Fotoutmaning – uppdraget på söndag är...

En kluring med andra ord, i alla fall om ni frågar mig... Fast samtidigt riktigt roligt just för att det här uppdraget kan ta sig en hel massa olika inriktningar... Ögonen faller ju på en hel del varje dag och mycket av det är sådant man gärna tittar på. Även om man kanske ofta inte funderar över det... I alla fall känner jag så när jag tänker efter en smula...
Dock har jag ännu inte den blekaste aning om vad jag ska visa upp för er på söndag... måste spåna... Vad säger ni; lätt eller svår utmaning?

Nu tar jag, svintrötta tanten, mig friheten att hålla kväll. Vilket betyder att jag skuttar ut härifrån och därmed fortsätter att suga lite på karamellen med dagens tattoosessiorer... Till imorgon... Så God natt & Kram på er till dess! ;o)

Dagens nyklottrade tanter – men här i kläder

Nyss hemkommen efter en supernajsig dag med fina vännen Helen. Soligt sällskap i ett psyksjukt väder som har kastat sig ohämmat mellan ösregn, blåst och små stänk av solglimtar hela dagen. Fast vi har tack och lov mest befunnit oss inomhus. Inte i en endaste liten klädbutik men däremot i tatueringsstudio. Bland annat. Och ut därifrån kom vi med nytt klotter på kroppen båda två. Visar lite senare, för just nu blir det bara en påklädd, regndränkt dagensbild istället.

Och så ska ni ju för tusan få fotoutmaningen för söndag också... Attans, det höll jag faktiskt nästan på att glömma... Men först måste jag plocka ut vovvar för rastning och sedan kila iväg till matbutiken för lite ätbar shopping. Men vi ses alltså lite senare igen. Om ni vill. Ha en superfin fredagkväll och Kram för nu!

Big battle på gång men först tid med kamrat

Huvudet spränger och halsen är igentäppt. Psyket är svajigt och hjärnan fullt upptagen med innehållet i det där brevet jag fick igår och som deckade mig ganska rejält. Taskigt att säga a men inte mer fast jag kan avslöja att det handlar om en myndighet och i mina ögon en helt psyksjuk sådan, vilket jag grundar på att de ägnar sig åt helt galna och jävligt rubbat felaktiga saker...

Bilden är stulen hos Life of Linda

Men jag ska ta upp fajten på måndag, helgen får gå till att förbereda mig inför detta big battle... Fast idag tänker jag släppa all skit och istället spendera tid med kamrat Helen. Vi har lite planer som går en smula utanför the Mollybox, får se hur det utvecklar sig... Rapport kommer, I promise! :o)

Och sist men inte minst, ett superstort Grattis till Pernilla E som fyller år idag!!!

Man får veta sådant när man kastar ut undersökningar om sina läsare... ;o) Om ni inte har varit med i den ännu så hittar ni den här. Jag låter den vara öppen till imorgon eftermiddag då jag sätter mig och leker statistiker för att få fram någonslags medelbesökare av min blogg. Roligt, tycker i alla fall jag... ;o)

Hoppas ni får en bra dag. Var rädda om er själva och varandra. Kärlek & Kram!

Om konsten att pigga upp sig själv en pissig dag

När jag börjar tänka efter så finns det faktiskt en hel hop av aspekter i mitt liv som jag är skitglad för. Sådant man kan tänka på för att pigga sig själv efter en pissig dag. Och det funkar. Allra mest pepp får jag av mr Make och mina djur, fina vänner här i Mollylandia och även ute i den så kallade verkligheten. Och så finns ju Kap Verde, mitt paradis på jorden, som ni garanterat redan har snappat vid det här laget efter allt mitt tjat om dessa små öar i Atlanten. Jag har fortfarande inte, fem månader efter att jag återvände därifrån senast, benat upp i bilderna vi tog. Så det blev kvällens uppmuntringsprojekt. Halleluja vilken enorm skörd det är! Tänkte bjuda er på ett gäng. Men så slog det mig att ni kanske inte är det minsta intresserade... så därför nöjer jag mig med tre knäpp...

... och frågan; vill ni se mer av mina bilder från Kap Verde eller är det bra i alla fall? Nu ska jag dra mig mot sängen. Sleep well, ses imorgon om ni vill. Kramar!

