kallat speciella i den här dagen, trivs med att vara utan relation. Har ju trots allt de som älskar mig precis som jag är, mina superfina djur… Men jag kan ändå inte låta bli att påverkas en smula av allt överdrivet allahjärtansdagstjat precis överallt. Känna mig en aningens misslyckad. Och då kan jag inte låta bli att tänka på dem som är ofrivilligt ensamma, hur jäkla taskigt mår inte de en dag som denna?... Så som ett tips till er som sitter och surar över att ni inte fick det där fina armbandet eller maffiga röda rosor istället för tulpaner av er partner, ni kanske borde börja fundera över hur ni ska lägga er till med lite empati istället och sedan inse att ni kanske har det rätt bra, trots allt. Och att otacksamhet är väldigt oattraktivt… ;o) 

Och på tal om låga tal på attraktionskurvan så menade jag inte att alla snubbar i min ålder är gubbar (i mitt förra inlägg), fast tyvärr alldeles för många. För min smak! Lika bra att klargöra det eftersom jag fått ett mail av en som var väldans sur för att jag kallade hennes man för farbror… och det kanske jag hade gjort också om jag vetat vem det är men nu vet jag inte det… :o) Peace out från tant obstinat!

torsdag 13 februari 2014

En fikadejt med prat om idiotier, farbröder & bröllop

Har haft en kväll med efterlängtad fika med två saknade vänner på Espresso house. Där det var finfint reapris på muffinsen. Så självklart att vi då var tvungna att slå till på varsin sådan, morotsvarianten, lika för alla för rättvisans skull…


… som intogs med olika sorters latte medan det uppdaterades händelser som passerat sedan sist vi sågs, avhandlades djurplågeri och andra idiotier, varför jag tycker att snubbar i min ålder är lite för mycket farbröder för att bli intresserad av dem och Jennys fantastiska crew av tomteverkstadshjälpare. Men allra mest spånades det på det roligaste, Annas kommande bröllop. Under tre timmar som kändes som max en enda. Som alltid när livet känns förbannat bra... Peace out!

Även om jag aldrig helt lyckas fånga känslan

I ena ändan av stadskärnan i min by återfinns de dyrare butikerna, finkulturen, de putsade fasaderna, det så kallat eftertraktade. I den andra huserar en helt annan värld. Som jag ofta får ett sug att okynnesdokumentera när jag susar förbi. Så ibland gör jag det också, lite smått, även om jag aldrig helt lyckas fånga känslan.