Rapport från en nerbäddad gnälltant – del 5

Tillbaka i bädden och detta får bli den allra sista gnällrapporten. Inte för att jag på långa vägar känner mig kry och alert men däremot färdig på gnällfronten, för den här gången i alla fall. För det börjar bli lite trist och tjatigt. Att vara en kronisk gnällkärring… Men jag passar på att suga ur sista droppen, för det är fortfarande jävligt synd om mig. 

Feber, halsont, spränghuvudvärk och så vidare. Och som om det inte skulle vara nog har det tillkommit ett evigt rinnande och extremt kliande i ögonen. Kul, kul… 

Och nu gnäll, eller vad man ska kalla det, av lite annat slag, för jag fick en fråga, av någon som vill veta vad jag menar med underbara och älskade av alla, som jag ordviftade om tidigare idag, denna någon bad mig specificera. 

Och absolut. Min definition av detta begrepp innefattar människor, av det kvinnliga könet främst, om man nu ska specificera… som jämt och ständigt framhäver hur bra, nej förlåt, det var lite för klent, fantastiska passar bättre, hur fantastiska de är. Och lyckade. I allt det gör och tar sig för. Hur fina hem de har, rena inredningsreportagen a la toppklass. Hur söta, finklädda, välartade barn de har, såklart! Hur extremt kunniga de är inom styling med sin egen stil, också såklart!...

I kort är allt, exakt allt, ett enda rosaskimrande lyckolull. Enigt dem själva, enligt bilden de ger av sig själva. Som kanske är helt sann, kanske bara bullshit i kvadrat… vad vet jag? :o) Mer än att jag är något av tvärtom, mer sluskig whitetrash liksom. Inte underbar och därför långtifrån älskad av alla… Ni fattar va?

Fast jag har två katter som är underbara och älskade. Av oss. Trots att den ena, PimPim, bara har ett öga (det andra fick opereras bort när hon var liten, innan jag fick henne, eftersom hon for illa när hon blev utkastad som liten kattunge) och den andra, Mazarin, har en tass som är sönder och därför haltar sig fram och som dessutom mest är ganska vilsen och förvirrad i skallen. Underbara och älskade. Av oss här i boningen. Just för att de är som de är. Operfekta... Ni fattar va? ;o)

Shit vad mycket dravvel det blev här. Förlåt, det var inte meningen… Fast nu får det vara nog från mig, för idag, för den här veckan. Återkommer imorgon. Kram!