Gårdagens metropolvisit i bilder

Jag tror alltid att mina bilder ska vara snäppet roligare än vad de egentligen visar sig vara. Men, och som vanligt, så kastar jag ut dem här oavsett vilket. Denna gången är det gårdagens besök i Malmö som jag kommer att avhandla:
 

På väg med tåg, för att mötas av en grå och kylslagen metropol som, lite småruggigt nog, redan verkar ladda för jul:

Japp, jag gick rakt förbi AjaBaja… det måste vara första gången, någonsin, som det har hänt… :o) men jag var ju istället på väg hit…

Och hur det gick med det berättade jag ju igår. Likaså att jag sedan sammanstrålade med finaste Lingondarlingen. Så här såg det ut på ett ungefär:

På Gustav Adolfs torg och agerar fotonördar bland löven. Det var kul, riktigt kul… Fast det blev snabbt lite för mörkt för att kunna fortsätta med den infantila aktiviteten så vi tog oss istället till Mad Miss Molly, favoritcafé där någon, som i jag, vräkte i sig värsta stora fettomackan…

… och så tittade vi lite på bilder och pratade en hel massa. Till det var dags att börja bege sig mot centralstationen. Fast. Den här gången gick det inte riktigt att bara passera förbi AjaBaja, så det blev en kort visit där också:

Och därefter så fick kameraläget i Iphonen vila för dagen. Vi åkte hem, var och en till sitt och så var den dagen till ända. Och nu är det en ny… ännu ganska oplanerad…

Hoppas ni har en bra dag, fredag och allt. Var rädda om er. Kärlek & Respekt!

Mitt hemliga möte idag – avslöjandet

Det var ingen jobbintervju som jag var på idag som flera av er trodde och gissade på, utan istället ett möte…
Men samtidigt ändå någonslags intervju. Fast inte för någonslags anställning utan för en utbildning som jag är så så superpeppad på och så megagärna vill gå!

Men det var tveksamt om jag skulle ha en chans att få komma in där eftersom jag saknar högre utbildning som stod som ett av bakgrundskraven. Därav nervositeten tidigare denna dag inför det som komma skulle. Men! Min yrkeshistoria gjorde mig kvalificerad!

Så det blev ett stort tjohoo… som dock snabbt förbyttes till en djup besvikensuck i stil med brutalbrusten ballong… För utbildningen som börjar på måndag är redan fullsatt… Fan, fan, fan!!! Så om det blir aktuellt att jag kan få börja där så blir det först i mitten av januari. Vilket av rent tidsmässiga men även ekonomiska och arbetsförmedlingstekniska skäl gör det riktigt ruggigt osäkert om det någonsin kommer att bli så…:o(

Klarar ni att endast har fyra fingrar att spela med på varje hand i drygt två månader så får ni väldans väldans gärna hålla tummarna att det ändå löser sig… ;o)
Vad det är för slags utbildning håller jag på. Till den dagen jag eventuellt vet att jag får påbörja den. Någon hemlighet måste man ju få ha… eller hur?... ;o)

Jag har ett mindre gäng bilder från dagen, som även innehöll en dejt med finaste Lingondarlingen. Men de tar vi imorgon… För nu känner jag att från superpeppad till besviken har satt sina spår i form av grav trötthet. Men om ni inte kan hålla er till imorgon så har Lingon lite bilder på två infantila tossetanter hos sig så in och kika hos henne om ni vill… :o) God natt & Kram för idag!

Viktigt om kattauktionen!

Jag har fått ett bud på ett av objekten i kattauktionen av en Anonym. Sorry men jag vill gärna ha ett namn, och allra helst även en mailadress till er som bjuder. Det för att slippa jaga någon jag inte ens vet vem det är när kattauktionen avslutas på söndag klockan 18.00. Hoppas ni respekterar det. Och att jag av den anledningen inte lägger ut eller räknar det budet, eller andra anonyma bud. Kram!

Dagens – trivsel fick gå före att vara representabel

Man borde kanske vara en smula mer representabelt dressad när man ska iväg på viktigheter som man verkligen är angelägen om ska gå bra…
Men när jag resonerade med mig själv i förmiddags så kände jag allra mest för att bara vara mig, och därför uteslutande klä mig i trivselstass, som blev denna:
 

Dokumenterad på en tågtoalett

För ta mig som jag är eller skit i det… Jag har tänkt så sedan jag var 20 år och sökte sommarjobb i Stockholm... För det är ett bra sätt att direkt se om människor tar andra för vad de är efter att ha konverserat en stund eller om de genast dömer efter det yttre. Och då jag helst undviker den sista kategorin så märker jag vem som hör dit när jag är jag. Liksom…

