Dagens – en bra stass för någon väldigt lättrullad

Som jag redan avslöjat blev det julbord på båten idag. Eftersom vi hade lovat det i ett väldigt svagt ögonblick. Jag gillar egentligen inte bufféer eftersom alla pillar och grisar i maten. Jo, de gör faktiskt det, jag spanade riktigt ordentligt idag… visserligen bara i ögonvrån men jag såg nog allt hur det svinas… 

Trots det åt jag mig så mätt att jag numera är betydligt mer lättrullad än annars. Jag äter inte kött men däremot fisk och deras Jansson var helt lovely… Som tur var hade jag kombinerat ihop en stass som befrämjade en kraftigt svälld mage…

Så jäkla störigt att jag inte kan lägga två bilder bredvid varandra här längre… :o( Men men jag får väl helt enkelt bara försöka att skita i att reta mig på det och istället kanske berätta om de två halsbanden som var med mig på färden idag. 

Båda kommer från Odd me, det med tofsen vann jag i henne My kind of Tomtetävling, tjohoo! 

Och det andra skänkte hon till min kattauktion. Ingen budade på det, vilket jag tyckte var synd så efter att auktionen var avslutad så ninjade jag det själv. Vilket jag inte ångrar, för vad passar en stjärna bättre än en stjärna, liksom… ;o). 

Nu ska jag slänga mig framför tvapparaturen en stund, det eftersom matmassorna jag glufsat i mig gör att jag knappt kan röra mig. Det är till och med lite besvärligt att sitta upp så då fattar ni kanske hur illa det är ställt… Kram, Kärlek & Respekt!

Om konsten att smygjulfira

Vi ångrade oss... att vi inte firade jul igår, så vi tog igen det idag istället... Nä riktigt så är det inte, det här var faktiskt bestämt sedan ett bra tag... Men smygjulfirande är det. Med julbord. På båten, med mr Make och min mamma bland andra. Kram!




- Posted using BlogPress from my iPhone

Hoffsan uppdaterar men det syns inte – hilfe!

Nu är jag på hjälpjakt igen. Fast den här gången handlar det inte om plagg att välja mellan utom om världens förmodligen störigaste teknikstrul. 

Så här ligger det till: Mollysyster Hoffsan uppdaterar sin blogg dagligen, men sedan runt två veckor tillbaka syns det inte i listorna hos oss som har henne där. 

Jag har provat att plocka bort henne från min lista och sedan lägga till henne igen, två gånger, men det funkar inte, hon ligger kvar och skräpar långt ner i listan :o(... Och eftersom det är förbenat skittrist, både för henne och för oss läsare som missar en massa i onödan så är det nu jag kastar ut ett hjälp: är det någon som vet hur man löser det här så please hojta!!! Take care. Kram på er!

Vilken ska få stanna? Ni får gärna hjälpa mig

Om man inte får julklappar av någon annan så får man se till att skaffa sig dem för egen maskin… :o) Så det var precis vad jag gjorde. 

Men! Eftersom jag inte kunde bestämma mig för färg på min egoklapp i förväg så fixade jag så två olika kulörer landade här i veckan. Två av samma som jag sedan enligt sed och tradition inte öppnade förrän igår. Då de även blev snabbprovade.

Timeout wrap cardigan, vintage dark grey 

Timeout wrap cardigan, dark blossom

Dark grey för att den passar till det mesta och blossom för att det är en rolig färg som piggar upp i vinterhelvetet. Same same men ändå så himla different… Men tanken var att jag bara skulle behålla en av dem. 

Och det är här I-landsproblemet slår till med omåttlig kraft, för vilken ska få stanna? Vojne, vojne… Ni får väldans gärna hjälpa mig genom att tycka. Vilken är finast på mig? Eller ska jag, trots goda föresatser att inte låta alla mina sedlar fladdra iväg, behålla båda… Hilfe, hilfe please!… Tack, Kram, Kärlek & Respekt!

