Vita Pleasejeans till salu & en het swappönskan

Ja rubriken har redan sagt vad det här kommer att avhandla så jag drar inte ut på det utan börjar direkt med två par vita Please jeans som Minoo har till salu:

Ett par i storlek M vilket är samma som 43 cm mätt rakt över midjan och ett par i storlek XS som mäter 36 cm på samma ställe. Sprillans nya, inte ens provade. Hon vill ha 1200:- styck, inklusive spårbar frakt med Posten. Vid intresse eller frågor maila Minoo på earlymorningprose@gmail.com. 

Och sedan har jag en het swappönskan. Om att byta dessa båda snyggingar…

Rock-a-fellow slip top, golden porcelain

Rock-a-fellow slip top, vintage dark grey 

… i storlek 3. Jag inledde med att köpa dem i den storleken, men som jag väldigt snabbt upptäckte var i överkant, så jag slog till på 2:or också, och det är de jag använt mest. Dessa i storlek 3 är alltså väldigt sparsamt använda. Och vad jag önskar swappa mot är samma igen men då alltså i storlek 2. Så har du dem och vill byta mot mina så hojta i en kommentar eller maila mig på oddjosanne@gmail.com. 

Och det var allt från mig för idag. Jag är trött så det värker in i skelettet, satt till och med på praktiken och höll på att somna flera gånger nu i eftermiddag så jag ska försöka knoppa in tidigt denna kväll. Var rädda om er. God natt & Kram!

Dagens – som börjar få riktig storpanik, hilfe, hilfe!

På fredag förmiddag ska jag hålla ett litet föredrag. Om mig själv. Ja ett litet men paniken börjar bli megagigantisk. För jag är värdelös på att prata inför en massa folk, så kass att jag blir extremnervös och börjar babbla om helt oväsentliga saker, på ett ytterst okontrollerat plan… Pinsamt plan, typ… 

Och så ska det dessutom handla om mig, vilket sätter ännu mer darr på nerverna. Speciellt som det inte ska röra sig om Mollysar, för då hade det nog inte varit några problem… ;o) Nej, jag ska istället berätta lite om vem jag är, vad jag gjort tidigare och vad jag gör nu, på praktikplatsen, och det för ett helt gäng kommunfolk… Hilfe, hilfe!... 

För hur gör man, hur förbereder man sig så det blir naturligt och i alla fall hyfsat bra? Vad lägger man tonvikten vid, så att det blir i alla fall något intressant?, för hallå, hur intressant är jag liksom… Och vad i hela helsefyr tar man på sig?... Är det någon föreläsarvan som har lust att hjälpa mig en smula i dessa superkluriga frågor så blir jag er evigt tacksamma!... 

Och i gengäld får ni en utbytesbild, på mig och min stass of today. Här och nu:

… ja jag vet, det är en riktigt urusel bytesaffär för er del men det var det enda jag hade att komma med just nu… ;o) Kanske kan jag även locka med vita Please jeans i två storlekar till salu och en swappönskan här lite senare?... Peace out!

Ännu ett av livets svåra beslut

Hmmm... Bege sig ut i detta megaillvilliga tillstånd av regn och kylslaget rusk...

... för att inhandla någonslags lunch? Eller nöja sig med att ta till det så kallade mellanmålskitet; en chokladbar plus tre frukter som jag lyckades få med mig i en påse imorse?... Torr men med tråkmat eller blöt och genomfrusen, fast då med något roligare, och säkert en liten smula godare, att knapra på... Hmmm... Kram!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Trots att det egentligen inte är en gnällspikig väderblogg

Barnsligt av mig att fara ut i "försvarsinlägg"? Bättre att tiga ihjäl dumheter?... Ja kanske det, men jag kan inte låta vad som helst passera... Jag har liksom fått nog av att ta skit utan att få säga min mening, har tröttnat på att vara den som ständigt får agera boxboll... Thats me! ;-) Och jag gillar det... ;-)
Vad som däremot inte var i närheten av angeläget var att titta ut genom rutan i morse. Och behöva skåda invasionen från svårmodigaste helsefyr. Mörkgrått så till den grad att det nästan kvalificerar in under almost black. Och regnmoln som hänger blytunga och oroväckande sprickfärdiga. Och därmed även return of the...

... vinterjacka. Ännu en gång... :-( Och eftersom jag egentligen inte har tid att sitta här och knappa telefon och eftersom det här egentligen inte är tänkt att vara vare sig en gnällspikig väderblogg eller någonslags forum för ilskna tantutfall så sätter jag härmed punkt för nu. Var rädda om er själva & varandra!... Peace out! Kram!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Ni kan tänka att jag är ytlig men håll käften nu!

