Dag i bilder med stelhet, premiär & maniska inslag

Jag tänker inte efter, planerar inte det minsta för någonslags schysst helhet. Jag knäpper bara bilder lite hipp som happ, när andan faller på. Och därför blir det oftast ett rörigt mischmasch när de landar här. Så även idag. Som började med…

… att jag vaknade stel intill orörlighet. Vilket jag snabbt insåg härstammade från att jag hade sängen full av djur, tätt intill, och därför inte kunnat röra mig. Men lyckades stappla mig upp till sist, för hamna i någonslags eufori när jag något senare och av en slump hittade ett bortglömt halsband. Shoppat i Örebro i höstas. Så därför var en premiär av det given. Dock blev jag ännu gladare av att…

… solen sken upp tillvaron utanför dörren. Vilket genast fick mig att börja spana vårtecken, och till och med hittade lite glada knoppar på ett träd. Sedan var det…

… det där jobbgrejset jag skrev om i förra inlägget. Och tackar som tusan för alla tummar ni håller, känns som det inte kan gå fel nu ju :o) Och så blev det lite trampande i trappen på jobbcoaheriet, där jag fick uppdaterat cv, pratat med coach och lite annat, följt av ett manipräglat besök på Ica. Mani på grund av att det finns vissa saker jag så att säga måste ”ha på lager”, sådant som aldrig får ta slut, om jag ska behålla förståndet i alla fall... som ägg, toapapper, kattsand, kaffe och inte minst mjölk, så det blev lite sådan shopping, innan det väntade…

... en kväll i receptionen på Friskis. En kall sådan då det drar kopiöst från när dörren öppnas stup i kvarten så jag och M som var min kollega idag tog alla chanser och små lediga stunder att hänga över värmeelementet. Hann även med ett pass cirkelfys innan jag stämplade ut. På tal om mani, för jag är smått besatt av de passen... Vilket även gäller den där soppan med ruccola och gröna ärtor, som med ostdränkta kuddbröd blev kvällens supé. Avslöjanden som får sätta punkt för såväl svamlet här och dagen i helhet. Så god natt & Kram för idag! Take care!

Kanske berodde det inte enbart på stassen

Det är alltid lite småångest med vad man ska sätta på sig när det vankas anställningsintervju eller rekryteringsträff. Så även idag. Men bestämde mig för att rakt av välja den som blixtrade upp i skallen först och spontant. Denna:

Kanske berodde det inte enbart på stassen men det är inte helt omöjligt att den hjälpte till, i alla fall lite, då högsta chefen på företaget, som jag hade en speedintervju med, även hon var klädd i jeans, linne och svart uppknäppt kavaj. Hjälpte till att jag fick veta direkt att jag gått vidare, till "riktig" intervju, vilket de egentligen skulle meddela först senare i veckan när de gått igenom alla sökanden. Känns inte fel alls, skryt, skryt... Ni får gärna hålla tummarna! :-) Nu är det dock tid att byta till en annan stass, den som gäller i receptionen på Friskis... Peace out!

- Posted using BlogPress from my iPhone

En slags firardag i några bilder

Varit på ett superkul cirkelfyspass där jag hamnade i samma grupp som tre roliga lite smågalna pensionärsherrar och där den peppglada instruktören sjöng med i låtarna, falskt som tusan och helt underbart. Försökt mig på att bli kompis med den där Ciganizipblusen samtidigt som jag befann mig viktighetsfixa saker i datorn i hemmakontoret. Japp, det återfinns oftast i sängen, mest för att den betyder störst yta att sprida ut papper och annat på... Och så har jag öppnat ett gulligt paket och där i funnit en söt räv som fick mig att tänka på Bosse katt med saknad.

Jag har även bevistat hur Smilla katt stal den finaste och populäraste hanteln från en förvånad Ajax hund. Hon blev till och med så ställd att hon förlamningsfastnade i ett stirr, ett mycket surt stirr dock. Och så blev det en vända till på gymet, där jag fick det väldigt konstaterat att step 2 är way out of vad jag fixar, vad jag ens är i närheten att kanske kunna fixa inom det närmsta decenniet… Ja lite så har jag firat denna dag, som betyder fyra månader som rökfri, 123 dagar utan minsta lilla bloss på en cigarett… Känns inte helt fel faktiskt. Tjing, god natt & tack för idag!