Inte för att sukta över saker att vilja ha

Jag har ofta en liten manipryl för mig när jag knallar runt på stan, helst när det är löst och ledigt på förbipasserandefronten så att jag kan få maximalt utlopp för det, utan andra som skymmer sikten… Jag är nämligen ganska såld på att blänga i skyltfönster. Speciellt de som stoltserar med inredning, blommor eller allra helst kläder. Inte för att sukta över saker att vilja ha, utan mest bara för att jag tycker att det är kul att se hur de har tänkt rent estetiskt. 

Och eftersom idag var en av de absolut mest människourholkade dagarna på hela året i min lilla by så passade jag på att även knäppa lite på Ajfånen när jag ändå stod där och idiotkikade. Och några av de bilderna kastar jag ut här nu:

Kanske kan de funka som inspiration för att få till nyårsstassen, kanske är de mest bara fotoutfyllnad… Kanske har jag, lite halvomedvetet lagt in dem bara för att jag/ ni/ vi ska inse att Mollysar är finare… ;o) 

Fast en stass föll jag ändå rätt rejält för bland dessa icke-Mollysar. Kan ni gissa vilken? Och om ni hade blivit tvingade att bära en av dessa kombos, vilken hade ni valt?... Ja lite poänglös frågesport var jag också tvungen att pressa in, när jag ändå höll på med meningslösheter liksom… :o) Fast jag vill höra era svar!...
Men nu: tack och hej för idag! Hoppas ni haft en superbra dag. Kärlek & Respekt!

Julstassen - rustad för uteaktivitet

Anpassad för en långvovvenad, som vi är ute på just nu, längs folktomma gator vilket är riktigt dundertrevligt, och inte för festerier i bjällerklangstil, som synes:


Men det kanske blir en ny stass av lite högre finhetsrang när jag kommer hem igen, bara för att liksom, vi får se... Hoppas ni har det kanonbra i stugorn. Kram!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Vill inte sabba årets viktigaste dag för fler

Jag kanske har en smula morbid humor men mitt förra inlägg var absolut mest menat som ett skämt. Jag trodde ni fattade det, men uppenbarligen inte alla eftersom jag har fått en kommentar och ett argt mail om att jag har förstört julen för dessa stackare. Den ena kommer inte att kunna äta skinkan nu och det är mitt fel… Haha… förlåt att jag skrattar men hallå… var det en hemlighet att skinka kommer från slaktade grisar?... 

Då ber jag om ursäkt för att jag har avslöjat det, och på självaste julafton tillika… 

Men jag ber inte om ursäkt för bilden jag la ut, för jag står för den. Och om en tecknad bild kan sabba en hel jul så kanske man borde ta sig en funderare på vad som ligger bakom det… 

Och. Jag har sååå mycket mer att säga om det här egentligen men eftersom jag inte vill sabba årets viktigaste dag för fler så återkommer jag i ämnet här en annan dag, en som inte stavas julnågonting. Okej? 

För tro det eller ej, men bara för att jag inte firar jul i traditionell bemärkelse så har jag faktiskt respekt för er som gör det. 

Så over and out för nu, med Julkramar till er alla! Från mig och Ajax hund som minsann jular, och det  till den grad att hon har släpat tomten med sig i sängen…

I do it my way... ;o)

Från mig till er alla GOD JUL! 

Andra födelsedagen & lite funderingar om framtiden

Igår hade jag full koll, idag var det som bortblåst ur skallen. Men så ploppade det plötsligt upp igen alldeles nyss… faktumet att den här bloggen fyller 2 år idag. Två år sedan jag skrev mitt första, patetiskt stapplande inlägg...

