Kamikaze blev kanonsällskap & demonbegravning

Köpcentrum. Så överdrivet stort att man springer vilse och snudd på aldrig hittar ut därifrån igen = ångest, så många butiker att man bli sjösjuk av allt plotter och dessutom skitäckligt lysrörsljus så man får en massa spräng i huvudet, och ögonen också för den delen = panik. Kommersiellt, vidrigt och inte minst extremt mycket folk som trängs och bufflas = undvika. 

Ändå var det till just ett stort äckligt panikångestköpcentrum jag for idag. 

Därav kamikazeuppdrag. Det tillsammans med farbror P, en av mina forna kollegor från arbetsplatsen från helvetet. Dock ingick han INTE i ligan som har bytt ut sina hjärnceller mot elakhet… Han slutade dessutom där innan mig. 

I alla fall, vi sprang på varandra på stan häromdagen, bestämde oss för att träffas och fika någon dag, och när han sedan hörde av sig och undrade om jag ville följa med till the köpcentrum så tyckte jag why not. Träffa en människa jag gillar och brottas med butiksfobier samtidigt. Så jag hakade på. 

Och blev positivt överraskad. För de har byggt ut det redan överdrivet gigantiska affärskomplexet till typ det dubbla så trots en knökfull parkeringsplats utanför så var det luft och space, hyfsat okej ljus och inte en enda knuff råkade jag ut för:

Det var dessutom supergod mat och det sitter ju aldrig fel. Om det betyder att jag härmed är botad från min köpcentrumfobi vågar jag inte sia om ännu men vi hade skittrevligt och jag kan till och med tänka mig att åka dit igen. Så nojjiga tanten fick som hon ville, schysst sällskap och ett par demoner begravda… Och därmed kom kamikazeuppdraget av sig och blev istället en riktigt kanonbra dag. Så kan det gå, när man har tur, och fina vänner... :o) 

Glöm inte att kasta in en kommentar i mitt inlägg om underkjolen, länk finns längst upp till höger, senaste klockan 20.00 idag om ni vill vara med och delta i utlottningen av den…  Hoppas ni får en riktigt bra kväll. Take care! Kram för nu!