Powered By Blogger

torsdag 9 december 2010

Life at Kap Verde – del 2

Moln vs sol. Men varmt a la 26-30 grader oavsett vilket. Har varit parkerade dels vid poolen, dels i sanden hela dagen. Litteratur i massor, redan en bra bit inne i bok nummer 3 sedan ankomsten hit.
Lugnt, fridfullt och helt perfekt underbart = denna dag.



Bilderna = balkongutsikt och dagens Molly – ett kalufsband. Till det bikini och sarong. Bilder av det gick inte igenom censuren…
Strax dags att inta grillad fisk och vin som aftonsupe. Sent? Ja lite men vi befinner oss trots allt 2 timmar bakom er hemma i Svea rike.
Inte helt enkelt att skriva i blogg och helt utesluta de 3 som kommer sist i alfabetet… Men det gick trots att det kanske blir en smula stelt att tyda… Som ett taskigt plitat vykort typ… :o) Take care i vinterland. Massa kramar!

onsdag 8 december 2010

Life at Kap Verde - del 1

I forrgar i snoyra. Igar pa ett forsenat plan. Idag vid en pool pa Kap Verde...



















Det forsta jag gjorde var att shoppa Internetkort for att kunna blogga lite ibland. Vill ju ger er en smula sommar mitt i allt julfix. ;o) Trots att ni far sta ut med att prickar och ringar over alfabetets sista bokstaver saknas... Miss you. KRAMAR!

måndag 6 december 2010

En massa babbel inför stundande semesterpaus

Här har pågått tokstädning, tokpackning, tokshopping hela dan. Tok som i att vi ligger fetback med allt. Vi är inte snabbast, vi är inte smartast och vi är inte strukturerade för fem öre. Därav ett enda komplett kaos. Som troligast kommer att pågå till vi lämnar lägenheten och riket klockan 04.00 i natt.

Varför städa när man ändå inte kommer att vara hemma undrar kanske ni? Vi vill inte vara så usla att vi utsätter våra übersnälla kattvakter för att behöva leva i dammråttornas och totalstökets rike i två veckor, medan vi glassar runt här:


Det hade inte känts så rättvist direkt. Eller hur? ;o) Vår resa kommer att betyda en semesterpaus här. Som kanske håller i sig till den 22 december.
Eller inte. För om det funkar så tänkte jag försöka titta in här några gånger i alla fall, för att terra er med ett stänk av sommarbilder. ;o)

Fast det är ytterst tveksamt eftersom Kap Verde befinner sig i en zon där Internetuppkopplingarna, liksom resten av omgivningen där helst tillber Manjana-tron, = den inte helt tillförlitliga tron om man vill att saker ska funka lika klanderfritt som här i mellanmjölkens land.

Min überbästaste plastsyrra och underbara vän Linda har lovat att tjata skallen av er om att rösta på Jay på fredag. Jag litar stenhårt på henne, i den frågan som i alla andra, men jag kan ändå inte låta bli att smyga in det här redan nu…

Foto by mr Make sommaren 2010

… rösta på Jay Smith som vinnare av Idol 2010 på fredag!!! Låt världsklass och livserfarenhet, ärlighet och en sjuhelsikes genomfin människa, JA jag känner honom personligen sedan runt sju år tillbaka, få sätta standarden för att det här inte är ett mjäkigt lull-lull-land…
Rösta för att bevisa att vi har mer stake än att låta mediokra flicksnärtor ta förstaplatsen av löjliga politiskt korrekta anledningar.
Men rösta framförallt på Jay Smith för att han är så jävla bäst!!!

