Det här är säkert inte det minsta sunt, eller ens normalt…

… men emellanåt får jag något speciellt ord på hjärnan. Och nu pratar vi så ordentligt mycket på hjärnan att de ligger där inne och envist ger väsen av sig ett par gånger i timmen. Jag har ingen aning om hur och varför just de orden hamnar där…
Men de nöjer sig inte med det, för de kräver även att få bli använda i svart på vitt. Som två exempel, av många, kan jag nämna eskalera och härbärgera.

Ord som vid tidigare tillfällen har svetsade sig stenhårt fast i mitt hjärncentra. Och som strax därefter sedan har fått figurera i artiklar jag skrivit. Ja, jag har verkligen kämpat för att få med dem. Anpassat just efter dem… orden… Om och om igen. Till ett nytt ord har tvärnitat i skallen och totalt tagit över dess plats.

Det var ett tag sedan jag råkade ut för det här men nu har det hänt igen. Och den här gången sjukare än någonsin… För jag vet inte ens om det ordet existerar som ord, egentligen…
Kastar in klippet där jag har fått det ifrån. Det räcker att ni ser de 20 första sekunderna för att få fram det jag menar, ur dessa scener från Hata Göteborg.


 

Någon som har sett den filmen förresten? Jag har, och jag gillar den, väldans mycket… Och det betydligt mer för att den säger en hel del, än för att den är inspelad i min hemstad, av folk jag inte känner, alls… ;o)
Men över till saken… Japp, ordet är, såklart, skulderflexatören. Jag fullständigt bara älskar det!
Och Tjohooo!!!… För där fick jag det på pränt också… ;o) Ni som är lite mer bevandrade i gymdomänerna vad jag är, just nu… :o) Skulderflexatören… (tjolahopp där fick jag in det igen…) finns det något som heter så???

Nä, nu ar jag svamlat nog för idag. Så jag säger hej, tack, god natt & Kram på er!