Den lilla fågeln skuttade glatt i vägkanten, decimeter från de passerande bilhjulen. Vi skrämde iväg den så den skulle landa på säker mark istället. Vilket den gjorde men den var snabbt tillbaka igen.
Plötsligt ser vi hur en bil närmar sig den, liksom siktar in sig. Vi vet vad som komma skall men kan inte göra ett skit. Mer än att plocka upp den livlösa kroppen från vägrenen, gräva ett hål med en gren och ge den en begravningsplats.
Och jag som är så galet jävla blödig när det gäller djur kan inte riktigt släppa det… Från skuttande glädje till död på en sekund. Livet är obehagligt bräckligt…
Men bortom tårar finns det även en stor glädje. Den att äntligen kunna säga att skolan är finito, över, passé, ett avslutat kapitel. Vill ni se lite bilder från de sista ”härliga” timmarna därifrån har jag kastat ut några sådana på Instagram.
Nu dags för en födelsedagsutflykt med mr Make. Peace out! Kärlek & Respekt!
Usch ja, det är väldigt jobbigt bevittna olika sådana händelser! Fasar för den dagen Elvira kommer med ngt byte.. På alvaret dyker ständigt upp gamla kadaver flickorna lyckas hitta. Tack o lov släpper dom ganska fort då jag blir galen, fast djuret redan är dött. Hjälpt många småpippis på olika sätt genom åren. Så ledsamt behöva se det ni såg!
SvaraRaderaHärligt du nu skall firas! Önskar en supertrevlig kväll o dubbelgrattis igen!
Kram,
Annelie
Naturen i sig är ju rätt grym, men jag håller med om att det verkar onödigt av en fågel att bli överkörd av en bil.
SvaraRaderaNu fick i alla fall en värdig begravning.
Hoppas ni har en skön utflykt; misstänker att den är med båt. ;)
Och nu när jag kollar närmare på den så fattar jag varför den blev överkörd.
RaderaVad gjorde en sånhär i stan?
http://www.vattenriket.kristianstad.se/birds/garla.php
Åh! Det är ju så man får tårar i ögonen. Det lilla livet... Bra insats Susanne! =)
SvaraRaderaStackars pippi....
SvaraRaderaVi saknar dig här! Du skulle varit med:) Men det blir ju fler gånger! Kram
Glad att ni tog er tid att begrava den!
SvaraRaderaKramar!
Tack! Jag tycker fortfarande det är jobbigt kan inte släppa det... lilla fina fågeln...och allt som jag nu drar symboler till så jag nästan blir knäpp... Kram!
SvaraRadera