Om konsten att få pyjamaskit & snåleri på hjärnan

Kanske kommer ni ihåg att jag shoppade ett pyjamaskit, bestående av rosa flanellbrallor med små vita hjärtan på och ett tillhörande bomullslinne, på Gina Tricot i Stockholm. Om inte så gjorde jag det, köpte ett sådant. Nederdelen flashade jag sedan i ett dagensinlägg som ni kommer till genom att klicka HÄR. 

Sedan dess, vilket var förra tisdagen så har flanellisarna fått tjänstgöra dagligen. Som hasarstass på hemmaplan och som sängkamrat på nätterna. Det har inte blivit så många eller långa stunder av vila för dem. 

Och när de nu dessutom börjar få behov av en svängom i tvättmaskinen så har tanken att välförtjänt ge dem ett par avbytare växt sig allt starkare här. Så! Idag när jag ändå var ute i byhålan, och lite i krokarna så slank jag in i butiken. 

Och blev lite smått änglasalig när jag upptäckte att kitet nu finns att roffa hem för halva priset. Vilket betyder 99:-! Pratar vi klipp eller pratar vi megaklipp… Trots att jag i förväg hade bestämt vilka som skulle få följa med mig hem den här gången så började jag tveka och tvivla och vela och fjolla när jag väl stod där… 

En bra stund. 

Som i löjligt länge, medan jag klämde och kände, tittade och funderade. Innan jag fetledsnade på mig själv och ryckte det förutbestämda setet. Som är detta:

Men! Nu kan jag inte riktigt släppa det där andra paret som jag tvekade på, och lät hänga kvar. Ett par rutiga i blått och rosa. Och samtidigt som jag känner mig som värsta gamiga flanellhamstraren så kan jag inte låta bli att asgarva åt mig själv… för den största anledningen till att jag bara slog till på en uppsättning pyjamas idag, istället för två, var de extra pengarna det skulle kosta… 

Joråsåatt… jag kan kasta ut belopp som innehåller betydligt fler siffror på en Molly utan att blinka, men en extra mys- och sovdräkt för 99:-, som dessutom kommer att bli ytterst välanvänd, gör mig plötsligt till tant Megaslösa som måste snåla...

Hur sjuk i huvudet får man egentligen bli?... Kanske som mig… eller?

Är det någon som känner igen sig, eller är det bara jag som gnetar i det lilla och spenderar på det stora? Gonatt & Kram för idag! Vi ses imorgon igen om ni vill!