Vi har fått en ursäkt & superskojsiga saker

Gårdagens mailande Anonym har hört av sig igen. Med en ursäkt som låter så här:

Vad jag menade var att det inte är lönt att kommentera i era Mollybloggar eftersom de flesta av de som inte känner er och har egna bloggar inte får svar i alla fall. Det är i alla fall min erfarenhet efter att ha läst era bloggar ett tag men jag förstår att jag hade fel när jag läser ditt inlägg och vad de andra tjejerna har svarat på det. Därför vill jag be just er så mycket om ursäkt!!! Jag kommer att börja kommentera hos er men jag väntar ett tag eftersom jag skäms som det är nu så hoppas det är okej att jag väntar ett tag med det? Kram från Jessica!

Absolut helt okej, eller hur brudar! Massa cred för att du hörde av dig igen och tack för den fina vovvebilden du skickade med!
Min dag har varit dagen från helvetet, just nu försöker jag skaka av mig extremjobbigheterna med sådana superskojsiga saker som att hänga tvätt, diska och laga mat. Ja, samtidigt. Far runt som en dåre... Får se om det hjälper, i så fall tittar jag nog in med ett lite muntrare inlägg lite senare. För att bevisa att jag inte bara är en surmupp... ;o) Take care vänner! Kram på er!

Dagens – när en snobb besöker lågpriskedja

Det är bara att erkänna; jag är en fisförnäm snobb med ytterst kapitalistiska vanor när det kommer till kläder i allmänhet och skor i synnerhet. Nämn lågpriskedja och jag snörper ihop munnen och fnyser som om jag vore en überöverklassig Östermalmstant som nyss trampat i hundbajs...
Inte min grej alltså. Alls. Ändå var det exakt till en skolågprisbutik som mina utflyktssteg styrde idag. Jag bestämde mig nämligen för att vara snälla dottern och följa med min mamma och shoppa skor som hon ville ha och hade sett i en annons. Och det stannade inte där för jag till och med provade två par som jag fann ganska slurpiga. Beviset, lite annat tjafs i skoväg och dagens har ni här:

Jag blev en smula kär i båda paren faktiskt. Så där fick jag och min löjliga stroppighet oss en välbehövlig käftsmäll... :o) Dock fick inga skor följa med hem. Det eftersom jag lyckades ta mig i kragen och bete mig väldans vuxet. För jag bestämde mig för att först gå igenom mitt befintliga skobestånd här hemma innan jag börjar fylla på med fler par.

Om ni tycker att jag ser vrålsur, asförbannad och fett irriterad ut på dagensbilden så har ni helt rätt. Fast det har dock inget med lågpriskedjan att göra utan ett brev jag norpade ur brevlådan innan jag for hemifrån. Det är så jävla typiskt att saker alltid ska strula som fan för mig. Och brevet innebar ännu ett sådant stenhårt knytnävsslag mitt i maggropen. Ingenting jag vill eller kan avslöja just nu tyvärr men det är något som jag måste ta tag i på stört och därför säger jag tack och hej för nu.
Men vi lär troligast ses lite senare igen, om ni känner för det vill säga. Kärlek!

Det där vill ju jag också veta!

Mollylandias finaste bär Lingon tipsade mig om en blogg i gårkväll, Att vara någons fru. Jag knallade in på den nu på morgonkvisten och läste lite. Och fastnade på ett inlägg om en demografisk undersökning hon gjort. Där hon räknat ut medelåldern och lite annat på sina bloggläsare. Och jag kunde inte låta bli att tänka: shit vad spännande och kul... det där vill ju jag också veta!

Så därför kör jag en härmis och frågar er som läser här: Hur gamla är ni? Vad jobbar ni med? Har ni barn? Kanske djur? Är ni gifta, sambo, singlar? I vilken del av Sverige har ni er boning, eller om ni kanske bor i något annat land? Och hur ofta tittar ni in här?

Sedan sätter jag ihop lite statistik och kastar ut här, OM jag nu får några svar... Är ärligt en smula nervös att kommentarsfältet ska gapa tomt... men nyfikenheten är ändå större så jag chansar... Ha en fin dag. Take care! Kram!

Hejar du på alla du går förbi på stan?

