Om att drömma om benen i vädret

Jag har ju bestämt att jag ska bli med projekt. I jakten på livslusten (tjat, tjat, jag vet…). Och de allra bästa projekten enligt mig är de som stavas utmaningar. Och speciellt de där utmaningen är en kombination av något kul och något jag mår bra av. Kom jag på igår. Och fick genast upp träningsrelaterade saker att ge mig i närkamp med i skallen. Och en av prylarna jag bara vill kunna göra var jag tvungen att testa för att avgöra möjligheten att fixa på direkten. Eller i alla fall på direkten efter cirkelfyspasset när jag var riktigt schysst uppvärmd, om än även helt utpumpad. Svammel, svammel… Men jag pratar i alla fall om denna ställning:

Som jag vill kunna enbart av anledningen att den hade varit jäkligt cool att kunna. På bilden, som jag stulit, figurerar min löpcoach M, i fall någon undrar vem det är… Och jag lyckades, med ett stort mått av förvåning, faktiskt få upp benen sådär. Och hålla ryggen rak. I en mikrodel av en sekund. För sedan tippade jag bakåt och pang slog i golvet. Varje gång. Vilket ju för med sig det braiga att den därmed blir en utmaning, vilket ju inte hänt om jag klarat det direkt eller inte haft minsta förutsättning att en dag kunna sätta den. Typ… Utlovar bildbevis den dagen jag fixar det, för fixa det ska jag… :o) 

Nu hade jag egentligen tänkt att även berätta om min andra träningsrelaterade utmaning, den betydligt större, nästnästan i klass med milen, men då klockan och kroppen skriker sömn och jag dessutom redan svamlat slut på dagens bokstavsranson så får det ske imorgon istället. Så god natt & Kram för idag!

En dag mitt bland regn, djungelgoogling & obskyra namn

Det har varit en sådan där dag då jag helst hade velat ligga platt framför tv´n, maratontitta på någon rolig dvd-box och äta chokladpraliner. Kanske med en riktigt stor mugg köpelatte till. Fast istället har det varit en dag fylld av fixande. 

Men jag har ändå inte kunnat låta bli att googla hudvårdsjox mellan varven. Det på grund av era tips och råd i förra inlägget som jag tackar för det allra finaste och största jag bara kan! Nu är det ju inte riktigt så att jag aldrig tvättar eller smörjer in nyllet däremot har jag grymkass koll på en del ni nämnde, sådant som serum, primer, concealer… och inte blir jag så mycket klokare av försöken att skaffa kunskap heller, för då dyker det upp ännu fler obskyra namn på pryttlar. Halleluja vilken djungel det är... något mer svårgenomtränglig än jag hade hoppats och trott. Men inte ett omöjligt projekt, känner jag. För ja, jag ser detta som ett av mina roliga livslustjagande projekt, har faktiskt hunnit skaffa mig två andra också, på samma men annat tema än detta… berättar mer om det ikväll. 

Men dock två fler frågor till er om hudvårderiet. För jag har fått för mig att det är bäst att hålla sina hudvårdsprodukter inom ett och samma märke, kanske till och med inom en och samma serie (eller vad det kallas…) stämmer det? Och är det någon som har testat de av märket Vichy och har någonslags recension att delge? Jag kom nämligen på att jag redan har en produkt av dem jag stengillar; rengöringen som heter pureté therale 3:1. Eller finns det bättre?... Det blev visst tre frågor. Så bäst att sätta punkt innan jag tjatar livet ur er totalt… Peace out! 

Snyggare utan att behöva investera i ett berg?

Jag får den där idén lite då och då, den att jag ska försöka bli lite snyggare, eller åtminstone se en smula fräschare ut, med hjälp av smink. Och när jag nu är i projektletartagen flimrade den tanken förbi igen, så jag bestämde mig för att försöka greppa den, för en gång skull... Men! Jag har ju inte den blekaste aning om makeup som är något annat än mascara, det enda jag använder i dagsläget. Alltså så nära nollkoll man kan komma. Och eftersom det är en galendjungel av produkter med de mest obskyra namn därute så skulle jag absolut och definitivt behöva er hjälp. Okej? För det första, och det viktigaste är om det överhuvudtaget går att snyggfixa sig utan att behöva shoppa ett fett gigantiskt berg av grejer?

