Ett prov, lite lekar och tårta. Sedan är det över och fetförbi. För mitt halvår här:
Kommer jag att sakna? Nej, inte ett levande dugg vad gäller platsen, de anställda där, och allra minst den så kallade undervisningen. Däremot några av människorna i klassen. Framförallt två som blivit lite extra speciella för mig. Fast vi bor ju i samma stad och kan ses. Vilket man ju ofta säger men så det blir det aldrig så i alla fall. Någon som har varit med om att detta snack faktiskt även blivit återkommande verkstad? Och hur lyckades ni hålla kontakten vid liv i så fall?...
Time to rusa! See you! Kram från dryga tanten med alla tråkjobbiga frågorna…
Blir lite ledsamt att skiljas från en del kursare.
SvaraRaderaJag har hållit kontakt med mina kursare från sskutbildningen på Facebook. Där bokar vi dater ibland men framför allt har vi ju koll på vad vi gör, var vi jobbar och hur vi mår.
Grattis till friheten! =)
Skönt för dig veta det är sista dagen på det stället! Nej får jag ju erkänna..är usel på hålla kontakten. Lite av en social ensamvarg, om man nu kan vara det. Nåt åt det hållet iallafall, bortsätt maken då förstås. I mitt förra liv hade jag för mycket av det goda av just kontakter. Middagar ständigt o även annat naturligtvis. Liksom fått min beskärda del av det nöjet.
SvaraRaderaGrattis till avslutningen!
Kram,
Annelie
Tack för era kommentarer vänner! Massa Kram!
SvaraRadera