Det kan väl på allvar inte finnas någon människa som tycker att den här kroppen…

… är snyggare och ser friskare ut än den här: 

För i så fall kan det helt ärligt inte stå helt rätt till i skallen på er. Inte minst för att det lyser långa vägar om hur extremt nersunkad och inte minst pinsamt ohälsosam jag är på den översta bilden. För alldeles riktigt, det är jag på båda bilderna. Den första tagen för tre månader sedan, den nedersta igår. Med betydligt mer ork, tidigare nästan kroniska ryggsmärtor som nu i princip är helt borta och ett väldigt mycket starkare psyke. 
Sedan kan ni tänka att jag är ytlig som hänger upp allt det på min vikt..., men snälla; håll käften om det till mig i så fall. Håll käften om att jag var snyggare och såg friskare ut innan, för ni borde ju inse nu att ni har fetfel! 
Och för den delen och för er som undrar, så har jag storlek 2, medium, så lägg ner att jag är för smal. Bry er om era egna liv istället! Peace out!

Dagens – som undrar om ni vill ha en provning

Det där med att besöka provrum är en riktig bra syssla, för då slipper man anlita samma tråkiga spegel som alltid får tjänstgöra. I alla fall den dagen. Som idag:

Ja ni vet ju redan att jag befann mig provartagen på Stadium idag. Och nu ska jag sluta tjata om det där med träningskläder. Jag lovar! Fast nu på kvällskvisten råkade jag visst spontanhamna i ett helt annat provrum också. Med ett par Pleasejeans och en Spirablus. Och av ren vana fick knäppt en bild, som synes: 

Mer än så blev aldrig provat. För det var först efteråt. Med de egna paltorna på plats igen, som jag upptäckte en hel massa andra och sprillans nya Spiror. Och eftersom jag vet att ni i alla fall är några som gillar det märket så undrar jag om ni skulle vilja ha en provning. Av Spira, av mig? För i så fall åtar jag mig gärna det… Jag är ju så egofixerad att jag gillar det där med provningar… ;o) Och dessutom är de som gör märket även de som äger butiken jag var i, vilket borde betyda att de har det mesta som släppts i kollektionsväg den här svängen.  Kram för idag!

Lite mörkare Pleasejeans till salu

I takt med att jag lyckas komma över Pleasejeans som faktiskt passar mig så säljer jag av de jag redan har. Och nu har därför turen kommit till det här paret:

Nix, det är ingen egentagen bild, den är oärligt norpad från Stil1.se där jag köpte det här paret, som jag har i storlek XS. De är bara använda en gång, jag har flera par om ni undrar, har man storhetsvansinne så har man… :o) Nypris 1549:- och det jag skulle vilja ha för dem är 1200:- inklusive vanlig frakt med Posten inom Sverige. Slutsålda överallt. Hojta i en kommentar eller på mailen om ni är intresserade av dem. Först till kvarn. Kram för nu! Var rädda om er!

UPPDATERAR med lite mått:

Midja 40 cm

Precis under knapparna (häcken) 49 cm

Låren, bredaste stället 26 cm
= RESERVERADE/ S

Dagens lunchrast i bilder - ett par månader försent

Mitt senaste huvudbry är ju att hitta schyssta träningskläder så jag slipper bli "hon i den alltid lika svettstinkande stassen". Så därför vigde jag huvudparten av luchrasten åt det idag. Marscherade till Stadium som jag har blivit tipsad om av flera stycken av er.

Problemet är bara att jag kom ett par månader för sent. För det är i början av året som det går att shoppa toppar och linnen a la träning. Då hängs de på galgar i butiken. Men! När dessa är uppshoppade så får man liksom skita i att börja träna. Till det vankas höst och årets andra och sista sändning kommer in. Trams tänkte jag, men blev glad igen då jag i alla fall lyckades hitta en top som passade, den här:

Knatade in på HM också, i hopp om att de plötsligt skulle ha hittat en massa läckra träningstrasor i min size som de kastat ut i butiken... men icke... Mer än ett par grå byxor, likadana som de jag har i svart och som jag egentligen ratat då färgen är lite sisådär. Fast i brist på annat blev de ändå utlösta och ligger nu i en kasse sidan om mig... man tagen vad man haver liksom...