Jag hoppas på ett ja på den för annars är det helkört direkt då jag vet att mitt tålamod och intresse inte håller för att behöva joxa med sig själv i en evighet... Alltså! Så lite som möjligt och så enkelt som det bara går är mer en melodi som passar mig perfekt. Och! Helst utan att behöva bli helruinerad på köpet. Joråsåatt, krav finnes, frågan är om de matchar verkligheten. Vad säger ni med koll inom området? Och någon som har tid, lust, ork att hjälpa denna obildade tant? Kram!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Om att ha fått en idé till hur jag ska förvandla galen till glad

Tackar och bugar för era kommentarer i förra inlägget! Och mail och sms. Det betyder förbannat mycket! Jag är alldeles för bloggfixerad, eller om man ska benämna det bloggkåt, för att lägga ner, i alla fall just nu. Har däremot funderat på om en paus kanske är på sin plats. Det är inte riktigt färdigklurat på den punkten så vi får se… Det är så att det finns en del i mitt liv som jag inte kan skriva om här. Saker som snor tid, energi, glädje… 

Prylar som håller på att göra mig en aningens galen, då början känns som för en evighet sedan och jag inte ser något som ens bär svaga konturer av något slut… Det är ganska tärande att konstant kämpa, att hela tiden slungas mellan hopp och förtvivlan… Vilket gör att det känns rätt krystat, jobbigt, tungt att hitta vettiga prylar att plita här. Nu mer än någonsin. Och därav paustankarna… 

Men! Eftersom jag har hört något om att det heter nytt år, nya tankar, nya idéer, så har jag ägnat en del av denna dag till att mentalt försöka hitta något frö som kan få livslusten att börja gro tillbaka igen. Och eftersom jag tycker mig känna mig själv hyfsat bra vid det här laget så tror jag faktiskt att denna…

… är klockren som en slags hjälp på vägen för mig. Så! ”Bara” att jaga projekt alltså… :o) Stora som små, meningslösa som i-längden-hållbara... Allt för att försöka bli glad istället för galen... ;o) Peace out! Kärlek & Respekt!

För vem vill höra

Om än på ett annat sätt, ett annat plan men ignorera mera gäller tydligen även bloggen. För vem vill höra om ännu ett slentrianmässigt besök på Ica, ännu ett odramatiskt avverkat träningspass, ännu fler lulliga vovvenader? Ingen tänker jag. Och spånar vidare på att det i rimlighetens namn egentligen borde betyda att jag lika bra kan placera bloggen i graven… Men eftersom jag inte riktigt är redo för det, än i alla fall, så får jag väl se till att skaffa mig ett lite mer händelserikt liv istället… :o) Till dess två bilder från igår, på Ajax som ser knasigare ut än någonsin förr, så lite nytt och annorlunda blev det till slut i alla fall… ;o) Tjing!

Att ha en plan för hur dumheter ska bemötas

Ignorera mera! En devis ni kanske redan har läst om hos Linda idag. Vår gemensamma slogan för 2014. Hennes och min. Född ur lite för många dårskaper, inte minst på sistone. För egen del har jag bara de senaste dagarna blivit ofrivilligt indragen i ett par situationer som stulit sjukt mycket energi, helt i onödan. Och jag är jävligt trött på det, att behöva lyssna på, bli anklagad för, befatta mig med en massa dumheter. Men nu har jag alltså en plan för hur de ska bemötas. Med ren och skär ignorans. Som i syns inte finns inte.

För så länge det bara är jag som tvingas leva livet som mig så är det ta mig tusan bara jag som har rätt att bestämma vad jag vill, kan, känner för att lägga tid, energi och uppmärksamhet på. Livet är liksom för kort för det oviktiga, för kort för meningslös negativ energi. Tänker jag… Och avslutar med en klockren mening, en uppmaning stulen från ovan nämnda dam: "Ignorera mera! Lägg energi på det som betyder något och får er att må bra. Det ska jag göra :o)" Peace out!

Det var en gång…

… en mamma som ville luncha på en båt. Och en dotter som ställde upp på det, om än med en liten dold suck av upprepningsuttråkning innanför tröjan. Som dessutom blev fel tröja, för istället för den rentvättade råkade hon visst kasta på sig den något använda träningströjan. Men mamman verkade inte ha några luktsinnestentakler på spänn, inte heller hunden som satt sidan om märkte någon svettstank, eller så höll de bara käften. Mamman då hon gillar det där med båt och därmed mest var båtfokuserad, och vovve eftersom hon blev fett mutad med en stor röd korv… De var en gång som var idag, alldeles nyss till och med… Tjing!