Innan åtta och efter fem, äntligen liksom

Det börjar märkas nu. Faktumet att mörkret allt mer ger vika, att ljuset snor åt sig större och större utrymme. Och det gillas så pass att det står högt högt upp på lyckolistan. För jag kan stå ut med kyla och rugg, till och med regn som illmarigt letar sig innanför kläderna och ett stundande möte som jag ytterst motvilligt är på väg till i detta nu, bara mörkret håller sig borta så mycket som möjligt... Peace out!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Odd Mollys höstkollektion 2013 – favoritlista vs verklighet

När jag lagt ut inlägget med de vår-Mollysar jag är mest nyfiken på igår började jag fundera över hur det egentligen blev med de jag höll som favoriter från kollektionerna som släpptes i höstas. Så jag kollade upp det nu ikväll. Och insåg att vi pratar rekordlite shopping, för av de 28 plagg jag favoritlistade är det bara två av dem som har landat i min garderob, en dock i två färger, och ytterligare en annan som inte ens figurerade på topplistan. Och det handlar om denna kvartett:

Grampa shirt, dark pink

Cigani zip blouse, white

Morethanawoman busarong, chalk 

Morethanawoman busarong, lite almost black 

Dock ska det väl erkännas att om jag skulle få chansen att även lägga vantarna på Mockup blazer i almost black eller Velvet jacket i färgen pearl så hade jag definitivt inte tackat nej… Men annars är jag faktiskt nöjd med mina ynka fyra. Hur knasigt det än låter… :o) Jag ska bara bli kompis med Cigani också, vi är nämligen inte helt överens just nu, men det är en helt annan historia... Peace out!

Träning - dagens utförda och den som mest förträngs

Vad den där pilskylten har med träning att göra kan man ju kanske undra… Svaret är alldeles åt helsike för mycket… För så här exakt på dagen tre månader till det där milslånga loppet jag och Gunnarsson ska ge oss på blev skylten, som jag tragiskt nog råkade snudd på snubbla över på väg hem från jobbet... just påminnelsen om det. För jag vet hur supermegalångt det är till Mariastaden, och det är enligt just den pilen bara hälften av sträckan vi ska kuta. Så dit och tillbaka med andra ord… Halle-fucking-luja!... 

Och jag som ännu inte ens börjat träna än… Kanske lite dags för det nu. Tänkte jag, och förträngde snabbt igen då det idag istället blev träning med störst fokus på balans, och minst på kondition… Joråsåatt, kanske läge att sluta förtränga också… Fast nu blir det matlagning och sedan slappning framför tv´n. Gokväll!

Mina favoriter från Odd Mollys vårkollektion, släpp 1-3

Jag har inte varit speciellt intresserad. Av att spana runt på vår-Mollysar och lista favoriter. Inte förrän nu. Så med en relativt snabb tittrundtur på nätet i ryggen kommer här de plagg jag spontant och trots en utpräglad klädtrötthet gärna skulle vilja få stifta någonslags bekantskap med i verkligheten. Åtminstone för provning.

Omg jacket, almost black 

Tripping cardigan, ecru

Ponderosa sweather, lite porcelain 

Ponderosa jacket, lite porcelain

Southfork jacket, lite porcelain

Southfork jumper, lite porcelain

The blues cardigan, indigo 

Rethinker blouse, rose

Manhattan maize s/s blouse, white 

Midland beach blouse, lite pink

Slub s/s top, lite sky 

Silken slip tank, chalk 

Southfork dress, lite porcelain

Southfork pant, lite porcelain

Och det var exakt alles jag hade att komma med denna kväll. Så godnatt & Kram!

Dagens stass, i vanlig ordning & på stenåldersvis

Lyckades med det föresatta konststycket att masa mig upp i ottan för att ta tag i lite datorrelaterade måsten, sådana som legat och malt som en tung ångestklump i magen i väntan på att bli gjorda. Vansinnigt trist och lite allmänt jobbigt byttes efter några timmar till en lättnadens suck, om än bara tillfälligt då mer finns att fixa tag i innan det stängs ner för natt i boningen. Men! Tillräckligt ändå för att jag skulle kosta på mig en paus, en utflykt med min mamma. Iklädd denna stass:

Blus – Odd Molly Morethanawoman busarong, chalk, svart kavaj – HM, jeans – G-star Ocean skinny, svarta stövlar – Ellos, katt – Muffin.