Så i en liten vindpust av hopplöshet satte jag mig sedan här och filosoferade en stund (eller rökte en ciggarett kan man också kalla det om man vill...) Innan det var dags att knalla in och käka den asiatiska räkmackan jag ryckte med mig från Espresso house och som just precis nu utgör min lunch.

Peace out för nu!

- Posted using BlogPress from iPhone

Fattar inte var det kommer ifrån

Ordningen återställd. På språng igen... mot praktikplats. Fattar inte var det att jag jämt är sen nu för tiden kommer ifrån bara... Hatar ju att vara sen... Jaja, sol, vårkappa på och raska steg, inte helt fel med att ha tisdag ändå... Kram på er!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Ojoj vad jag plötsligt fick en enorm längtan

Film från Athen Tattoo Convention i maj förra året. En skissande Mr Make och en tatuerad skalle tillhörande mr Grek-kollega skymtar förbi i den. Och en massa minnen väcks till liv. För jag var ju också där… 
Och ojoj vad jag plötsligt fick en enorm längtan efter att avlägga ett besök på tatueringsmässa. Athen om knappa två veckor, kanske att jag kan följa med klotterduon dit, kanske, och troligast, inte... Men redan nu första helgen i maj vankas det mässa i Köpenhamn. Värt att tänkas på och kanske haka med tattoomaffian dit istället… Och så råkar det ju dessutom finnas en Odd Molly-butik i den byn… Hmmm… ;o) Fast nu över till denna kväll igen. Som egentligen inte innehåller så mycket mer än lite disk och tv. Ses imorgon? Gonatt & Kram!

Jag har precis gjort något helt sinnesrubbat…

… som jag nog aldrig hade kunnat tänka mig skulle inträffa… Jag tar det från början: Jag har haft chansen att få prova en helt underbar Odd Molly från årets kollektion. Jag har provat flera, men nu pratar jag en alldeles speciell, en sådan där som man bara far rakt upp i himlen av att få på sig. Och sedan pang ner i helvetet när man inser att man måste ta av sig den. Att man inte har pengar till den… Inte i närheten av pengar till den ens… 

Men! Så började jag sälja av, och fick in pengar och därmed hopp och en idé, om att spara ihop till den där oemotståndliga trasan. För att ge mig själv i födelsedagspresent (om en månad prick) och som en belöning för att jag då, förhoppningsvis, har lyckats ro viktresan i hamn… 

Och så nu. Ikväll. Så bestämde jag mig för att klicka hem den, trots att det är att gå händelserna en smula i förväg. Men hellre det än att riskera att den blir slutsåld, och att jag därmed dör en liten smula… ;o) Så jag klickade mig in här:

OddMollys webshop. Där jag snabbt plockade upp den åtråvärda på skärmen. Men! Där tog det stopp, tvärstopp… för jag började plötsligt tveka. Å det grövsta. För skulle jag verkligen. Och det är det som är det sinnesrubbade, för när i helsefyr har jag någonsin reagerat så förut? 
Aldrig! För när jag väl har fått råd med en riktig dröm så har jag inte kunnat klicka fort nog. Det har gått så snabbt att fingrarna nästan har fallit in i kramp i ren protest… Nu var det hux flux en slags kombination av prislappen och användningsfrekvens som trängde sig förbi det där enorma habegäret… Har ni varit med om det någon gång?...

Om det blev något klick? Ja, för tusan, för jag lyckades ju tack och lov vakna upp ur den där obehagliga dvalan… Så nu ska den snart vara på väg hit… Och först när den har anlänt avslöjar jag vad det är för plagg som får mig snudd på galen... Om ni inte vill gissa redan nu förstås… ;o) Over and out för nu! Kärlek & Respekt!

Dagens – återgår till lugnet & som tog en chans

Shit vad jag har orerat runt här denna måndag. Blir ju helt matt själv bara jag tänker på det. Och stackars er som ”behövt” läsa arga tantens utfall… Sorry… Det var inte meningen… Men tusen tack för alla era kommentarer! Man kanske kan tro att jag fiskar medhåll och snälla ord när jag far ut så där i ilska men faktum är att jag bara måste få skriva av mig… För att få distans och då kan jag lika bra skriva det här, liksom... Tack som fan för att ni pallar lyssna… Men! Nu blir det dock lite lugnt och fint och tillbaka till ytligheten. Med en dagens stass:

Svårt att se men jag har på mig en svart chrysalis och över den Nintocha dress, den kanske inte heter exakt så men någonting ditåt i alla fall. Har jag för mig... Som knappt har blivit luftad under det ett och ett halvt år som den har varit medborgare i min Mollyrob. Dumt. Riktigt dumt för den är ju för tusan precis hur fin som helst. En välanvänding däremot är vårkappan som återigen fick uteluft:

Ja jag chansade och minsann om det inte är vår ute. Äntligen. :o) Så nu får den allt stanna också. Hur ser det ut hos er? Är det vårjacka på eller inte än? Kram!

