Jag inser ju att det är omöjligt för er att se, men den svarta pricken där mitt på isen är en stackars and. Som saknar sitt hemtama vatten och istället har fått en is att halka runt på. Helt förvirrad. Och det är delvis så jag också känner mig. Just nu. Med skolan och allt. På glashala ovansplan. För ju mer jag lär mig desto fler idéer får jag att stappla runt bland. Medan tankarna vad kan jag, var är jag och vart vill jag dundrar som ett ilsket trummande mantra i skallen... Ja även här, på ännu ett megaöverfullt tåg... Iklädd denna stass under vinterjacka och tjocksjal:
Nu i Lund. Och tågvagnen blir ännu lite mer människofylld. Så till den grad att jag knappt kan röra armarna och därför inte har utrymme till att skrivvifta med dem längre. Så det blir punkt här. Önskar er en kanonbra kväll. Kärlek & Respekt!
- Posted using BlogPress from my iPhone
Åhhh vilken fin dagens! å härliga färger. Kraaam
SvaraRaderaUnderbar dagens! Tycker du är skitduktig som "stapplar"!=) Allt kommer att klarna;)
SvaraRaderaKramar
Adela
Ja usch, ibland står det en långt upp i halsen. Befinner mig där jag med just nu........
SvaraRaderaFin dagens! Kram
Superfin dagens! Förstår att det triggar igång massa tankar.. Kram
SvaraRaderaDu är snyggt klädd på din is i alla fall. Du ska se att du lär dig att gå snart på den. Kram
SvaraRaderaTackTack för era kommentarer! Som Katinka skriver så lär väl allt falla på plats en dag så det är bara att stappla vidare till dess. Och bra mycket hellre det än att stå still. Stagnation är människans värsta fiende som en klok fakir sa en gång... Kram på er!
SvaraRadera