Powered By Blogger

onsdag 25 maj 2011

Hejar du på alla du går förbi på stan?

Det har pågått en smula debatt hos Odd Mollyholic, som ni hittar här, och hos Katinka, vars inlägg ni kommer till om ni klickar här. Ämnet generellt har varit kommentarer i bloggar och speciellt ”ju större blogg desto färre kommentarer” och vad det beror på. Det är diskussioner som jag inte alls har deltagit i. Dels för att min blogg inte är så kallat stor men kanske mest för att jag fick höra om det först i efterhand. Trots det har jag fått ett mail i frågan. Av, hör och häpna, Anonym, som tycker att jag med flera stänger ute de som inte har egna Molly-bloggar. Att vi är ett gäng bästisar som mest påminner om klubben för inbördes beundran, där ingen annan släpps in och därför får vi inte några kommentarer.


Helt ärligt; vad är det för jävla trams? Och nu pratar jag bara för egen del; men jag försöker alltid att svara på de kommentarer jag får, tyvärr är det inte alltid jag hinner plita ner något personligt till var och en men då brukar det i alla fall bli ett generellt klumpsvar. Men om jag inte får några kommentarer så är det ju ganska svårt att svara på dem. Hejar du på alla människor som du råkar gå förbi på gatan trots att du inte vet vem de är, eller nöjer du dig med att hälsa på de du känner igen? Och lite samma sak är det med att vara bloggare. Jag kan ju för tusan inte veta vem som läser om jag inte får någon respons och därför blir det ju ganska svårt att släppa in någon, om det nu är det man vill...

Det är en hel del som skriver hos mig som inte har egna bloggar och deras kommentarer är exakt lika viktiga som bloggerskornas. Alla kommentarer är exakt lika viktiga! Sedan är det ju såklart så att man helt naturligt får en bättre kontakt med de bloggande Mollysystrarna, vilket till största del beror på att man genom deras bloggar får följa delar av deras liv. Och därför kommer de självfallet en närmre än någon som bara läser utan att någonsin lämna avtryck... en skara som Anonym som skickade mailet till mig tillhör, det enligt hennes egna ord att hon aldrig har kommenterat i någon blogg...

Är det någon som har frågor på det här så är det bara att ställa dem. Annars tackar jag för mig för idag och övergår till att spana in Big Brother-huset, dit jag icke hava tillträde mer än som en ytlig beskådare, utan att vara det minsta bitter för det... :o) Var rädda om er själva och varandra! Kärlek, Kram & God natt!

12 kommentarer:

  1. Jeeesus christ! Den sista anonyma idioten är fortfarande inte född.......
    Hur i h-vete kan man känna sig utanför utan att ens ha gjort ett försök till kommentar eller nåt?! Att det är lättare att ha en naturlig kontakt med människor man har träffat i verkligheten är ju inte så konstigt. Och inbjudningar till träffarna har ju legat öppet i bloggarna, fritt för vem som helst att anmäla sig till för sjutton!!
    Nu ska jag med återgå till BB;) Visst är dom läckra i klackarna:) Kram gumman!

    SvaraRadera
  2. Men jisses- har folk inte problem så skapar de dem själva!

    Innan jag skaffade blogg kommenterade jag först inte, förrän jag läst en liten tid, sedan satte jag igång! Sedan efter en tid skaffade jag en egen blogg då jag kände ett behov av det, personligen. Inte för att jag då skulle bli "viktigare" än någon annan. Innan jag hade blogg så har jag heller inte upplevt att "bloggare" varit ointresserade av det man skrivit...

    Nej, hur ska man kunna "släppa in" (????) någon som man inte vet finns?? En bloggare, oavsett bloggtyp, är väl inte tankeläsare eller har några magiska förmågor som inga andra har?

    Ha en skönt BB kväll. Nu ska jag se slutet på ett avsnitt av CSI som boxen klippte så jag fick spela in det igen...

    Kram!

    SvaraRadera
  3. Som sagt - trams!! Jag läste länge många bloggar utan att kommentera, men det berodde mer på min egen "feghet" än på att jag inte kände mig välkommen att kommentera. Orsaken till att jag har börjat kommentera här och där ibland är att jag tycker att ni uppmuntrar det (ni = bloggare) jag tycker också att ni visar att ni uppskattar och faktiskt värdesätter att få en kommentar här o där från era läsare oavsett om det är andra bloggare och/eller folk ni känner.

    Idag, när jag är lite modigare - ha ha :-) - så kan jag förstå att man som bloggare uppskattar att bara få en hälsning, på nåt vis se vilka som läser och är där i bloggen. Ibland har jag inte så mkt att säga men det känns bra att ändå lämna ett litet "virituellt hej" då och då.

