Det är kluvet minst sagt. Att vara hemma igen. Kluvet eftersom jag på ett sätt redan saknar Stockholm, staden där jag bodde under två år på 90-talet. Först i Botkyrka, sedan i Bromma.
Jag kan inte bestämma mig för om jag skulle vilja flytta tillbaka eller inte.
Jag gillar tempot och pulsen där. Jag tycker att staden är underbart vacker. Jag gillar kombinationen av storstad med butiker och aktiviteter att bara roffa åt sig av och runt hörnet riktiga guldkorn att dra sig tillbaka till när man behöver lugn och ro, med vatten och fridfull natur. Jag skulle nog aldrig kunna bo där det inte finns vatten… sjö, hav eller sund kvittar, bara det är vatten…knasigt? Ja kanske…
Å andra sidan så har jag bott där, har flyttat därifrån, även om jag kanske inte riktigt ville det just då.
Och är jag en storstadsmänniska, egentligen?… Den här stan vill jag absolut inte bo i för resten av mitt liv men eftersom min dröm är en liten pytteby på Kap Verde så är det nog så jag vill ha det egentligen… Jag kanske låter tokpsykopatisk nu men det bara snurrar i skallen av tankar och känslor…
En sak som jag i alla fall är helt klar över är att vart det än bär hän så sker det aldrig utan djuren. För som jag har toksaknat dem! Och de kanske oss också, i alla fall lite för de här två supersötisarna har jag vrålklängandes i mitt knä just nu:
Samtidigt som det lagas mat, såklart!... vad trodde ni att jag gör på nätterna… ;o) Samtidigt som jag uppenbarligen hänger här. Och samtidigt som jag försöker bena upp bland bilderna som har fastnat i Iphonen under helgen. 800 stycken! Jag lovar och svär, på heder och samvete, att ni ska slippa se alla… Därav att helgrapporterna får dröja… För att rensa, röja och rata i den, smått galna skörden tar sin lilla tid…
Och nu var visst maten klaroch jag trött intill svimningsgränsen så jag återupptar det fetprojektet imorgon istället. Så. Over and out. Take care! God natt & Kram!