Nu återgår jag till mitt oändliga införfixande. Sköt om er vänner & glöm aldrig bort att ni är fett värdefulla! För mig, för er själva & för världen :o) KRAMAR!

söndag 5 december 2010

Förlänger en för klen paus…

Jag tog en paus till för att titta på ”Så mycket bättre” som jag missade igår. Sa till mig själv att jag bara ville se två av mina absoluta svenska favoritartister;













DiLeva och Petter. Och sedan ta tag i städning/resfix igen. Men dels så var ju de först ut, hade självklart (och väldigt beräknande) hoppats att deras framträdanden skulle ligga längst ifrån varandra tidsmässigt.
Och dels så har jag fastnat, så för att rättfärdiga mitt stillasittande gloende så kör jag på lite simultankapacitet och skriver det här samtidigt.

För jag inbillar mig att om man gör två (slappiga) saker som går utanför att-göra-listan så är det mer rättfärdigat än att bara hänge sig åt en…
Fast jag inser att det är en dålig undanflyktsteori och dessutom är ju programmet snart slut så dags att feja och dona igen. Kram i söndagsmörkret!

Magic moments igen & komma över synen i spegeln

Har tagit en liten paus i fixet. Dels för att återuppleva magic moments med Jay Smith på tv4. Och dels för att komma över synen i spegeln och den efterföljande depressionpaniken av att ha sett mig själv i de bikinisar som jag provade nyss. Gamla paltor eftersom jag vare sig har hunnit eller orkat att ge mig ut på jakt efter nya. Never att ni kommer att få se bild på mig i någon av dem, så det här blir det enda ni får se av the resklara bikinitrasor…


Kan hända att jag hastar in på Twilfit imorgon och plockar upp något litet nyförvärv som förhoppningsvis är lite mer smickrande på min Barbapapakropp… Så nu har jag fått beklaga mig lite också.
Raskt över till mr Smith – Metallicas överman… ;o) istället. Kram för nu!

Mental baksmälla, nykomling & fixpepp

Jag tänkte göra inlägg hela dan igår. Jag ville göra inlägg hela dan igår. Men. Jag kom aldrig till skott eftersom jag absolut inte hade den minsta aning om vad jag skulle skriva om. Heltomt och toktråkigt i skallen liksom. Tror det kan handla om en mental baksmälla.

Efter allt som hänt det här året och inte minst de senaste veckorna så har det välkända begreppet ”all luft gått ur en” hittat hit. Fast att det ändå inte är helt urholkat, utan trots allt pågår en viss aktivitet däruppe i hjärnkontoret fick jag känna på i form av grotesk huvudvärk. I kombination med en snudd på förlamande trötthet. Så igår var ingen bra idag. Alls.

Förutom att en ny snygg Molly flyttade in och lättade upp min sinnesstämning.


Ninotchka dress, almost black. Bilden är från min och Lingonberries senaste provutflykt på AjaBaja förra fredagen. Då jag länge länge stod och velade mellan denna och den tossiga bioklänningen som ju vann kampen.

Men bara i en knapp dag, för jag blev störtkär i båda och eftersom AjaBaja hade 30% på klänningar förra veckan så klickade jag fort som tusan hem denna dagen efter.
Dumt att missa rea, man ska tänka på pocenten säger underbaringen och supersmarta Fengxumamma, så då gör jag ju såklart som hon säger :o).

Idag väntar en himla massa fix och don inför resan som startar natt mellan måndag och tisdag. Den mentala baksmällan har börjat lätta lite smått på sitt grepp om mig men som en ytterligare fixpepp hjälper det ju upp en smula att veta att man kommer att befinna sig här om bara några dagar… :o)


Hoppas ni får en riktigt bra söndag. Vi ses senare igen. Kram på er så länge!

fredag 3 december 2010

Metallica + Elvis = ett fredagsinlägg i vanlig ordning…

Vad har Metallica, ett av mina favoritband, och Elvis, min pappas musikgud och därav mannen jag ständigt hade i öronen under min uppväxt, gemensamt?...


… Jay Smith! Det är fredag, det är Idol på tv4 och då är det ju i vanlig ordning givet med ett litet inslag om det här. Fast om han inte ryker ikväll så får detta gälla även för finalomgången nästa vecka, om inte min lika Jay-hejjande, förtroliga och fantastico plastsyrra Linda har lust att överta min fredagstrend då?...;o) Jag är ju liksom på Kap Verde vid den tidpunkten och har ingen aning om jag kommer att kunna blogga därifrån överhuvudtaget.

