Powered By Blogger

fredag 7 februari 2014

Dag i bilder med önskningar om att kunna ignorera

Försovning i morse blev panikuppstigning. Men ändå i tid till arbetet, där jag tillbringade ett par timmar innan det blev dags att stämpla ut till regnblöta gator och ett shoppingbesök på Ica. Ryckte med mig en recepttidning som jag nu grundligt studerar medan jag hungertrycker i mig en gratisbulle med kletinnehåll.


Men allra mest så funderar jag över vad det är som gör att jag mår så jäkla dåligt där och då och långt efteråt, och dessutom lägger mig i någonslags underläge när människor i min närhet är på dåligt humör och därmed uppträder surt och snäsigt… Önskar att jag kunde ignorera, tänka att det är hos dem problemet ligger, inte hos mig, men det funkar inte. Jag mår kass, energin totaldräneras, huvudvärken anländer med en stor tung duns… Har ni några tips, på hur man slår ifrån sig, lyckas i sin ambition att kunna just ignorera?... För attans vad jobbigt, onödigt, förbannandeväckande det är att bli bestulen på sin ork… Peace out!

5 kommentarer:

  1. Jag är likadan. Och det är fan inte lätt att ignorera sånt där alla gånger. Men som du skriver, problemet ligger hos dom och inte hos dig! Ha en riktigt jävla bra och ledig helg nu! Kram

    SvaraRadera
  2. Tänker genast, du är som jag med många andra. En stark känslomänniska!! Påverkar mig åtminstone direkt! Kan i många fall vara en stor belastning. Fast även en enorm GÅVA!! Något att ta vara på,. Enkelt sagt, svårt genomföra.. Du är du, finns bara du!
    Kram,
    Annelie

    SvaraRadera
  3. Ja, jag lyckas aldrig helt ignorera jag heller när jag hamnar i det läget. Det är svårt att inte bli dränerad eller provocerad.
    Kram

    SvaraRadera
  4. Jag reagerar lika dant - åtminstone om det är någon jag bryr mig om. Vet inte alls hur man bär sig åt för att låta bli tyvärr och det är ju asjobbigt just det där att bli helt dränerad på energi och bara vilja sätta sig i ett hörn :(
    Kramar

    SvaraRadera
  5. Inte ensam alltså, skönt på ett sätt, att inte vara ensam dåre :o) men trist att vi så fler som känner så för det är ju så jäkla jobbigt!
    Provocerande var ett klockrent ord Hilde, det snor jag :o) Och klockren beskrivning med att bara vilja sätta sig i ett hörn, exakt så det känns!
    Kram på er darlingar!

    SvaraRadera