En så märklig, snudd på obehaglig känsla, att vara upprymd och glad, nästan småsväva fram på lyckomoln, för att jag varit på möte och det känns som det gick bra. Trots allt. Men samtidigt ändå ha en olustigt krypande oro, byggd på hopplöshet, vanmakt, känslan av att bli snuvad… Att ha fått en försmak av något jag så gärna skulle vilja ha i mitt liv men inse att chanserna är små. Taskigt små…
Jag skriver sällan om jobbsökerisaker här. Av flera anledningar. Men mycket för att det känns så megaförbaskat skitjobbigt att sedan få frågor hur det gick och behöva svara åt helvete… Att då mötas av den där skepsismen, den som avslöjar att det är något fel på mig, att jag är lika kass, värdelös, oönskad som jag ändå redan känner mig… Och just bland annat därför tar jag inte upp det heller. Så detta är ett undantag. Mest bara för att jag inte kan låta bli att undra varför så många har så svårt för att se utanför den uppsatta mallen, boxen. Eller fällan. För det är som om de sitter helt fast, i ett så inrutat tänk att det är skrämmande.
Om jag ska översätta lite till jobbsökerivärlden stötte jag senaste idag på ”krav att ha jobbat med just detta specifika i minst tre år”. Och det har ju inte jag, inte en enda dag för att vara exakt. Men! Jag har pluggat ämnet, jobbat med andra saker som om man tänker efter en liten smula inser ger väldigt liknande erfarenheter, men kanske även andra infallsvinklar, sådana som kan tillföra mer, annat än att ”bara ha jobbat inom just detta specifika"… Nej jag vill inte gå in mer detaljerat än så här, för att inte riskera att hänga ut någon.
Men jag tänker att om jag skulle anställa någon så hade jag sett det som en större chans att jag fick någon som gav järnet om jag valde en som visar vilja och ambition för något nytt än att bara titta på ”tidigare meriter” och blint välja efter det. För i min värld är det nyttigt, bra för alla inblandade och inte minst positivt utvecklande för den anställde att göra jobbmässiga tvärkast lite då och då. Så att satsa på säkra kort kan vara att satsa på slentrian… För stagnation är livets värsta fiende, det är min filosofi, vad är era tankar i ämnet? ... Peace out för idag!
Lite svårt att få erfarenhet på 3 år utan att få börja nånstans. Snart inser någon vilken tillgång du är! Kram
SvaraRaderaGodmorgon!
SvaraRaderaHåller med där, verkar väldigt fyrkantigt! Vore väl önskvärt med bredd o erfarenhet av liknande jobb. Är det inte värt någonting idag?! Tycker som i så mkt annat dom skall se helheten av människan. Vad kan hon/han tillföra oss med sina kunskaper, osv. Förstår du blir både trött o ledsen när det inte händer något. Håller fortfarande tumma, tår o tassar det snart skall lyckas för dig!
Kram,
Annelie
Dagens arbetsmarknad är överdrivet stenhård. Har sett på nära håll hur illa människor behandlas, vi har blivit slit och släng. Minsta lilla ovidkommande som att du kanske i arbetsgivarnas ögon har får mycket rouge, fel tröja eller skrattar för högt så är du körd! Vidrigt! Samtidigt blir man jagad med blåslampa av AF. De som inte är arbetslösa eller har någon nära som är det fattar inte hur det blivit. De tror det är lika enkelt som för några år sedan men oj vad fel de har! Så jag förstår verkligen din frustration! Du är bra! Arbetsmarknaden är den dåliga, värdelösa! Vilket tyvärr inte hjälper att veta men dina vänner borde sätta sig in i verkligheten istället för att gömma dig och kasta ur sig klyschor! <3 M
SvaraRaderadömma dig! Inte gömma dig.
RaderaAlla dessa kompetenta människor utan arbete - vår tids största resursslöseri anser jag.
SvaraRaderaHade en klok lärare på IHM som sa att du ska se det som en önskelista allt det där de vill ha.
Livserfarenhet är något man inte kan plugga sig till.
Been there - done that...
SvaraRaderaFast jag brukar få höra att jag har för lång erfarenhet och att de söker någon mer nyutexaminerad, någon som är mer formbar - typ.