Det är ganska komiskt, för jag som bara precis hatar att göra saker när man förväntas och så kallat ska göra dem och därför bojkottar det allra mesta som heter traditioner och firanden. Anledningen till det obstinata tänkandet är att jag vill kunna välja själv… om och i så fall när jag vill kasta bling bling i ett mördat träd, vräka i mig sill och potatis eller ge någon en present.
Idag gjorde jag tvärtom, vilket betyder som alla andra… Utan att ens veta om det till en början. Jag har ju yrat om att styla min pappas grav ett tag…
Jag har letat granris men utan att hitta det, förrän nu i veckan. Så då bestämde jag och mr Make att vi skulle fixa till pimpandet just idag. Så sagt och gjort. Vi köpte det vi behövde (utom en ljuslykta då sådan inte fanns där vi shoppade):
Väntandes på bussen med två vovvar som inte riktigt fattade vad som var i faggorna men som ändå snällt hakade på...
… 3,8 kilometer bort. Till kyrkogården där min pappa har sin grav. Och dit vi var på väg när insikten slog emot oss i form av en extrem hord av människor…
… vilket ju inte riktigt syns på bilden här men jag hade ingen lust att plåta folk, dels av integritetsskäl och dels för att jag bara ville få fixat det vi var där för. Mr Make skötte grävandet för att få blommorna i jord, med hjälp av en kniv…
… medan jag stod för själva designen av den lilla jordplätten. Så här blev det:
Nej det är inget mästerverk som kommer att ge mig Stora Designerpriset men det var inte min plan heller. Och då det ändå blev bra mycket bättre än innan så får det absolut duga. En ljuslykta ska dock införskaffas och placeras dit… någon gång snart…
Men eftersom inte det var aktuellt idag så bestämde vi oss istället för att promenera hem, och det den långa vägen…
… och då pratar jag inte bara till andra sidan av kyrkogården… utan genom skog, mark och därefter längs strandpromenaden.
Men eftersom Blogger inte tillåter att jag matar in fler bilder här just nu så får resten skvalpa omkring på hårddisken till imorgon. Så Gonatt & Kram för idag!
Så fint det blev! och så söta ni är när ni är ute på äventyr. Tänker på mina och makens föräldrar, som inte längre finns med oss, tänder ljus här hemma för en gångs skull då gravarna är belägna bortom äventyrsdistans.
SvaraRaderaHelena
Jag tycker det blev fint. Enkelt och stilfullt.
SvaraRaderaVi var igår hos mormor/morfar/mamma och som traditionen bjuder bjöds det på soppa och fika i församlingshemmet.
Där träffade vi min favoritpräst- alla kategorier.
Tänk dig familjegudstjänst med Lattjolajbanlåda =)
Det är han det!
Och jag hoppas han under nästa år ska får ett helt annat uppdrag... ;)
Ja det blev hyfsat okej... ska fixa en ljuslykta nu i veckan tänkte jag så att det blir lite schysstare. Kram till er och ljus till era bortgångna kära!
SvaraRadera