Det finns datorer på hotellet men tydligen ska Internetuppkopplingen leva sitt eget liv, där ideliga strejker är mer regel än undantag. Inte helt häpnadsväckande eftersom det är ett Manjana-land :o). Men det är då, nu är nu, då Smith strax tar sig an Metallicas Enter Sandman och In the ghetto, originalsignerad Elvis.

Två favoritlåtar för denna tant, som därmed är sjukt spänd och förhoppningsfull... Fast först kan jag inte låta bli att även kasta ut en tokgammal bild från the begynnelse på mr Smith och hans skitbraiga band von Benzo:


Från vänster har vi Hoff, bandets (och även Nic Schröders – Hej hej Monicas) trummis, Jay himself, Attila, the one and only grymmaste tokbasist och gitarrist Nicke. Fotot är taget av kära vännen och überfotografen Anders Bengtsson.

Hoppas ni har en bra fredagkväll, oavsett om ni tittar på Idol eller inte. Kram!

En liten dröm på rosa moln har landat

Jag såg den i någon blogg, kommer inte ihåg vilken, för det var ett bra tag sedan. Men då la den sig genast tillrätta som en liten dröm på rosa moln i min skalle. Har haft span efter den därefter men inte lyckats få napp. Förrän nu…























































9th sweater i rosa har landat. Från Stockholm via ett schysst köp-nupris på Tradera till min lilla hood i Skåneland. Och för att svänga mig med en klyscha så ropar jag, likt gubbsjuke mr Fylking, Äntligen! Upphämtad från mitt DHL-ombud, vördnadsfullt hemburen och därefter snabbprovad, dock med helt fel färg på Chrysalisen under så bortse från den om ni kan.

Jag är ingen gullrosa människa men jag älskar kontraster och tänker mig svart och kanske lite nitar till denna lilla skapelse. Vad tror ni om det?
Andra förslag mottages med största tacksamhet. Så även en produktbild om någon nu råkar har den i sina gömmor… Massa fredagskramar till er alla!

Arbetsplatsen bye bye

Nedräkningen är avslutad, thank you and goodbye arbetsplatsen! Nä förresten, jag plockar bort det där första och nöjer mig med att säga bye bye. Det kommer nog att ta en stund innan jag har vant mig vid tanken att jag aldrig någonsin mer behöver gå dit. Sex år är ju trots allt en vana, även om det är en dålig vana. ;o)

Men nu har jag tjatat nog med hål i huvudet på er om det här, så nu får det räcka. En liten sak till bara, jag skulle ju haft på mig den som L8 kallar "dra-åt-pipsvängen-helvetesjobb-jag-säger-upp-mig-klänningen". Spinner silk s/s dress, almost black.
Fast det glömde jag dumt nog i stressen i morse. Så istället blev det så här:



CC jacket, almost black
Art silk tunic, velvet
Chrysalis minigown, lite indigo
Jaquard sleevewarmers, dark grey
Jeansleggings från Vila

Fast den stassen är ju inte fy skam den heller, om jag får säga det själv. :o)

Nu ska jag iväg och hämta paket. Har två Mollysar som ligger och väntar på att få personlig transport hem.
Fast det blir nog bara den ena som blir upplockat idag för de befinner sig på två helt skilda ställen och just nu vill jag hellre slappa framför tv´n med ett glas vin än att ranta stan runt i kylan. Och så är det ju aldrig fel att ha något gott kvar att kunna liva upp morgondagen med. Vi ses senare. Kram på er så länge!