En gårdagsutflykt med sexualundervisning & brutalsug

Laddade med koffein på pappmugg blev det busstur till köpcentrat strax utanför staden. För min "hemliga" kompis Anna och mig. Igår. Och för span i lite största allmänhet sådär. Något som även visade sig väcka en hel del frågor. Exempelvis vad det var som fick centrumledningen att ge sig i kast med sexualundervisning, för varför försöker isbjörnen annars sätta på granen…

... varför jag alltid faller mest för det som inte är på rea och att det kanske egentligen inte är så konstigt för vem orkar egentligen försöka finna något i kaosiga klädberg? 

Varför jag aldrig kan lära mig att sluta steppa in i butiker där det finns saker jag vill ha men inte riktigt har råd med? Som jeans till exempel. Eller ett av de absolut coolaste halsband jag någonsin sett.

Hur det på ett helt gigantcentrum är mer regel än undantag att utseende går långt före ett trevligt kundbemötande vad gäller personal? Och vad det är som gör att...

... jag kan få brutalsug på bakad potatis med räkor så fort äta ute kommer på tal.

Andra mycket viktiga frågor denna dag blev varför en av oss plötsligt fann sig djupt förälskade i röda läppstift och varför den andra av oss snudd på vägrade att ta av sig de leopardmönstrade pjuxen igen... Det var med andra ord det stora tunga frågornas dag igår. Bland annat... Peace out! Kärlek & Respekt!

Dagens - på idiotäventyr och provar fabulous pjux

Köpcentrum. En lördag i reatider. Ett riktigt idiotäventyr att ge sig på. Så då gjorde vi det. Jag och Anna. Det var dock bara en av oss som spegelegodivade:

Bikerkofta – RaRe Hadar Felpa, lavagna, jeans – G-star Ocean skinny, jacka – Odd Molly Nylon parker, almost black, sjal – Odd Molly Cascais scarf, multi, handledsvärmare – Odd Molly Candy sleevewarmers, multi, väska - Världsbutiken Helsingborg, pjux – Ash Ryanna studded lace up boot, black. 

Och en leoparddojja som provades på Din Sko. Just exakt sådana doningar som mina idoler Gunnarsson gånger två äger. Oslagbart fabulous för alla tillfällen. Inte minst är det den perfekta hundrastarskon. Kom vi på... 

Fler bilder från dagen följer. I ett inlägg senare. För såklart kan jag inte ta mig för minsta lilla utflykt utan en hop okynnesbilder som följd... Kram & god kväll!

Dagens - som ville känna in om den står sig än

Ska det ha en plats i garderoben så ska det användas. Åtminstone lite då och då. Det är min nya giv och därför blev denna bortglömda Mollystackare luftad idag:

Fields of lace, white. En evighet gammal och jag ville liksom känna in om den står sig som en av mina favoriter än. Och jag tror minsann att den gör det. I alla fall så pass att jag fick en idé om att försöka lufta så många av mina äldre darlingar under denna tråkmånad. För att just känna in. Om de fortfarande har en plats...

Och för att få lite bättre, och förhoppningsvis roligare, ruljans på mina stassar, då jag generellt är vansinnigt skitdålig på att använda äldre plagg. För det senaste är det jag nyttjar i tid och otid, till något ännu nyare dyker upp i min ägo och blir nästa trotjänare. Till nästa... och så vidare... Och hur jäkla trist är inte det, egentligen... Är ni bra på att använda era garderobsåldringar eller funkar ni som mig?... Undrar jag, innan ögonlocken far ner och stänger butiken för idag! Gonatt!

Det allra värsta med att julen är över och förbi...

... är faktumet att även belysningen rycks undan. Och byn där jag bor återgår till mörkertristess. Något av det jag brukar sörja allra mest är det här guldskimrande trädet, en slags fabulous överdos av kitch... Tjing!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Det känns som hög tid att sträva mot fabulous

Ja tänk om… jag inte bara hade kastat ut det påståendet eftersom jag gillar det, utan även hade kunnat mena det… Nu är det flera månvarv ifrån hur jag känner mig. Idag och generellt. På grund av såväl inre som yttre aspekter, till följd av både sådant jag kan påverka och det som ligger utanför min inflytanderadie. 

Men! Det känns som läge, rent av hög tid, att sträva mot fabulous genom att sätta lite positivitetssnurr på det jag faktiskt kan förändra… Tänker jag, ytterst spontant och därmed helt utan genomtanke bakom. Så vad och hur får bli dagens klurerier. Tillsammans med en sittning på jobbcaocheriet, en mindre matshoppingtur, ett par andra småärenden och ett träningspass mot kvällningen. För det är i alla fall vad som utgör dagens planerade aktiviteter… Vad hittar ni på denna dag? 