Två år som på det privata planet har varit djävulusiskt jobbiga på olika sätt… men även helt underbara med tanke på alla er som jag har kommit i kontakt med tack vare bloggen. Såväl er som jag bara haft mail- och kommentarskontakt med, som er jag har fått chans att träffa i verkligheten. Och inte minst er som har blivit riktiga vänner. Tack som fan för att ni finns allihop!

Tack vare er har impulsdraget med att kasta sig in i Blogglandia varit värd all tid och ork, alla elaka kommentarer och de gånger jag har bjudit fett på mig själv.

Men! Årsdagar har även en tendens att dra med sig funderingar. I alla fall för mig. Om det som varit och det som komma skall. 

Det som ligger bakom är som det är, svårt att ändra på… men framtiden kan man faktiskt vara med och påverka. Inte minst när det handlar om skriverier på egna villkor. Just nu tycker jag att jag står och stampar. Med samma typ av inlägg jämt. Vilket gör att jag allt oftare har känt mig jäkligt trött på mig själv… 

Med 1937 stycken gjorda inlägg, är det kanske dags att lägga ner? Har funderat på det och kommit fram till att det inte känns aktuellt, inte just nu i alla fall, för jag gillar min lilla plats i Mollylandia alldeles för mycket för det… Men däremot vill jag inte heller sitter här och gagga som en senildement papaegoja… 

Så jag frågar helt enkelt er; vad gillar ni i min blogg och vad gillar ni inte? Vad skulle ni vilja slippa/ ha mer av? Jag vet att jag kommer med det här mitt i julstressen men ni kan svara precis när ni vill efter jul också. För jag hade verkligen uppskattat lite respons här… tack!

Hoppas ni får en riktigt lugn och mysig kväll så här dan före dan. Kram på er!

Dagens - som det skuttar stressloppor på

Jag ska inte klaga, för jag kommer ju att återvända hem igen med ett paket... Och inte vilken slags luspaket som helst utan ett Mollyket...
Men därifrån till att tjoa av lycka, för att jag ännu en gång har hamnat i Schenkers längstbortistanklor blir det inte tal om...
Men en visning kan ni få, av min dagens stass, som jag är iklädd på bussen nu:



Ute i regn, rusk och julstress. Och trots att jag inte själv har något julfirande att stressa för och till så känner jag ändå hur stresslopporna är och skuttar på mig också... Hur är det för er; egen stress? Eller andras som smittar av sig?... Kram!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Jag efterlyser matchingpartners till mina nykomlingar

Det regnade in en hel hop av paket här igår. Med en blandad kompott av superduperfina saker till såväl mig som till mr Make, hundarna och katterna. En del av det kommer att dimpa in här i diverse inlägg framöver. Men en sak bara måste jag promota på en gång. 
Dels för att de är så megafina men framförallt för att de födde en stark önskan efter en matchingpartner och därmed en efterlysning… Jag pratar om dessa:

Jacquard long socks i turkos som jag roffade åt mig i Cias Mollyförsäljning. Där det by the way finns en del fint kvar. Ni kommer direkt dit om ni klickar HÄR. Och kanske har ni då redan listat ut att det är armvärmarna i samma färg som jag nu önskar och hoppas få napp på genom denna efterlysning. 

Så Please! har du dem att sälja så hojta i kommentarsfältet eller maila mig på oddjosanne@gmail.com. Och det var allt för nu. Peace out, Kärlek & Respekt!

Malmö med Mollysystrar, ett farväl & färgsprakerilycka

Det var en gång… som var igår… en utflykt till Malmö där jag blev uppmött av…

… Lingondarlingen redan på stationen. Vi hade en mission och begav oss till platsen för den på en gång. Till AjaBaja. Där vi strålade samman med vackraste Fengxumamma och tog tack och farväl av personalen genom att avleverera en blomma till ägare Camilla. Hon blev glad och vi fick klarhet i att butiken verkligen stänger för gott. Så det där om att det skulle bli en nystart nästa år, som det har spekulerats lite om här i Mollylandia, stämmer alltså INTE. Tyvärr… :o( 

