Dagens – trivsel fick gå före att vara representabel

Man borde kanske vara en smula mer representabelt dressad när man ska iväg på viktigheter som man verkligen är angelägen om ska gå bra…
Men när jag resonerade med mig själv i förmiddags så kände jag allra mest för att bara vara mig, och därför uteslutande klä mig i trivselstass, som blev denna:
 

Dokumenterad på en tågtoalett

För ta mig som jag är eller skit i det… Jag har tänkt så sedan jag var 20 år och sökte sommarjobb i Stockholm... För det är ett bra sätt att direkt se om människor tar andra för vad de är efter att ha konverserat en stund eller om de genast dömer efter det yttre. Och då jag helst undviker den sista kategorin så märker jag vem som hör dit när jag är jag. Liksom…

Vad gäller det där sommarjobbet så hade jag pratat med en personalchef på Södersjukhuset i telefon, de behövde absolut undersköterskor och jag var välkommen dit för att få schema och så vidare.  Jag kommer dit några dagar senare, hon tittar på mig uppifrån och ner, jag var klädd i trasiga jeans även då och det var de hennes blick dröjde sig kvar på. Medan hon skitsurt säger att de inte alls söker sommarvikarier. Längre. Men att hon skulle höra av sig om det blev aktuellt. Joråsåatt… stor chans…

Så jag gick ner i sjukhusets receptionen ryckte åt mig en telefonkatalog, slår upp sjukhus och ringer det som stod överst. Danderyds sjukhus. I finförorten. Får tag på en personalchef där som säger välkommen hit på en gång. Så jag hoppade på första bästa tunnelbanetåg, iklädd exakt detsamma, kom dit och fick jobb på deras ortopedmottagning på stört.

Trots trasiga jeans… som jag ändå inte skulle ha på mig på jobbet eftersom man på sjukhus som bekant har sjukhusuniform.

Och sedan dess har jag alltid försökt att fortsätta på linjen att vara mig själv…

Hur det gick på dagens möte får ni veta lite senare… När jag har vovvenadat och fixat lite i hushållssyssloväg. Så Kram för nu! Ha en bra kväll & Take care!