Vad gäller det där sommarjobbet så hade jag pratat med en personalchef på Södersjukhuset i telefon, de behövde absolut undersköterskor och jag var välkommen dit för att få schema och så vidare.  Jag kommer dit några dagar senare, hon tittar på mig uppifrån och ner, jag var klädd i trasiga jeans även då och det var de hennes blick dröjde sig kvar på. Medan hon skitsurt säger att de inte alls söker sommarvikarier. Längre. Men att hon skulle höra av sig om det blev aktuellt. Joråsåatt… stor chans…

Så jag gick ner i sjukhusets receptionen ryckte åt mig en telefonkatalog, slår upp sjukhus och ringer det som stod överst. Danderyds sjukhus. I finförorten. Får tag på en personalchef där som säger välkommen hit på en gång. Så jag hoppade på första bästa tunnelbanetåg, iklädd exakt detsamma, kom dit och fick jobb på deras ortopedmottagning på stört.

Trots trasiga jeans… som jag ändå inte skulle ha på mig på jobbet eftersom man på sjukhus som bekant har sjukhusuniform.

Och sedan dess har jag alltid försökt att fortsätta på linjen att vara mig själv…

Hur det gick på dagens möte får ni veta lite senare… När jag har vovvenadat och fixat lite i hushållssyssloväg. Så Kram för nu! Ha en bra kväll & Take care!

Vad gör gnällspikarna själva?

Det är så jäkla typiskt! Att om man gör något för någon så ska man få spydiga tyckare på halsen som ifrågasätter varför man inte gör något för någon annan istället… Jag pratar om de tre mailen jag har fått, det senaste nu i natt och som jag citerar lite från här:

”Jag kan inte förstå hur du kan välja katter framför barn som svälter i världen. Hade det inte varit bättre att samla in pengar till dom?”

För det första: vem fan har med att göra vad jag väljer att lägga min energi, tid och mitt engagemang  på?... Demokrati hallå…
För det andra: vad är det som säger att det ena utesluter det andra… Jag kanske har ett fadderbarn som jag bidrar med pengar till varje månad… och har gjort så i flera år… Kanske…
För det tredje: vad gör gnällspikarna själva? Min erfarenhet är att snackar mest, gör minst, jag kan absolut ha fel i det här fallet... men istället för att lägga kraft på att hacka på andra så hade det kanske varit bättre och absolut lite vettigare att spendera sin tid på att göra något för någon, vem det nu än må vara som man brinner för att göra något för…

Frågor på det? Annars drar jag mig bort från datorn för att istället börja fixa mig lite i ordning för mitt viktiga, och därför supernervösa, möte idag.
See you senare om ni har tid och lust. Var rädda om er därute. Kram för nu!

Hoppsan hejsan…

… där försvann det inmeckade klippet från mitt förra inlägg, och eftersom jag inte kan få in det där igen så kommer det här… I förväg liksom… Hata Teknik!!!

Min personliga rensa-hjärnan-triologi – del 1

Det finns två vitt skilda tillfällen då jag förvandlas till en överfanatisk och jävligt påstridig DJ. Det ena är när jag har fått lite för många glas innanför västen och bara måste lyssna på allt jag tycker är bra och då helst allt samtidigt… Och den andra situationen är när jag vill rensa hjärnan från en massa jobbiga, negativa och därmed extremonödiga tankar…

Som i just detta nu. Alltså inte fylleläget utan tankerengöringsläget… är det som gäller i närvarande stund.
Och det finns tre band, förutom mina husgudar Rammstein, som jag alltid drar fram genom maxspeedade högtalare då. Inte för att jag tror att ni överhuvudtaget sitter och undrar vilka de kan tänkas vara… utan mest för att jag är värsta egodåren… så kommer det Youtube-klipp från dessa här och nu:

HÄR FANNS KLIPPET SOM FÖRSVANN, DET SOM NU FINNS I MITT FÖRRA INLÄGG... Hata teknik var det alltså!

Fast ett i taget tydligen eftersom jag inte kan få in mer än en video i samma inlägg… så fortsättningen följer.
Men för att dryfta något om Suicide Commando, i klippet här, så har de inte gjort en enda dålig låt, någonsin… Jag har aldrig sett dem live tyvärr… till skillnad från de andra två peppningsfavoriterna… som ni kan se nedan.

Min personliga rensa-hjärnan-triologi – del 2

Jag har aldrig vurmat ett skit för dödsmetall. Inte förrän en natt på Roskildefestivalen. Vi hade sett Röyksopp, favoriter sedan tidigare, precis som Nine inch Nails som gjorde sin allra sista spelning någonsin. Vi, som i jag och mr hårdrocks-Make, var superuppspelta och på väg tillbaka till campingen.

