På tv4 är tragiska människoöden efter jordskalvet på Haiti på tapeten och igår var jag så sur för att jag inte fick provat något Molly-plagg i butik så jag klickade hem ett från vinterkollektionen på rea istället. På tv4 rullar katastrofbilder från Haiti och jag kan inte låta bli att undra; hur sjuk i huvudet får man bli? Katastrof mot kläder. Så nu sitter jag här och skäms – men ändå inte.
Jag bryr mig, jag gör verkligen det. Och visst kan jag tänka mig att skänka lite stålar jag också. Jag har ett fadderbarn på Kap Verde och jag ser till att djurrättsorganisationer och övergivna-djur-föreningar får ett tillskott i kassan då och då. Så jag är i alla fall litegrann en människa som tänker på andra.
Men samtidigt känner jag att vad hjälper det mig att jag sitter här och lider med folk. Är det okej att tänka så?
Frågar hon och återgår till sin egen verklighet, där Mollysar är en stor del av tillvaron…
Tja.....tänker likadant, känner stor empati för dem men har ännu inte gjort något för att hjälpa...Mitt hjärta klappar extra för cancerfonden, där brukar jag skänka en del pengar, eftersom min mamma gick bort i just cancer i juni förra året...
SvaraRaderaFilippa: ja det är ju så , man måste välja för man kan ju ändå inte hjälpa alla överallt. Och man väljer utifrån det man själv brinner för. Trist med din mamma, min mamma har också haft cancer, i omgångar, just nu är det bra. Beklagar! Kram!
SvaraRaderaTack, ja det var precis så jag menade som du skrev...hade en skrikig bebis på armen så jag kunde inte utveckla svaret mer=)
SvaraRaderaSkönt att din mamma är frisk, kram!