Med en pinne kvar på nedräkningsskalan


Dagens betänklighet får tala för sig själv. Med endast en pinne kvar på nedräkningsskalan har jag drabbats av en smula vemod. Nejnej, ingen risk att jag ångrar mig, inte en chans. Jag är fortfarande skitglad för att det snart är över. Men jag har trots allt jobbat där i lite drygt 6 år. Och lagt extremt mycket tid, energi och ambition på det jag gjort. Och så var det liksom inte värt mer än så här. Snopet på något sätt. Jag är redan utbytt och avpolletterad.

Trodde absolut inte att jag var oersättlig på något sätt men att så tydligt få känna av att man inte är önskvärd får ju en inte att hoppa av lycka direkt. Men jag tänker INTE gräva ner mig i det. En dag kvar, med flaggan i topp, och sedan är det dags att börja skapa mirakel… :o)

Om ni har tid och lust får ni gärna skänka mig en liten tanke runt 10-tiden sådär, för då ska det hållas fika för mig. Avrättningsfika... :o) Med mig i mitten av ett 30-tal personer som ska fråga en massa och ha sig. And I så mycket hate it!!!

Hoppas ni får en bra dag därute i vinterlandet. Var rädda om er. Kramar!

torsdag 2 december 2010

Ful dagens i stökigt kök

Ja ni märker ju på rubriken vart det barkar… åt ett självkritiskt surkärringinlägg. Men nja, förutom att jag är ända in i skelettet genomtrött, fastnade såklart på härliga arbetsplatsen mer än dubbelt så länge som jag ska jobba egentligen, och orkade sedan inte knalla genom en svinkall stad för att hämta ut ett hett efterlängtat Mollyket, så är jag inte speciellt sur egentligen.

Mer bara realistisk. För det är ett extremt stökigt kök eftersom det befinner sig under en lite för långdragen städprocess, därav ingen helbild idag. Och det är en riktigt groteskfult kombinerad dagens som jag fick på mig idag:



















Bikett a la höst 2010
Sidentunika i powder – Odd Molly
Livingloving dress, lite powder
Scarf scarf, royal
Jacquard sleevewarmers royal
Jeansleggings från Vila

Vet inte riktigt vad jag ska drämma till med som försvar åt denna gräsligt sammansatta outfit, tillfällig sinnesförvirring och en släng av färgblindhet kanske… Temporär oinspiration och stress kan vara en annan undanflykt…

Har lite jobb till att få klart innan jag kan trippa mina allra sista steg på the anställning from hell imorgon. Tänkte ta tag i det nu innan make kommer hem med köbemat och det är dags för Robinson på tv.
Så jag lämnar er igen för nu. Tittar kanske in lite senare, om inte annat så för att besvara era kommentarer. Önskar er en bra torsdagskväll. Kram på er!

Ut med skiten liksom…

Nedräkningen står på 2. Tjohoo! Det är riktigt nära nu. :o) Och dagens betänklighet som jag i vanlig ordning har norpat av Chatarinas Värld blir denna:



Jag har även fått den som hälsning inne hos supergulliga Lite odd Mycket molly för ett tag sedan. Och för mig står den som en påminnelse för att man då och då kan behöva göra genomtänkta rensningar. Bland allt från Mollyrober till människor som bara stjäl energi och glädje. Ut med skiten liksom. Det är snart slutgråtit för min del, i alla fall vad gäller situation jobbet från helvetet.

Fast nu ska jag inte dravla mer om det, nu ska jag istället och för allra sista gången övertidsjobba utan betalning på min fritid… :o)
Kommentarsvar på inläggen jag gjorde igår kommer senare idag. Kramar!

onsdag 1 december 2010

Vad vill jag ha sagt med det då?

Det blev italienskt ikväll. Under ett mysigt möte med svärföräldrarna på restaurang. Nu har jag inga bilder på henne men jag tror att jag har landets vackraste och gulligaste svärmor. Fast eftersom hon och jag är mer jämngamla än mig och mr Make så tycker jag egentligen att det känns sinnessjukt och skrattretande att kalla henne svärmor.