Vi går förbi scenen närmaste vårt camp, där denna tant plötsligt tvärnitar… på grund av en så grym röst. Jag är svag för röster, därför är det oftast sångaren i ett band som avgör om jag kommer att gilla just deras musik eller inte. Mr Make höll på att svimma, för de jag stannade oss för att se var:

Och att det inte bara var ett utslag av den kvällens supertoppade eufori visar ju det faktumet att jag fortsätter att mata in Amon Amarth cdspelaren hela tiden.

Min personliga rensa-hjärnan-triologi – del 3

Även detta band har Roskildefestivalskopplingar för mig. Som fan… för det var där jag hörde dem allra första gången. Och det live.

Året var 2009. Någon hade ställt in och de fick hoppa in som ersättare på största scenen. Vilket kom till min insikt via ett gigantiskt glädjetjut från Attila, von Benzos basist som jag överhuvudtaget inte känner, men däremot har bott med på Roskildefestivalen några år. I alla fall så var det ett tjut som följdes av tjat, om att vi bara var tvungna att se dem.

Namnet lät ju så där, som i nollintressant… tyckte vi. som i jag och mr Make men lydde ändå han som skulle bli en stor rockstjärna något år senare…  Och såg…

… zigenarpunk a la Gogol Bordello. Och blev stenförälskade! Både på stört och på sikt. Och fy satan vad ni har fått utstå en massa nostalgidravvel och galenmusik  a la denna Madickenåldring nu.
Så jag återgår väl till rullatorn, boulen och bädden nu… Så får vi ta fler av mina favoritpapparband vid ett senare tillfälle... :o) Så god natt & Kram för idag!

Dagens – som fick genomlida att allt gick åt helvete

Det började bra. Med AF-möte, matshopping på Ica utan att bli brutalmördad av rullatormaffian och en vovvenad, i grått men temperaturmässigt supernajsigt väder. Trevliga saker om man inte har krav på att allt måste vara flashigt och actionfyllt jämt... Fast därefter fullkomligt tvärnitade min dag i medgångsland.

Med ett Paypal-konto som jag inte kan komma in på och inte får hjälp med att komma in på och där ytterst välbehövliga pengar alltså just nu sitter fastlåsta. Med en plattång som totalkraschade genom att splittra sönder sig själv i bitar, en plötsligt magsjuk hund, ett lekmannaomöjligt elfel som satte stopp för all form av strömtillförsel till vardagsrummet. Och tillika en dator som stänger av sig själv mitt i viktiga handlingar, som sedan visar sig vara spårlöst bortblåsta från hårddisken.

Så mycket för att hålla sig positiv och få sitt liv att utvecklas i någonslags framåtanda… Men. Det finns något som heter morgondag. Och då ska minsann allt gå klockrent enligt mina planer… För inte fan kan oturen sitta i mer än 24 timmar… eller?... Det får den helt enkelt inte, för imorgon ska jag på viktigt, och än så länge hemligt för offentligheten, möte i metropolen söderöver…

Så för att prata bort det just nu så byter jag lite raskt ämne och lyfter istället fram dagens stass som har genomlidit allt jag precis har gnällt om i sann I-landsanda:

Hoppas ni har en bra kväll. Var rädda om er själva och varandra. Peace and out!

Anna varnar för kapade kontokort!

Anna skrev en kommentar som jag tycker att det absolut kan vara relevant att lyfta fram i ett eget inlägg. Så då gör jag det. Och hon skrev så här:

”VARNING! Jag vill uppmana alla som har köpt OM-kläder från USA och/eller England att kolla sina kontoutdrag. Mitt kontokort har blivit kapat och någon har den senaste veckan gjort flera köp på sammanlagt nästan 20 000 kr. Kortet är endast använt för OM-köp på nätet. troligtvis har någon butik fått samtliga kunduppgifter + kontokortsuppgifter kapade.”

Såklart rusade jag in på mitt konto för att kolla statusen där, inga kapningar… pust. Men fy fan vad jag lider med Anna, och eventuellt fler som kan vara drabbade. Och håller tummarna att det löser sig snabbt och smidigt. Nu har jag dock ingen lösning att komma med för hur man ska gå tillväga om man är drabbad… tyvärr…
Men om du vill så får du supergärna hålla mig uppdaterad om hur det går för dig Anna. Jag frågade vilka butiker hon handlat av och fick det här svaret:

”Jag har handlat från många utländska OM-butiker, främst dessa:
deepfling.com
bohemiadesign.co.uk
huset-shop.com/
www.fifiwilson.com/
shopatnola.co.uk/
Det är för jävligt att det är så osäkert att använda sitt kort på nätet. Jag är skitförbannad!”

Jag, som är en notorisk motkämpe till kontokort, håller absolut med. Och jag blir alltmer restriktiv med att använda kort som betalningsmedel… samtidigt som alltfler dissar kontanter och bara tar kort.
Ett jäkla dilemma… Någon smartis därute som har något bra förslag på hur man kan skydda sig?... om man nu ens kan det… Kram, Kärlek & Respekt! Take care!

