Stockholmstrippen del 6 – söndag 18 december från kl. 13

Såklart handlade resterande delen av vår söndag, och dessutom slutetappen i Stockholm om geocaching. Det är liksom helt enkelt bara så det är när man umgås med skattjägarnördar av rang. :o) 

Och inte mig emot eftersom jag faktiskt också finner en hel massa nöje i det. Till 50 procent på grund av skatteriandet, och den andra hälften för att det oftast betyder att jag får se platser där jag aldrig förr har varit och förmodligen aldrig hade kommit till om det inte vore för cachingen. Som i söndags, när vi steppade lite vid sidan av Skanstull och plötsligt rumlade runt i de här fina omgivningarna:

Ett koloniområde i vinterdvala, ser ni kaninen förresten?... och längs ett nerlagt tågspår. Och nej jag var inte ironisk, jag menar verkligen att jag tycker att det är fint. Vilsamt liksom. Vilket gör att jag slappnar av från jobbigt piss i skallen, njuter av att bara vara, ser detaljer jag annars bara rusar förbi och därmed fetmissar… 

… Men! Om man ska haka på geocachnördar av rang så handlar det inte bara om lull, utan lite då och då uppenbarar det sig inslag av det rakt motsatta slaget… Här pratar vi att jag istället befann mig mitt i värsta mardrömmen när vi knallade in…

… genom den groteska järndörren. För bakom den fanns en lååång, kolsvart, fuktig tunnel. Med krossade lampor, belamrad av tomburkar och diverse annat skräp. Med bergsväggar så trånga att det kändes som att de var på god väg att falla på en. 

Och där gick jag. Längs ett tågspår i förfallelse med en miniliten ficklampa och hade bara alla de jävligaste mordscenarion jag någonsin sett på film och någonsin läst i en bok i skallen. Men jag gjorde det!!! Jag övervann paniken och vågade! Och fy fan var det känns bra! 

Fast eftersom vi inte hittade cachen där så kommer jag att överge det löfte som jag gav mig själv där och då, ett löfte om att aldrig fucking någonsin mer gå in i en tunnel! 

För efter att ha genomlidit och överlevt den vidriga pärsen så ska jag ta mig fan vara med och hitta skatten också. Nästa gång. Som jag hoppas blir under våren. 

Men för att inte flippa iväg och gå händelser i förväg så skuttar jag tillbaka till söndagen. Och de befriande fågelfotavtrycken som mötte mig efter tunnelvisiten…

… och promenaden längs Ringvägen som tog oss tillbaka till Skanstull. Där jag såg detta fönster och bara sååå mycket saknade mina älskade djur ännu mer…

… och vätskepausen på en sunkig pub. Följt av lite mer skattletande i stadsmiljö. Där denna uteservering plötsligt uppenbarade sig mot slutet. Uteservering nu?... 

Nix, jag blev noll sugen. Så jag tog helt enkelt istället mr Make i hampan, åkte till hotellet för att hämta vårt bagage, fortsätta mot Cityterminalen för att hoppa på flygbussen till Bromma flygplats, vidare på planet till Skåne och hem. Och därmed är min gigantrapport från bortaplan över och till ända. 

I alla fall för den här resan... Megastor guldstjärna till er som har lyckats haka på hela vägen fram till hit. Nu håller jag kväll här så Peace out & stor Kram för idag!