Den lilla fågeln skuttade glatt i vägkanten, decimeter från de passerande bilhjulen. Vi skrämde iväg den så den skulle landa på säker mark istället. Vilket den gjorde men den var snabbt tillbaka igen.
Plötsligt ser vi hur en bil närmar sig den, liksom siktar in sig. Vi vet vad som komma skall men kan inte göra ett skit. Mer än att plocka upp den livlösa kroppen från vägrenen, gräva ett hål med en gren och ge den en begravningsplats.
Och jag som är så galet jävla blödig när det gäller djur kan inte riktigt släppa det… Från skuttande glädje till död på en sekund. Livet är obehagligt bräckligt…
Men bortom tårar finns det även en stor glädje. Den att äntligen kunna säga att skolan är finito, över, passé, ett avslutat kapitel. Vill ni se lite bilder från de sista ”härliga” timmarna därifrån har jag kastat ut några sådana på Instagram.
Nu dags för en födelsedagsutflykt med mr Make. Peace out! Kärlek & Respekt!


