Det andra farvälet, det av butiken föll ganska platt, det fanns helt enkelt inte plats för Odde och Modde att göra en sista provning i glädjens och tramsets tecken. För det var smockat med shoppingivrigt folk och närmast ett fett bindgalet kaos…

… vilket gjorde att vi tre damer förpassade oss till en liten hörna där endast ett fåtal plagg fick genomgå provprocessen… vissa med drömmar om sommaren:

Det blev alltså inte det storslagna buller och bångavslutet som vi hade tänkt, men det kändes helt okej ändå, att ha fått ta ajöss av butiken där så mycket kul har tagit plats, i form av provningar, tokshopping, träffar och galna upptåg. 

Så vila i frid AjaBaja, du kommer att vara saknad men förevigt kvar i våra minnen. 

Och därmed var det dags att vända blad, från dåtid till ett premiärbesök på Vapiano som nyligen har fått fäste i Malmö. Där det blev mat, massa babbel... 

… och en spontanidé om att åka till Folk för att avsluta dagen genom att hälsa på dupersnyggot Too di Boo, så sagt och gjort. 

In i Fengxumammas gigantiska stridsvagn och iväg genom den grå staden... 

… för att sväva runt i den mest färgsprakande butiken jag vet. Som gör en glad. Och ännu gladare när vi hittade reaskåpet och fick provat lite fler Mollysar....

… och jag som ni redan vet kapat hem en underklänning. Och till sist även fått min dagens stass dokumenterad i sin helhet. Inte minst till Frösötös som ville se den efter att tossan Lingon, i detalj, beskrivit den för henne per telefon… 

Sådant som trots allt och faktiskt är helt och fullt normalt oss Madicker emellan ;o) 

Men allt kul har ett slut och efter att ha shoppat på mig en kopp kaffe för hemfärden befann jag mig åter mot Helltown, där min vardag utspelar sig. 

Men nu med nya vänskapsminnen att le åt, i väntan på fler… Kram på er allihop!

Om att inte ha lyckats parkera en enda hjärncell rätt

Joråsåatt… det är till att vara globetrotter på efterkälken mest hela tiden … ;o) Och översjukligt virrig dessutom, för jag glömde ju att hysta in bilderna från min dagsaktuella utflykt till Malmö, som tänkt var, och skickade istället ut Stockholmtrippens sista etapp… Vilken misär… ;o) 

Ja jag är sjukt trött just nu och därav förvirring och svammel. Så kan vi göra som så att ni bara får bilderna staplade på varandra nu och textutfyllnaden i morgon förmiddag? Knasigt och jobbigt? Troligast. 

Så då skiter vi i det och ni får allt i ett kit inom 12 timmar istället… Okej? Vill ni ha lite att läsa som har en stark koppling till mina Ajfånknäpp, som ni alltså inte får här och nu, så rekommenderar jag att klicka er in hos Lingondarlingen… 

Där det tillika finns bra mycket bättre bilder än vad jag kommer att ha att bjuda er på… imorgon... För nu är det bara en sak som gäller: flanellpyjamasen på och täcket långt över huvudet i väntan på John Blund... Peace out för idag! Take care!

Stockholmstrippen del 6 – söndag 18 december från kl. 13

Såklart handlade resterande delen av vår söndag, och dessutom slutetappen i Stockholm om geocaching. Det är liksom helt enkelt bara så det är när man umgås med skattjägarnördar av rang. :o) 

Och inte mig emot eftersom jag faktiskt också finner en hel massa nöje i det. Till 50 procent på grund av skatteriandet, och den andra hälften för att det oftast betyder att jag får se platser där jag aldrig förr har varit och förmodligen aldrig hade kommit till om det inte vore för cachingen. Som i söndags, när vi steppade lite vid sidan av Skanstull och plötsligt rumlade runt i de här fina omgivningarna:

