Powered By Blogger

söndag 13 april 2014

Nu är jag så naiv att jag innerligt vågar hoppas

Två veckor sedan. Staden där jag bor hamnade i någonslags förlamning. Till följd av fotbollsvåld och död. Och hur sjukt det än känns att skriva det med tanke på bakgrunden så är det även två veckor sedan det äntligen kom en reaktion på att något måste förändras. Att det inte är okej att en stad inför en fotbollsmatch sätts så mycket i skräck att de boende inte vågar sig ut i sina egna kvarter. På grund av sammandrabbningar som påminner om rena inbördeskrig, ett helt omotiverat våld som inte ens horder av poliser, insatsstyrka och hela feta pådraget rår på. 

Glåpord, hot, aggressivt hat, saker som kastas och far omkring utan styr, butiker och restauranger som tvingas stänga, sönderslagna flaskor, bengaliska eldar, grava provokationer, misshandel. Ren och skär skräck. För ja det har varit precis så illa. Jag har bott i Helsingborgs innerstad i 11 år. Och under den tiden har våldsgreppet inför de så kallade riskmatcherna eskalerat, skrämmande mycket.


Fast nu är jag så naiv att jag innerligt vågar hoppas att den där ödesdagen för exakt två veckor sedan var just vändningen. Att vi slipper falla offer för denna typ av dårskap igen. Idag känns det absolut så, första matchen här sedan terrordagen, Häcken kommer på besök, ett gäng timmar kvar visserligen men stenlugnt på stan. Så räknas det dock inte som en högriskmatch heller. Nästa sådan vankas den 8 maj när Malmö FF ska tas emot. Men jag vägrar måla fan på väggen… Shit vilket svammel… Sorry! Får skylla på att jag tydligen tar alla chanser att smita undan det där sjukligt megatrista garderobsrensandet… Tjing!

1 kommentar:

  1. Inget svammel alls utan jävligt klokt skrivet! Kram från en till som borde garderobsrensa men läser tantsnusk i stället;)

    SvaraRadera