Powered By Blogger

tisdag 11 februari 2014

Innan åtta och efter fem, äntligen liksom


Det börjar märkas nu. Faktumet att mörkret allt mer ger vika, att ljuset snor åt sig större och större utrymme. Och det gillas så pass att det står högt högt upp på lyckolistan. För jag kan stå ut med kyla och rugg, till och med regn som illmarigt letar sig innanför kläderna och ett stundande möte som jag ytterst motvilligt är på väg till i detta nu, bara mörkret håller sig borta så mycket som möjligt... Peace out!

- Posted using BlogPress from my iPhone

3 kommentarer:

  1. Vi i norr ligger efter men hoppfullt även här!
    Gunilla

    SvaraRadera
  2. Jag håller absolut med, mörkret är det värsta med vintern! Så skönt att vi går mot rätt tider :-)
    Hoppas mötet gick bra trots allt!
    Trevlig kväll!
    Kram!
    Ylva

    SvaraRadera
  3. Fåglarna kvittrar på morgnarna här! Ett jäkligt bra tecken:) Kram

    SvaraRadera