Ett koloniområde i vinterdvala, ser ni kaninen förresten?... och längs ett nerlagt tågspår. Och nej jag var inte ironisk, jag menar verkligen att jag tycker att det är fint. Vilsamt liksom. Vilket gör att jag slappnar av från jobbigt piss i skallen, njuter av att bara vara, ser detaljer jag annars bara rusar förbi och därmed fetmissar… 

… Men! Om man ska haka på geocachnördar av rang så handlar det inte bara om lull, utan lite då och då uppenbarar det sig inslag av det rakt motsatta slaget… Här pratar vi att jag istället befann mig mitt i värsta mardrömmen när vi knallade in…

… genom den groteska järndörren. För bakom den fanns en lååång, kolsvart, fuktig tunnel. Med krossade lampor, belamrad av tomburkar och diverse annat skräp. Med bergsväggar så trånga att det kändes som att de var på god väg att falla på en. 

Och där gick jag. Längs ett tågspår i förfallelse med en miniliten ficklampa och hade bara alla de jävligaste mordscenarion jag någonsin sett på film och någonsin läst i en bok i skallen. Men jag gjorde det!!! Jag övervann paniken och vågade! Och fy fan var det känns bra! 

Fast eftersom vi inte hittade cachen där så kommer jag att överge det löfte som jag gav mig själv där och då, ett löfte om att aldrig fucking någonsin mer gå in i en tunnel! 

För efter att ha genomlidit och överlevt den vidriga pärsen så ska jag ta mig fan vara med och hitta skatten också. Nästa gång. Som jag hoppas blir under våren. 

Men för att inte flippa iväg och gå händelser i förväg så skuttar jag tillbaka till söndagen. Och de befriande fågelfotavtrycken som mötte mig efter tunnelvisiten…

… och promenaden längs Ringvägen som tog oss tillbaka till Skanstull. Där jag såg detta fönster och bara sååå mycket saknade mina älskade djur ännu mer…

… och vätskepausen på en sunkig pub. Följt av lite mer skattletande i stadsmiljö. Där denna uteservering plötsligt uppenbarade sig mot slutet. Uteservering nu?... 

Nix, jag blev noll sugen. Så jag tog helt enkelt istället mr Make i hampan, åkte till hotellet för att hämta vårt bagage, fortsätta mot Cityterminalen för att hoppa på flygbussen till Bromma flygplats, vidare på planet till Skåne och hem. Och därmed är min gigantrapport från bortaplan över och till ända. 

I alla fall för den här resan... Megastor guldstjärna till er som har lyckats haka på hela vägen fram till hit. Nu håller jag kväll här så Peace out & stor Kram för idag!

Nykomling – i väntan på en lite medgörligare dator

När den inte konstant hänger sig och vägrar befatta sig med mig överhuvudtaget så segar den värre än en snigel på neråttjack… Så i väntan på att datorn ska rycka upp sig och vilja samarbeta i frågan om att kasta ut en liten samling bilder från min dag i Malmö så kan jag ju visa vad det var för Molly som låg i den vita påsen som ni fick en skymt av i mitt tåginlägg a la hemfärd tidigare. Och det var:

A-one silk camisole long print military 

Shit vilket galet långt namn… för mig är den Linda G underklänningen. Rätt och slätt. För hon har ett par av dessa sidenskapelser och är så satans snygg i dem att jag förbannar mig själv varje gång hon outar någon av sina i stassinlägg. Det för att jag inte har varit bright nog att ha slagit till på fler. Jag har ett gäng übergamla som därmed är rätt slitna och trötta vid det här laget och därför uteslutande figurerar som sovstassar i nuläget. 

Men plötsligt vänder och händer det… att man lyckas hitta reaskåpet på Folk, och simsalabim så var man med en sprillans ny sådan snygging, till fantasibra reapris dessutom. Ibland har man megatur när det händer… And I like!... :o) Kram på er!