Muffin fick dock inte haka med på turen. Det fick däremot en något uttråkad Ajax.

Och när ni ser brickan lär ni säkerligen fatta att det bar av ut…

… till havs. I vanlig ordning. Och där pastasalladen i lika vanlig ordning åts av mig medan den giftröda korven blev vovvens båtåkarföda.

Och där satt vi sedan under nästan två timmar och pratade om andra utflykter att åka på när väl våren behagar anlända, om vad som hänt sedan sist vi sågs och så totade vi ihop en gemensam postorderbeställning. På papper, som ska skickas med posten. Snacka om att det kändes som att vara tillbaka på stenåldern, det var knappt så jag fattade hur man skulle göra ens… :o) Fast nu är pausen över, fler måsten väntar på att bli avprickade från attgöralistan, så tjing för denna gång!

Sådär ja, då kommer jag icke mer att ägna tid…

… åt Melodifestivalen. Nej det är inte enbart för att Pink Pistols kom näst sist, även om det känns löjligt orättvist och därmed spelar in på ett sätt. Nämligen det att jag tycker deras låt är bra mycket mer schlager (och tillika rätt bra i största allmänhet) än det mesta annat i den där Melodifestivalen. För ja jag tycker att det är en tävling för schlagers, nytt namn eller ej. Och det är mycket möjligt att det är jag som är förbannat förlegad men då får det vara så. Jag slutar titta istället för att fortsätta gnälla och slipper en massa dåligt skit på köpet… :o) 

Så ja, det är en av *brudarna* i Pink Pistols jag känner. Dennis. Längst till vänster:

Bilden är från QX Gaygalan, stulen från @pinkpistolsofficial på Instagram. Som är vad jag kollar på just nu. Gaygalan alltså. Bra mycket bättre musik där. After Dark till exempel. Där ju Dennis faktiskt råkar vara med… ;o) Kram, Kärlek & Respekt!

Deckade familjen laddar inför nervöst spektakel

Jag skyller inte på dagens cirkelfyspass, för även om kroppen var gravt invaderad av träningsvärk redan från start, och därmed väldans osamarbetsvillig, så var det ett jäkla kul pass. Med en av mina favoritinstruktörer (ja jag har ett litet gäng sådana) Hanna och sällskap runt banan av kollega Malin, hennes söta syster och min nya tuffa träningsmate Anna, bästa kombon av folk att peppas till att ge järnet liksom. Jag skyller inte heller på den gräddöverdoserade semlan, för även om den säkerligen innehöll 800 tröttande kalorier så var den för god för att ge skulden… 

Jag skyller däremot på allt runt omkring mig. Allt det som skapar ständig oro, stress och press, det som väcker mig sjuttioelva gånger om natten, det jag väljer att inte dra in här. För jag är helt övertygad om att det är det, och ingenting annat, som har hållit mig i någonslags megadeckat tillstånd denna dag. Vilket även har smittat av sig på Ajax och katterna. Så skulle jag stoppa in dagen i en innehållsmarkerad låda hade jag definitivt valt den det står superslowmotion på. Fast vi har en fin lampskärm i sovrummet (den som shopsades på Ikea i onsdags).

Fast! Vi börjar dock pigga på oss en smula här nu. Och mycket bra det då det ju snart uppenbarar sig en Melodifestival på tv att hårdbevaka. Nej jag är egentligen inget freak av detta spektakel, alls faktiskt. Men! Förra veckan fastande jag och bästa Gunnarsson framför först omgången, vilket var himla skoj, troligen mycket på grund av sällskapet… och ikväll känner jag en som är med, en underbar människa jag tycker mycket om så självklart att det måste hejas på härifrån då. 

Säkerligen kommer det att vara lite nervöst också. Jag har till och med smyglyssnat på låtarna på nätet och den som personen jag känner kommer att vara med och framföra är, enligt mig, en av de tre bästa. Om ni är nyfikna på vem det är jag pratar om får ni gärna gissa :o) Annars kan det hända att jag kommer med någonslags avslöjande efter programmet. Ska ni kolla förresten?... Tjing!

