En månad sedan det där turismprovet som var så galet viktigt men som jag aldrig kommer att få veta resultatet på. En månad sedan vi glufsade J´s hembakade tårta, så megagod och så dissad av de så kallade lärarna. En månad sedan jag hade finaste klasskamraterna och där vår sista uppgift tillsammans blev att plita varsin positiv egenskap om varandra.
En månad sedan jag slutade skolan. En månad jag hade lite planer för. Bra, positiva, roliga planer. Som gick käpprätt åt helvete och istället blev gigantklump i magen, tårskyfall och multidepp. Men det får vara bra med det nu. En månad får räcka. Tycker jag!
Och eftersom jag har glidit över i sinnestillståndet av att inte orka bry mig riktigt längre, inte vilja tänka, vägra känna så har lite hopp också återvänt. Att det kanske kanske kan bli 30 kommande dagar i lite bättre dager…
Jag får ofta höra att jag tänker alldeles för mycket så om inget annat kan det vara kul att testa på att vara lite ”lullande idiot”, no brain, no pain… ;o) Och jag inleder den stilen på ett av de allra ytligaste maner, genom att knata iväg och träffa en Facebooksäljare. För ett par pjux jag letat ganska länge efter, ett par som i alla fall i mitt huvud blir kanonbra till långa kjolar… Vi får väl se... Kärlek & Respekt!
Håller med om att det är nog nu! Och jag vet hur svårt det är att låta bli att älta saker. Och att det gäller att älta rätt saker! Om du förstår vad jag svamlar om!
SvaraRaderaSka bli spännade att se vad för pjucks som har inhandlats:) Kram