Jag känner att jag vill
klargöra lite angående mitt förra inlägg. För det handlar absolut INTE om att jag
skulle vara avundsjuk för att jag inte har gjort någon gastric bypass utan att jag
istället får kämpa själv. Jag hoppas innerligt att jag INTE hade fått göra
någon heller om jag hade försökt gå den vägen. För när jag började ta tag i min eskalerande vikt
på nyårsdagen i år så låg jag på detta bmi:
Och när jag vägde som allra
mest, en sorglig dag i höstas, såg det ut så här:
Och jag hade visserligen passerat
gränsen för vad som räknas som övervikt där, men inte ens då hade det varit
okej om någon hade gått med på att snörpa in min magsäck. Tycker jag. För jag
var fullt kapabel att ändra mina usla matvanor, börja röra på mig en ynka smula mer, och på det sättet gå ner i vikt.
Helt av mig själv. Vilket jag har bevisat… :o)
För som det verkar nu, och som några
av er också skriver i kommentarsfältet så har det gått någonslags trend i att
snörpa in magen istället för att ta tag i viktproblemen på naturlig väg. En
skrämmande utveckling i så fall…
Nu säger jag INTE att det är fel för alla, de
med grav fetma ska givetvis ges denna chans till ett bättre liv, om de vill, men
det ska inte ske av någonslags slentrian, eller vad jag ska kalla det för.
Men!
Nu handlade INTE mitt förra inlägg om den moraliska aspekten utan om en person
som kommer med uttalanden om att det bara är att äta mindre när hon alltså själv
har ”fuskat” sig till sig viktminskning. En person som jag alltså No Fucking
Way är det minst avundsjuk på. Okej?
Vad var det där med viktig tvhändelse då?
Det som står i rubriken. Jo, om tio minuter vankas det åter och äntligen Big Brother och det missas INTE av denna, trots allt, jäkligt ytliga och lättroade
tant… ;o) Kram på er! Kärlek & Respekt!