Som vanligt när psyket spökar

Igår var det en coctail av ilska och uppgivenhet över bestulen energi. Idag handlar det om att försöka driva ut kravrelaterade magsmärtor och allmänt orosfladder. Och som med de flesta andra mentala krämpor jag drabbas av tar jag till samma grepp: träning. Så då kör vi lite cirkelfys nu då... Vad har ni för måbraknep när psyket spökar?.. Peace out! Och var rädda om er själva och varandra därute!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Dag i bilder med önskningar om att kunna ignorera

Försovning i morse blev panikuppstigning. Men ändå i tid till arbetet, där jag tillbringade ett par timmar innan det blev dags att stämpla ut till regnblöta gator och ett shoppingbesök på Ica. Ryckte med mig en recepttidning som jag nu grundligt studerar medan jag hungertrycker i mig en gratisbulle med kletinnehåll.

Men allra mest så funderar jag över vad det är som gör att jag mår så jäkla dåligt där och då och långt efteråt, och dessutom lägger mig i någonslags underläge när människor i min närhet är på dåligt humör och därmed uppträder surt och snäsigt… Önskar att jag kunde ignorera, tänka att det är hos dem problemet ligger, inte hos mig, men det funkar inte. Jag mår kass, energin totaldräneras, huvudvärken anländer med en stor tung duns… Har ni några tips, på hur man slår ifrån sig, lyckas i sin ambition att kunna just ignorera?... För attans vad jobbigt, onödigt, förbannandeväckande det är att bli bestulen på sin ork… Peace out!

Dagens & som om jag vore ett fan av självplågeri

Idag var en tröttvaknardag. En sådan när all form av energi helt enkelt har tagit semester och flytt någon helt annanstans. Extra retligt när det sker totalt utan anledning, hade liksom varit bra mycket roligare om det berott på någonslags nattligt sus-och-dus. Men nu gjorde det alltså inte det. Fast icke desto mindre var det bara att gilla läget, knata till jobbet. Och få nypa sig i armen lite då och då när sömnen kändes farligt nära. Och som om jag vore ett hängivet fan av självplågeri så stapplade jag inom gymet för ett corepass på vägen hem ikväll. Där träningsvärk från gårdagens aktivitetsrace plötsligt och som från ingenstans slog till och gjorde det lite extra dubbelsynd om mig… :o) Fast! Ta mig tusan om jag, för en gång skull, ändå lyckades med att fotoföreviga båda dagens stassar.

Nu är det dock en tredje, en myssunkig, som gäller. Och platt fall i sängen. Tjing!

Gårdag med charmoffensiv, tråkigt lagd & investering

Gårdagen drog inte bara med sig soldränkt långvovvenad och dubbelspel i träningsland för den innehöll även en rekryteringsträff på köpcentrat strax utanför min by. Dit jag begav mig med kamrat Jeanette. För att försöka charmoffensiva in oss hos de arbetsgivare som fanns på plats. Och spontanluncha. Fast varför prova något nytt när man kan vara så extremt tråkigt lagd att man äter exakt samma som alltid, det vill säga bakad potatis med räkor och keso, resonerade jag.

Och så tänkte jag även att det var lika bra att passa på att avlägga besök på Ikea när jag ändå befann mig i krokarna. Det för att investera i en lampskärm till en fot som skrek efter sådan att få sällskapa med. Jag hårdföll dock egentligen mer för några hängande glittersaker, fast de fick nöja sig med att hamna på önskelistan. Och den tänkta följa med hem. Dagens önskemål rör sig mest om att hinna med, allt jag vill, behöver… Fast först ett gäng timmar i arbetsland. Take care därute! 

Ska bli kul att se om jag säger detsamma imorgon

Först ingen träning alls på 11 dagar. Däremot fet abstinens, så idag blev det:

Bytte mitt arbetspass i receptionen så att jag jobbade igår istället för idag bara för att, om så blott en enda gång denna termin, få gå på mitt älskade steppass. Så när sedan A hörde av sig och ville komma igång igen efter ett lååångt uppehåll så var det självklart att jag ställde upp som träningspartner på cirkelfysen också. Och det var så jäkla kul att jag körde järnet på båda och fy fan vad jag mår bra i kropp och själ efter det. Träning is the shit, i alla fall för mig. Fast det ska bli kul att se om jag säger detsamma imorgon när träningsvärken har slagit till… :o) Peace out!