    Kramar från across the ocean!

    SvaraRadera
  4. Det var en skum kommentar. Vad grundas den på då hon aldrig kommenterat. Och faktum är att när den där diskussionen kom upp tänkte jag faktiskt på dig och hur duktig du ALLTID är på att svara. Var ju liksom inte rätt person att skicka till kanske...
    Däremot blir det ju säkert ofta så att har man samma intresse läser man ju runt hos varandra och känner igen varandra och det är väl inte så konstigt. Har väl inget med inbördes beundran att göra utan mer om den gemensamma nämnaren. Jag blir precis lika glad av kommentarer från anonyma eller folk som bara kikar in. Men som du säger, går ju inte att svara någon som inte ens kommenterat...

    Kram
    /Vivvi

    SvaraRadera
  5. Äsch Josanne - du vet själv att du inte stänger ute nykomlingar. Uppenbarligen är det någon som stör sig på dig något grymt (avund?) som håller på med sånt här.

    NEJ jag hälsar inte på okända, möjligen om de ler mot mig så ler jag tillbaka.. det handlar om ömsesidig kontakt - annars noooh.

    Kärlek!

    SvaraRadera
  6. Det finns ju ett stort gäng tjejer som inte har bloggar men som ändå alla "känner" och som säkert känner sig lika mycket som en "molly-syster" som någon som har blogg. Jag känner verkligen att tex Nena, SaraMia, Mabimao, NewYorker mfl mfl. Men då krävs det väl i alla fall att man kommenterar för hur ska man annars kunna uppmärksamma just den personen?

    KRAM

    SvaraRadera
  7. Med risk att få på nöten av dina anonyma följare säger jag följande:
    Har man automatiskt rätt till alla sociala sammanhang? Är det verkligen så att man har rätt att bli din bästis/facebookvän/ kompis för att man läser din blogg? I min värld svar nej.

    Klubb för inbördes beundran; tja vi har väl alla något socialt sammanhang som vi kallar vårt eget. Om det råkar befinna sig på nätet gör ingen skillnad.
    Det är ju faktiskt helt fritt att skapa sig ett eget nätverk, fixa egna träffar och en egen klubb. Men det kräver ju lite engagemang typ en och annan interaktiv handling ex kommentar.

    Eller som Liz Hurley som djävulen säger i "Djävulen och jag" (och där snackar vi coool kvinna)
    "There's no such thing as a free lunch"...

    Nähä Blogger gillar inte Helen idag heller =)

    SvaraRadera
  8. Jösses..vilken konstig människa!! Vad vet hon/han vilka vi är här..!? Jag tillhör ju dom som inte har en blogg, likväl är jag ju inne o tassar runt hos er nästan dagligen! Ofta kommenterar hos flera av er, några oftare (dagligen) andra mer sällan! En del har jag träffat, andra inte..nog räknar jag mig som en Mollysyster alltid! Bollen har dock från början legat hos mig själv. Hade jag inte "vågat" börja kommentera, hade jag fortfarande varit en "åskådare" vid sidan om. Nu tog jag steget för något år sedan, o räknar er som mina kära bloggarvänner. Å det trots jag själv inte har någon blogg!
    Anonym tycker jag skall se över sin egna situation innan hon/han börjar gnälla o tycka synd om sig själv!!
    Ha en fin dag hjärtat!
    KRAMKRAM

    SvaraRadera
  9. Tusen tack för kanonbra formulerade kommentarer!!! Och superkul att även ni utan blogg skriver hur ni tänker. Överhuvudtaget så håller jag med er allihop till punkt och pricka och jag skulle aldrig kunna uttrycka det bättre själv. Ni är bäst!!! Massa Kramar!

    SvaraRadera
  10. Hej hej!

    Jag brukar kommentera. Jag har en blogg, men helt o-molly och det är nog inte särskilt många från mollyvärlden som läser den.

    Däremot brukar jag säga hej då och då i de bloggar jag följer och gärna lämna några uppskattande ord när jag börjar läsa en blogg. Så att säga hälsa och berätta att jag är glad att ha hittat dit.

    Jag känner mig inte exkluderad på något sätt utan tycker att alla är trevliga. Däremot är jag ingen direkt gruppmänniska och skulle aldrig benämna mig "mollysyster" eller delta i en mollyträff med trettio personer. Fast jag känner mig inte utfrysen för det.

    SvaraRadera
  11. Jag blir bara matt av hur vissa orkar....tänk hur nätet kan reta upp folk. Håller med i vad alla skrivit i sina kommentarer så jag håller där.

    Kram

    SvaraRadera