Rent verklighetstekniskt så gäller inte rubriken mig, utan Noima, den tokiga katten.
Fast om vi pratar mentalt, lite sådär lagom känslotekniskt, så passar det ganska bra in på mig också. Lite som om jag simmar runt runt i en glaskupa, en med insynskyddat filter. Som i ambassadörernas limousiner, där jag kan se verkligheten utanför men den ser inte mig... Fast eftersom Oboy är gott kan jag nog stanna här en stund till...
Ja, jag är ända-in-i-skelettet-trött så det är troligast därför jag svamlar en massa psykopatdynga. Som egentligen inte handlar om något annat än att jag sitter lite fast i min städbubbla just nu. Fejjar och donar med ständigt fler små zoner som väntar på att bli fejjade och donade.
Liten lägenhet, massa prylar, ingen bra kombination, men som sagt håller det på att ändras nu. Sakta men säkert... Svammel, svammel... Kanske ska jag satsa på lite sömn istället... Så det får bli att säga peace out för idag på stört! Och god natt!
- Posted using BlogPress from my iPhone
Underbar bild! Städning är inget kul men så skönt när det är gjort!
SvaraRaderaKram från Allie som också grovstädar!
Fnissar åt bilden på Noima katt!!
SvaraRaderaJa du, ibland undrar jag vad allt kommer ifrån..o framför allt varför liksom!
Hoppas din blir bra!
Kram,
Annelie