Tips på ny bloggapp sökes & galet tidigt

Nu har det inte funkat på en vecka, att publicera inlägg från BlogPress-appen i min Iphone. Det enda som händer är att denna text: ”Failed – seems yor network is not ready for posting” dyker upp i en ruta. Eftersom det absolut är mitt I-landsproblem of today så undrar jag nu, lite lagom smådesperat, om någon har tips på en app som funkar? Krav att det måste vara enkelt, för annars får denna otåliga tant spel av stora mått… Tacksam för all hjälp i frågan!

Nu var det ju då kanske inte ett livsviktigt inlägg som jag försökte pracka på er i morse, bara en liten hälsning när jag stod utanför Arbetsförmedlingen och väntade på att bli insläppt. Och precis hade tagit den här glimt-av-dagensbilden:

Galet tidigt var det! 8.20 för att ange det exakta klockslaget. Jag är liksom inte riktigt van vid att befinna mig på benen så tidigt. Längre. Men det gick, och hjärnan hakade faktiskt också på, så informationen gick in. Inte illa… Nu vankas det frukost här så hej och Kram för den här gången. Var rädda om er därute!

Om liten som börjar bli stor & tankarna det drog med sig

Såklart har jag inte kunnat låta bli att se att hon har växt och blivit större. Men det var nog först idag, när jag möttes av den här synen (sorry för rikskass bild)…

… av två av mina älskade sötnosar, lilla Muffin Rubin, 6 månader minus en vecka gammal, bredvid Smilla 7 år +, som visserligen är superliten men i alla fall, som jag kom till någonslags insikt om att det är ett faktum. Hon kommer att bli stor, hennes tassar var bra mycket större än Smillas redan när hon kom hit men tanken som synen av de två drog med sig var ”shit vad tiden bara rusar iväg, det var ju nyss som hon flyttade hem som en liten bebis”…

Och därifrån fortsatte hjärnan att som på egen hand spinna vidare. I banorna som handlar om att tiden ständigt fortsätter framåt… men gör jag detsamma?… Just nu känns det inte så, för jag tycker att jag liksom står och stampar på samma fläck som för typ ett år sedan… Och eftersom ett av de bästa uttryck jag någonsin hört och sparat i minnet är det en väldans smart fakir sa en gång: ”stagnation är livets värsta fiende”… så är det hög tid att knalla vidare i livet, vidare som i framåt… Men. Hur lyckas man ta första steget?...

Någon som vet och har tips?... Annars får jag försöka sova mig till någonslags lösning på egen hand… Snart. För nu kallar sängen på en trött tant som ska upp väldans tidigt för ett möte på AF imorgon.

Men vi ses efter det, om ni vill, kan, känner för det. God natt & Kram! Take care!

Dagens – som fixar på hemmaplan & bara säger A

Jag kunde inte hålla mig längre, så jag var tvungen att inviga dem denna dag, när jag mest bara fixar, donar och även lite allmänt lullar runt på hemmaplan:
 

Japp, the tossor! Magiskt sköna! Precis som Imprime tunikan. Så det må vara fulkombinerat som attan men en dag som denna så får komforten gå före. En dag när det saneras hushåll och när datumet plötsligt står på november. Som i avskymånad. Att jag inte kommer överens med hösten är väl ingen hemlighet efter allt mitt tjat om det, men vintern är ändå ett par snäpp jävligare. Och det är nu det börjar, i november…

Men! Jag fick ett riktigt roligt telefonsamtal i förmiddags som eventuellt kan betyda att den här månaden kanske trots allt kommer att bli den bästa det här året… :o) Nu är jag så elak att jag bara säger A utan att fortsätta… för det finns trots allt ett rätt så stort kanske med i bilden…

Men om det går som jag vill så lovar jag att avslöja. Förhoppningsvis redan i slutet av denna veckan, eller i början av nästa. Tjing för nu från tant hemlig… :o)

Två efterlysningar – en av dem kanske swapp

Inger har en Odd Molly Bikette emb pinupp jeansjacka i storlek 1, men hon skulle gärna köpa en i storlek 2, eller om det är någon som har en 2:a och är intresserad av att swappa den mot hennes 1:a. För kontakt med Inger: skriv en kommentar här eller maila henne direkt på ingerlian@gmail.com.

Doris är på jakt efter Odd Molly Huggly scarf i rosa och har så varit länge nu. Så har du den att sälja till henne så skriv en kommentar eller maila mig på oddjosanne@gmail.com så skickar jag det vidare till henne.

Om ni undrar varför ni inte får svar på era mail som ni har skickat till mig så handlar det enbart om tidsbrist. Jag har helt enkelt inte hunnit eftersom det har drällt in så galet många. Men jag jobbar på det, så härda ut…:o) Kram för nu!