Det har pågått en smula debatt hos Odd Mollyholic, som ni hittar här, och hos Katinka, vars inlägg ni kommer till om ni klickar här. Ämnet generellt har varit kommentarer i bloggar och speciellt ”ju större blogg desto färre kommentarer” och vad det beror på. Det är diskussioner som jag inte alls har deltagit i. Dels för att min blogg inte är så kallat stor men kanske mest för att jag fick höra om det först i efterhand. Trots det har jag fått ett mail i frågan. Av, hör och häpna, Anonym, som tycker att jag med flera stänger ute de som inte har egna Molly-bloggar. Att vi är ett gäng bästisar som mest påminner om klubben för inbördes beundran, där ingen annan släpps in och därför får vi inte några kommentarer.

Helt ärligt; vad är det för jävla trams? Och nu pratar jag bara för egen del; men jag försöker alltid att svara på de kommentarer jag får, tyvärr är det inte alltid jag hinner plita ner något personligt till var och en men då brukar det i alla fall bli ett generellt klumpsvar. Men om jag inte får några kommentarer så är det ju ganska svårt att svara på dem. Hejar du på alla människor som du råkar gå förbi på gatan trots att du inte vet vem de är, eller nöjer du dig med att hälsa på de du känner igen? Och lite samma sak är det med att vara bloggare. Jag kan ju för tusan inte veta vem som läser om jag inte får någon respons och därför blir det ju ganska svårt att släppa in någon, om det nu är det man vill...

Det är en hel del som skriver hos mig som inte har egna bloggar och deras kommentarer är exakt lika viktiga som bloggerskornas. Alla kommentarer är exakt lika viktiga! Sedan är det ju såklart så att man helt naturligt får en bättre kontakt med de bloggande Mollysystrarna, vilket till största del beror på att man genom deras bloggar får följa delar av deras liv. Och därför kommer de självfallet en närmre än någon som bara läser utan att någonsin lämna avtryck... en skara som Anonym som skickade mailet till mig tillhör, det enligt hennes egna ord att hon aldrig har kommenterat i någon blogg...

Är det någon som har frågor på det här så är det bara att ställa dem. Annars tackar jag för mig för idag och övergår till att spana in Big Brother-huset, dit jag icke hava tillträde mer än som en ytlig beskådare, utan att vara det minsta bitter för det... :o) Var rädda om er själva och varandra! Kärlek, Kram & God natt!

Världsrekord, kommentartrix & dagens stass

Vissa dagar hinner knappt börja innan de är snudd på över igen. Idag har varit en sådan dag, där klockan har försökt att sätta världsrekord genom att rusa iväg på tredubbel speed.
Och därför har jag knappt hunnit ett skit av allt jag skulle och ville. Men eftersom det kommer en ny dag imorgon så är det väl bara att acceptera och gilla läget. :o) Och eftersom jag trots allt har hunnit beta igenom del av tvättberget, bland annat en giganthög med Mollysar så är jag hyfsat nöjd i alla fall.

Och ännu nöjdare om jag lyckas överlista Blogger, som fortfarande inte behagar samarbeta i kommentarsfrågan: för jag blev bjussad på ett tips på trix av lovely Carina som har Fredagsmailsbloggen.
Att man kan använda sig av ”Namn” när man ska publicera sin kommentar. Det funkar bra här i min egen blogg, dags att testa om jag kan få till det även på andra håll. Men allra först den smått obligatoriska punkten; dagens stass:

Hoppas ni får/ har en bra kväll! Var rädda om er själva och varandra. Kramar!

En lite lagom desperat Efterlysning

Trots att hon har letat med ljus och lykta ett bra tag nu så har Louise ännu inte lyckats hitta sin Odd Molly drömsjal alla kategorier. Nämligen den här darlingen:  

Cascais scarf, multi

Så därför undrar hon nu, lite lagom desperat sådär, om det är någon som vet var den finns att klicka hem, eller om någon av er har den att sälja? Skriv i så fall en kommentar här under så blir hon riktigt happy. Kram från oss båda!

Det verkar som mission impossible

Skit-Blogger lever fortfarande djävul i kommentarsfälten, som jag inte är ensam om att ha konstaterat. Så istället för att hänga i Mollylandia så spanar jag efter baggy-jeans. Vilket går ungefär lika bra som att kommentera i bloggar, inte alls med andra ord. Jag är på jakt efter ett par ljusa med slitningar, utan gummiband eller annat trams runt benen, och lågt skurna i midjan. Lite typ som dessa här:

Fast det verkar som ett mission impossible. Totalt oanträffbara i verkligheten... Eller är det bara jag som letar på helt fel ställen? I fall någon av er därute kan leda mig i rätt riktning i sådana fall så blir jag superöverlycklig!... Kärlek & Kram!