Om konsten att tvärvända ett inlägg

Jag kan ju lika bra fortsätta på min inslagna linje som ifrågasätter vad fan det är för fel på folk… Kände att jag var tvungen att rensa skallen från en massa skräp och bokade ett pass på gymet nu på lunchen. Ett jag aldrig varit på förut. Step och styrka. Kommer dit, tar en plats och får onda ögat när fler anländer. Jag hade ju tagit någons plats… Sorry men det fanns faktiskt inga namnlappar på stepbrädorna… Och vad fan spelar det för roll vilken plätt man står på… Liksom!
Kör passet. Och jag är kass, helt jävla värdelös som gör fel hela tiden och hänger inte med. Alls! Koreografi och jag har aldrig kommit överens och idag var det till och med krigisk stämning mellan oss. Men. Jag försökte även om jag mest gjorde bort mig…
Efter passet råkar jag höra några prata. Om vad hon den dåliga otränade tog en plats för när det var fullbokat och en annan tjej som brukade gå inte fick plats bara för det…
Hon kanske skulle tänkt på att boka lite tidigare då om hon nu brukar gå på det passet och de har ett begränsat antal platser till det… Tänker jag! Och blir så jävla sne på mig själv för att jag först kände det så att jag stal inte bara en plats, utan en speciell plats… Och nu är jag sne på mig själv, just för att jag blev sne på mig själv… :o) För vad fan ska jag alltid backa och känna mig dum och i vägen för… Vad är det som säger att andra har så mycket mer rätt till en träningsplats, eller what so ever än vad jag har?… Så det får faktiskt vara slut på det nu… Take no shit! Det får bli min nya grej att jobba stenhårt på… Någon som känner igen sig i att vara expert på konsten att backa? Då tycker jag att vi gör gemensam grej i att ge fan i det i fortsättningen… :o)
Men! Samtidigt är jag även bara precis så här överdrivet megaglad och lycklig:

För jag har fått förlängt på praktiken!!! Tjohooo! Jag får göra vettiga saker med ambitiösa, smarta och trevliga människor istället för att stirra hål i väggarna i boningen dagarna i ända… Och det är en vinstlott som heter duga! För mig!... :o)

Ni perfekta, skicka över en bild på er själva

Det är både komiskt och rätt patetiskt. Men allra mest så kan jag inte låta bli att förbryllat förundras. Över det faktum att min fysiska uppenbarelse väcker så mycket känslor. I höstas var jag fet, vidrig, tjock, rund, osmaklig. Nu gnälls det över att jag är för smal, ser gammal ut, är skitful. Och då kan jag inte låta bli att undra. För det första vad det är som får människor att bry sig så förbannat mycket över min kropp. Hur har folk ens tiden, orken, lusten att reagera och agera i form av att plita taskigheter och trycka på sänd. Och för det andra, vad har egentligen någon annan med att göra hur jag ser ut. Påverkar det andra på något sätt? I så fall får ni nog förklara när, hur och varför för mig, för jag fattar faktiskt inte… Alls!

Och om det nu bara är fel hur jag än ser ut så ber jag er som känner att ni har en plikt att förmedla detta till mig, att skicka över en mall på hur ni tycker att jag ska se ut, så att jag kan göra om och göra rätt… ;o) Eller varför inte en bild på er själva, eftersom ni uppenbarligen är perfekta. För varför skulle ni annars ge er själva rätten att pekpinnevifta och ondgöra er över hur jag ser ut… Peace out!

Men! Skit i det för vi pratar Kalas!

Idag var ingen vanlig dag för idag var det Ellas födelsedag. Och kalas. Och internt så det förslår att kasta ut bilderna här egentligen, men hallå, det var kalas. Och kalas är kul. Och kaffe, kakor och tårta, nyfikna barn och hundar som går från godsakssuktande till typiskt skittrötta. Och paketuppslitning och skeptisk katt. Och fotodags. Riktigt sunkiga bilder från min sida. Men! Skit i det för vi pratar Kalas! 

Men nu är det kväll och god natt. Slut för den här veckan. Imorgon en ny. Kram!