En gårdagskväll i allra bästa sällskapet

Satte mig på tåget med Sanna i gåreftermiddag. För att premiärbesöka hennes boning. Och jag ljuger inte på en enda bokstav när jag påstår att hon och hennes A har huset helt i min smak. Från helhet till detalj, superduperfint! 

Husesyn blandades med lite smått urspårad namndiskussion, matlagning, förklaring av ultraljudsbild eftersom jag är för trög för att fatta bara genom att se, och A´s hemkomst. Det åts vegetarisk gryta med nanbröd, som inte var pjåkigt alls. Vi knatade ut på blåsig men kanonskön promenad längs havet de har runt knuten och gav oss in i det där med namn, och definitiva ickenamn, på deras kommande lilla knott igen. 

Vi som inte mår preggoilla av doften sörplade kaffe och jag kände mig lite dum när jag inte orkade ens smaka på Sannas egenskapade rabarbermuffins (men ska ta igen det idag då jag snikade med mig en hem). Kom på mig själv med att sitta och tänka hur jäkla glad jag är för deras skull. Vilket kanonfint par de är, vilka superexcellenta vänner… Tack som fan för att ni finns! 

Vi droppade ut lite bilder på Instagram och jag snokade i hur de träffades. Det kändes som en, max två, men plötsligt hade fem timmar rusat åstad och jag gjorde ett återbesök på tågperrongen för avfärd mot hem. Där jag fick ännu ett av mina grava städryck, röjjde loss och knatade fram och tillbaka till soprummet snudd på halva natten. Men det är en helt annan historia… Tack care & Kram för nu!