Och vad vill jag ha sagt med det då? Ingenting egentligen, mer än att jag tycker om dem. Mycket! Fast i själva verket var tanken bara att jag skulle titta in för att flasha en egobild på dagen nummer två i outfitväg. Nämligen den här:



CC jacket, almost black
Art silk tunic, dark grey
Chrysalis minigown, cabaret
Scarf scarf, royal
Jacquard sleevewarmers, dark grey
Jeansleggings från Vila

Och så var det liksom med det. Eftersom jag är trött så jag håller på att svimma just nu, vilket ni säkert hör på allt svammel så säger jag god natt här och nu!

Världsaidsdagen & min dagens

Eftersom jag redan har trampat upp spåren till att mixa yta med djuperier här så kör jag en bit till på det temat idag. Men med en helt ny inriktning, för den 1 december betyder Världsaidsdagen. Ett ämne jag brinner för och kan hyfsat mycket om. Jag är stödmedlen till Noaks Ark, ett förbund som dels stöttar hivpositiva och dels jobbar för att förhindra spridning av sjukdomen.

Jag kom i kontakt med dem i samband med en intervju för drygt 7 år sedan, gick en utbildning hos dem och slogs av hur mycket fördomar och hur lite kunskap de flesta av oss har. Och hur jäkla illa behandlade väldigt många hivpositiva blir, mycket av just de två anledningarna. Därav det röda bandet som jag har på hunden på min väska, det första bandet som fanns faktiskt:


Det är 29 år sedan de första patienterna med symtom, som vi nu kallar aids, upptäcktes. Sedan dess har mycket hänt och idag pratar vi kronisk sjukdom, inte som förr då en hivdiagnos var samma sak som en dödsdom. Men samtidigt som vi slutade prata om en dödsdom så slutade vi prata om hiv överhuvudtaget, trots att fler och fler får en hivdiagnos varje år.

De senaste tre åren har antalet nysmittade personer i vårt land överskridit 400 om året. Mer än 1 person i veckan får en aidsdiagnos i Sverige. Enligt Noaks Ark beror det mycket på att vi inte för samtal om hiv och aids idag. Vi blundar, håller för öronen och tror att det inte kan hända oss. Därför är Världsaidsdagen en viktig dag i mina ögon. Vill du veta mer så besök Noaks Arks hemsida.

För att sparka in lite av mitt normala signum; ytlig, så får ni även en dagens.



















Första bilden är tagen på en toalett ute på fältet, mitt sista jobb utanför kontorsväggarna. Förlade det till ett favoritställe, en gymnasieskola där jag även fick en chans att fika med en av mina favoritmänniskor som jobbar där. Lite nostalgi, men henne kommer jag förhoppningsvis få chans att träffa igen. Så jag är ändå mest bara lycklig att slutet är nära nu. Bara 2 dagar bort.. :o)

Fast vad klurigt det där med att plåta sig själv med mobilen är. Det blir en gigantisk röd telefon i förgrunden som snor utrymme från plaggen. Störigt!
Någon som har tips på hur man tar bättre Iphonebilder måhända?

Nu ska jag strax svida om för det vankas middag på restaurang med svärföräldrarna ikväll. Så det kan hända att jag återkommer med en dagens numero dos senare. Ha en bra kväll och var rädda om er. Kram!

För att slippa bli totalkocko…

Tre dagar kvar och en hel del hemmajobb kommer det också att bli, i alla fall idag och imorgon för att hinna leva upp till de härliga kraven. Tre dagar kvar i förnedringen. Dagens betänklighet, stulen från Chatarinas Värld blir denna...



… som jag har ringandes i mitt huvud för att slippa bli totalkocko. För om människor inte betyder något för en så behöver man ju inte heller ta åt sig av vad de säger eller hur de beter sig mot en. Tänker jag. Tyvärr är det ju svårare att lyckas omsätta det i verkligheten, men försöka får duga. :o)

Hoppas ni får en bra dag därute i vårt överdrivet köldindränkta land. Kram på er!