Årets första – som kommer att bli väldigt saknat

Det blev lite av comeback för mig på gymet idag. För med den löjliga summan av endast tre träningspass under hela december var det liksom dags. Att införliva livsstilen jag mår allra bäst av igen, den som innebär regelbunden träning och hyfsat sunda matvanor. Inte som den senaste hopen av veckor som har präglats av helrubbade mattider, godis, kakor, skräpmat. Och dragit med sig något som ser ut som en krockkudde som slagit ut runt kroppens mittparti, tillika helt omotiverad trötthet på grund av summan av allt det där. Så! Megadags alltså. Och varför inte låta årets första pass bli en av mina absoluta storfavoriter på träningsschemat.

Step. Skitjobbigt, och jag är fortfarande inget OS-material vad gäller koordinationen men det skiter jag i, för det är så förbannat megaskoj, inte minst då ledaren smittar med enorm energi och glädje. Men! Det finns ett problem, ett stort och jäkligt deppigt. Som i saknad. För just det passet kommer jag inte att kunna gå något mer, då det flyttar till onsdagar, samma dag jag jobbar i receptionen. Så kanske var det i hopp om att jag ska sakna det lite mindre som jag hade på mig sprillans oanvända pjux idag, skor som fick fötterna att domna av, nästan lite dö faktiskt... Kanske var det bara ren och skär dumhet… Tjing!