Förkylning och
feber är fortfarande statusen som råder här :o(… Jag har sovit i princip hela
dagen och sedan jag vaknade för en stund sedan så har jag inte orkat flytta
kroppen, däremot blicken, så jag styrde över från John Blund till tv. Och
landade på en repris av Lyxfällan. Ett program som jag ser lite då och då. Och
en sak som jag har väldigt mycket noterat och väldigt mycket reagerat över förr i den serien är det som gör
att jag just nu starkt överväger att ringa till dem.
För varenda gång någon
arbetslös har figurerat i programmet så har de lyxfällebekämpande herrarna
lyckats fixa jobb till dem på ett kick. Idag var det en tjej som har sökt en
hel massa jobb utan minsta svar, inte ens ett tack men nej tack. Men nu
steppade ekonomipoliserna in, fixade en anställningsintervju till henne och
vips så var hon med arbete.
DET är anledningen till att jag funderar på att
lyfta luren och få dem på tråden. För medan Arbetsförmedlingen mest står på arbetsgivarnas sida så lyckas Lyxfällan med det "omöjliga", och det bara så där, liksom... Take care! Kram!
Vad menar du med att arbetsförmedlingen står på arbetsgivarnas sida?
SvaraRaderaAlltså, jag har ju redan lanserat världens affärsidé till dig. Just do it liksom.
SvaraRaderaAnonym: jag menar en hel massa, ett exempel, det största kommer i ett inlägg här snart.
SvaraRaderaNågons fru: ;o) Kram!
Ja och dessutom får man toppenränta på sina bolån och nåt trevligt för att man är duktig.
SvaraRaderaDock tror jag de skulle börja med att röja ut alla Mollysar och det vore stor tragik =)
Helen: haha... jag har också tänkt på det där med Mollysarna och därför har jag inte vågat ringa dem. Precis som maken aldrig skulle låta mig ringa tant Skipper i Du är vad du äter, för han är alldeles för rädd om sitt godis- och kakförråd... ;o) Kram!
SvaraRadera