Powered By Blogger

fredag 3 december 2010

Med en pinne kvar på nedräkningsskalan


Dagens betänklighet får tala för sig själv. Med endast en pinne kvar på nedräkningsskalan har jag drabbats av en smula vemod. Nejnej, ingen risk att jag ångrar mig, inte en chans. Jag är fortfarande skitglad för att det snart är över. Men jag har trots allt jobbat där i lite drygt 6 år. Och lagt extremt mycket tid, energi och ambition på det jag gjort. Och så var det liksom inte värt mer än så här. Snopet på något sätt. Jag är redan utbytt och avpolletterad.

Trodde absolut inte att jag var oersättlig på något sätt men att så tydligt få känna av att man inte är önskvärd får ju en inte att hoppa av lycka direkt. Men jag tänker INTE gräva ner mig i det. En dag kvar, med flaggan i topp, och sedan är det dags att börja skapa mirakel… :o)

Om ni har tid och lust får ni gärna skänka mig en liten tanke runt 10-tiden sådär, för då ska det hållas fika för mig. Avrättningsfika... :o) Med mig i mitten av ett 30-tal personer som ska fråga en massa och ha sig. And I så mycket hate it!!!

Hoppas ni får en bra dag därute i vinterlandet. Var rädda om er. Kramar!

8 kommentarer:

  1. Godmorgon hjärtat!
    Du kommer klara av det också!! Sedan är det över o du kan börja leva på nytt igen, med nya mål i sikte!Du är strong som kommit så här långt, imponerande.. Skall givetvis tänka på dig!!
    Ha nu bästa dagen efter det här, väl värd att firas..
    Stoor kraam!

    SvaraRadera
  2. Hej Josanne!
    Jag lovar att tänka på dig idag och jag förstår helt din vemodskänsla och blevdetintemeränsåhärkänsla. Känner så väl igen mig. Det blir ganska tomt ett tag i kombination med en rätad rygg och ett hurra! jag gjorde det. Du får tänka på alla de som du har mött genom ditt arbete, det är säkert dom som många gånger gör så det går att stå ut, alltså inte själva arbetsplatsen utan andra. puh, svammel men jag hoppas att du förstår hur jag menar.

    Världens största kram till dig från Eva och Otto

    SvaraRadera
  3. Klockan 10:00 kommer du vara i mina tankar. Har satt larmet på telefonen så jag inte missar tiden :-) Heja! Kram L8

    SvaraRadera
  4. Börjar tänka på dig redan nu! kram

    SvaraRadera
  5. Tänker på dig, tycker det är starkt av dig att verkligen bryta upp, men när gränsen är nådd återstår väl bara det..... för dj-ligt att det ska gå så långt bara! Vet ju inte riktigt vad du gått igenom, men nu kan det ju bara bli bättre! Lycka till i dina nya utmaningar! Kram

    SvaraRadera
  6. Tänker lite för sent men väldigt intensivt!
    Kram

    SvaraRadera
  7. Tack snälla! Era tankar hjälpte, jag överlevde fikan och även lunchen som jag blev bjuden på och där alla var så himla trevliga. Bara för att jävlas liksom för hade det varit så innan hade det varit ett schysst ställe... Men nu är det inte det och därmed sätter jag punkt här. Kram på er!

    SvaraRadera