Dejt med provad preggotröja & ett säkert kort

Trodde ni att ni skulle slippa bilder från min dejt med Sanna idag? I så fall trodde ni fel, fast inte helt ändå, för det vankas inget massivt bildregn a la storöverdrift (sådant som jag brukar hålla på med…) för jag glömde nämligen ganska mycket bort att dokumentera (ett sundhetstecken kanske…). Men lite bilder blev det. Såklart! Med början på mitt stopp på vägen, en second handbutik med en sak jag såg igårkväll när jag gick förbi och var tvungen att spana in under öppettid:

Jag har länge velat ha ett rullbord. Detta känns perfekt i höjd, storlek, utförande. Färgen kan dock diskuteras men om jag skulle få för mig att slå till på det så skulle det få leva resten av sitt liv i en silvergrå skepnad istället. Om det blir så eller inte är något jag klurar på nu. För där och då bar det av till HM istället. Såklart! Det har ju blivit ett stående måsteinslag när jag träffar mitt favoritpreggo.

Och självklart blev det lite klädprovning och lika givet att damen i mitt sällskap alltid måste göra de roligaste miner när hon provar saker. Och...

... har idéer om vad hon kan ha och inte. Nytt för den här gången var dock tankarna om hur länge hon kan ha saker innan hon blir för fet och om det därför är försvarbart att köpa. Min kontringstes var att vissa saker kan man troligen ha även efter knodden blivit född. Vilket jag kände att jag var tvungen att försöka bevisa. Så preggotröja åkte på. 

Och insikten blev inte bara att jag hade rätt utan även att jag gillade tröjan skarpt (som även blir en tunika om man drar ner den). Det syns inte här men den har silvertrådar i sig vilket uppskattades mycket. Gillades gjorde även ett par slimmade jeans som bar på den trevliga prislappen 99:- och en kavaj som det inte heller krävdes minst en halv månadshyra för att bli ägare till:

Och såklart var jag tvungen att prova och då tedde sig plaggen istället sisåhär: 

Och som alltid leder klädprovningar till hunger. Så efter ett snabbt förbikikande i inredningsbutik och ratande av ett gäng restauranger vi passerade slog vi till på ett säkert kort...

... bakad potatis. Dock inte i världens mest mysiga miljö eller utsikt...

... och inte som de socialaste av varelser heller till en början..

... fast efter att vi hade mobilblippat klart blev det ändå en hel del som hann samtalsavhandlas. Så trots mina döende fötter och en grav pluggbiverkningströtthet i kroppen blev det en riktigt meganajsig eftermiddagskväll. En sådan jag är så jäkla glad för att jag har då och då på grund av de allra finaste vännerna som finns... God natt & Kram!