Territoriet är helt bilfritt, men desto rikare på lösspringande hundar och cyklar, inte minst de så kallade Christianiacyklarna, de galet coola och lika galet dyra med en stor transportlåda framtill som tillverkas med patent just här. I det mytomspunna området, som präglas av en tydlig 70-talskänsla, finns även andra verkstäder, gallerier men även ekorestauranger, caféer och ett par musikscener. 

Lite här och var tornar det upp mer eller mindre obskyra konstverk, graffitiklotter är vanligt förekommande liksom välgjorda och gigantiska husmålningar. Och Christianias symbol, den med tre gula prickar på röd botten figurerar också flitigt, på skyltar, flaggor och kanske mest på det gedigna utbudet av souvenirprylar.

De danska myndigheterna har genom åren gjort flera försök att stänga Christiania utan att lyckas. Området är attraktivt med sitt läge och en del hade gärna sett att lyxbostäder tog över ytan. Idag är de runt 1000 invånarna i området istället inkvarterade i de gamla kasernerna, i järnvägsvagnar, husvagnar eller i något av den rad av egenbyggen som spänner från allt mellan ruckel och fantasifullt skapade kåkar i modern anda. En arkitektonisk mischmasch, unik i sitt slag. 

I ett territorium som lyder under kollektivt självstyre där de viktigaste besluten tas på stormöten. Regler som gäller är att det inte får förekomma någon tung narkotika, inga vapen, inget våld och ingen handel med byggnader eller bostäder, då dessa ägs kollektivt och hyrs ut. 

Skulle ni kunna tänka er att bo här? Och vad tycker ni om stället, trivsamt eller trash? I vilket fall var det här allt jag hade att bjuda på för den här gången. Tjing!