Är det någon som känner för att haka på operation fabulous så får ni gärna höra av er, så kan vi ju tänka till, tota ihop lite tillsammans, bilda peppklubb, något sånt, tänker jag som tycker att det är lite roligare med mål om man delar dem… Tjing!

Årets första – som kommer att bli väldigt saknat

Det blev lite av comeback för mig på gymet idag. För med den löjliga summan av endast tre träningspass under hela december var det liksom dags. Att införliva livsstilen jag mår allra bäst av igen, den som innebär regelbunden träning och hyfsat sunda matvanor. Inte som den senaste hopen av veckor som har präglats av helrubbade mattider, godis, kakor, skräpmat. Och dragit med sig något som ser ut som en krockkudde som slagit ut runt kroppens mittparti, tillika helt omotiverad trötthet på grund av summan av allt det där. Så! Megadags alltså. Och varför inte låta årets första pass bli en av mina absoluta storfavoriter på träningsschemat.

Step. Skitjobbigt, och jag är fortfarande inget OS-material vad gäller koordinationen men det skiter jag i, för det är så förbannat megaskoj, inte minst då ledaren smittar med enorm energi och glädje. Men! Det finns ett problem, ett stort och jäkligt deppigt. Som i saknad. För just det passet kommer jag inte att kunna gå något mer, då det flyttar till onsdagar, samma dag jag jobbar i receptionen. Så kanske var det i hopp om att jag ska sakna det lite mindre som jag hade på mig sprillans oanvända pjux idag, skor som fick fötterna att domna av, nästan lite dö faktiskt... Kanske var det bara ren och skär dumhet… Tjing!

Dagens återanvända & kärlek till ett lite galet plagg

Igår med Ashpjux, liten blingkofta, smycken och i alla fall en smula styrsel på frisyren. Idag, som går till historien som en av de slappaste dagarna ever, med mjukismoonboots, brillor och håret på okammat svaj. Fast blusen är lika skrynklig. Den som jag gillar så mycket att jag nästan skulle vilja sova med den också och därför har den inte varit av tillräckligt länge för att hamna under ett strykjärn. 

Ett annat plagg, eller snarare typ av plagg som jag plötsligt en dag vaknade upp och kände en oförklarlig kärlek till är ponchos. Trots att jag samtidigt tycker att det är ett ganska galet typ av plagg, liksom otympligt då armarna får lite tvångströjefenomen över sig, ganska svårmatchat, tycker jag i alla fall, onödigt, på något sätt. Ja jag kan inte riktigt förklara… Så! Jag kastar över ämnet till er; vad tycker ni om ponchos? Hiss eller diss? Det var alles för idag. Peace out & Kram!

Aktuell status, midsommarlöften & totalsabbar

Utgångspunkten suger rätt ordentligt. För efter att ha skålat och skrålat och lovat och skapat förhoppningar om en massa nytt, fräscht, bättre så vaknar vi upp till, inte bara en av årets definitivt tråkigaste dagar utan även årets tre absolut sunkigaste månader. Grått, trist, kallt, fattigt… Inte direkt drömläge för ett happy new year direkt… Hade varit enklare om vi infört midsommarlöften. Tänker jag… Men! Eftersom jag tror stenhårt på att vi blir vad vi tänker så blundar jag stenhårt för tristessen och kryddar istället årets allra första dag med positivt hjärnpepp. 

Jo jag har några små nyårslöften, fast jag kallar dem nog hellre mål istället… som kanske avslöjas någon annan dag, som inte är idag för jag tror ju även på lagen om alltings jävlighet, den som träder in och totalsabbar det förutsatta om det yppas högt innan det har hunnits sättas i verket, så att säga… :o). Har ni några nyårslöften eller tycker ni att fenomenet är skit?... För min del har jag faktiskt lyckat hålla en del så det är väl mest därför jag kör på i det spåret i år igen… :o) 

Bilden skulle bli mitt sätt att vända baksidan till 2013, en gång för alla, men så kom jag på att jag nog vill tota ihop någonslags årskrönika ändå… så en sådan lär troligen dimpa in här om några dagar eller så, vet ju vilken sjuhelsikes tid det tar att gå igenom ett helt år, vilket i detta fallet är lika med 900 blogginlägg... Kram!