Det blir inte alltid som man har tänkt sig

Efter en del städpulande och hemmafixande så hade jag siktet fastfokuserat på att göra något som jag gör alldeles för sällan nu för tiden. Jag tänkte bege mig ut på en lång bloggenad. Så långt var allt frid och fröjd. Men. Så började jag kommentera.
Eller rättare sagt försöka kommentera, för där tog det tvärstopp. Jag kan inte få in några kommentarer, inte ens här hos mig själv. Inte med mitt Google-konto, inte ens som anonym... Fucking error... strul-Blogger har slagit till igen... :o(

Jag har normalt noll tålamod men den här gången har jag suttit och fajtats ett bra tag. Förgäves. Så nu ger jag fan upp. Och hoppas att Blogger vaknar upp på ett strålande humör imorgon istället. Medan jag själv kastar mig in i Big Brother-huset via televisionen. Hoppas vi ses imorgon igen. God natt & Kram!

Dagens – när det dåliga samvetet får bestämma

När jag tittade in hos slurpigaste bruttan L8 i förmiddags så mullrade det dåliga samvetet igång likt värsta jävla åskovädret i min skalle. Och för att få tyst på det så fanns det bara en sak att göra... att plocka på mig denna wrap som dagens:

Patchwork wrap tunic, vintage lite lilac

Anledningen; den, tillsammans med sin syster i mid apricot (som är var L8 har på sig idag) var de plagg som jag gamade mig mest efter vad gäller Odd Molly s/s 2011. Förbeställde och suktade som en bindgalen iller. Fick hem... och där tog det liksom stopp, för båda har förblivit oanvända garderobsvärmare...
Är det ett tecken på att man har för mycket kläder? Eller kanske att man är en bortskämd jävel som kör egotripparracet och bara vill ha, utan minsta tanke på att människor svälter ihjäl i andra länder?... Och är det någon annan som känner igen sig i detta smått oskyra beteende, eller är det bara jag...? :o) Kram!

12 minuter – 12 bilder, under vovvenad

Just nu har jag ganska svårt att låta bli att klicka. Inte på Mollysar, för på den fronten är det hyfsat lugnt för tillfället, utan på kameraknappen på mobilen. Vilket resulterar i en salig röra av tråk och ännu tråkigare bilder. Som ni ibland blir terroriserade med här. Som nu, när jag tänker kasta in ett gäng ytterst oviktiga knäpp från gårdagskvällens vovvenad i parken precis utanför vårt hus:

Jag kanske kan skylla på åldern, att jag med ett nyförvärvat år till innan för västen har blivit fett gaggig och därför roar mig med att fylla min blogg med sådan här skit... ;o) Hoppas ni får en bra dag! Take care och en stor Kram!

Dagens – med en mix av nonchalans, ångest och ironi

Tusen massa übertack för alla grattishälsningar och svar på vilken blomma det är som bor på min toalett just nu!!!
Ja, jag fyller år idag, som ni redan har räknat ut. Vilket innebär en snudd på psyksjuk mischmasch av nonchalans, ångest och ironi i min skalle.
Nonchalans eftersom födelsedagar aldrig har varit speciellt viktiga för mig. Kalenderbestämda högtidsfirerier överhuvudtaget är liksom inte riktigt min grej. Jul, nyår, midsommar, årsdagar av alla de slag... you name it, I diss it! Inte för att försöka leka cool eller rebell utan för att jag helt enkelt hellre firar en helt ordinär tisdag, eller onsdag, eller what ever när jag råkar känna för det, än att bli påtvingad förutbestämda tidpunkter där man ska smila upp sig och spela lyckodåre bara för att det förväntas av en...
Ångest när jag inser att det faktiskt är så att livet rinner fett iväg och att jag är betydligt närmre döden än födseln... Och ironi på grund av att jag inte riktigt köper siffran som det påstås att jag ska använda när någon frågar efter min ålder... Joråsåatt... här var det livat och glatt, inte iklädd en hatt men väl det här:

En tant i en av favvodressarna i sin Mollyrob. Och två hundar som är groggy som fan men som överlevde narkosen under tandstensfixeriet. Livet är rätt fucking amazing ändå, trots ytterligare en perifer siffra i statistiken... ;o) Kram!