I bara underklänningarna & svar på frågor

Jag fick två, egentligen tre frågor på mailen i går. Den första var om jag kunde visa hur min outfit såg ut med bara underklänningarna.

Visst kan jag det. Strippade loss koftan och sjalen och tog en bild.
Eftersom jag var mindre smart och lyckades radera mailet innan jag hann skicka över bilden till den undrande tjejen så kommer den här nu istället:

Den andra (och tredje) frågan var hur jag tänker när jag klär mig, och om det tar lång tid.
Ja vad ska man svara på det…
Ibland känner jag för vissa saker och då är det ju enkelt. Bara att ta på det och gå ut liksom.

Ibland har jag ingen aning alls, hur mycket jag än glor in i garderoben så hittar inget jag känner för. Eller rättare sagt så ju mer jag stirrar desto mindre hittar jag. Och då leker jag oftast blindbock; blundar och rycker ett plagg. Och så får det bli som det blir.
Oftast inte så bra (exempel på det är dagens, har inte hunnit ta någon bild ännu men det kommer i kväll) men någon gång har jag faktiskt hittat kombinationer jag aldrig tänkt på med den metoden.

Andra gånger har jag fått ett plagg på hjärnan. Så var fallet i går till exempel. Jag ville ha koftan på mig. Eftersom jag ofta haft den lila chrysalisen som bas till den så åkte den på.
De som tidigare fått trängas däremellan är Fields of lace, chalk och Alchemistry tunic, white.
Färgmixar jag trivs i men nu fick jag för mig att frångå de beprövade korten.
Så då kastade jag ögonen på annat i chalk och vips var underklänningen ett faktum.

När jag vaknar på morgonen så är datorn det första jag greppar. Jag jobbar någon timme och har väl lite i bakhuvudet vad jag ska ha på mig. Men när det väl är dags att klä sig så blir det panik nio gånger av tio. Så svaret på om det tar lång tid är nix.

Hur gör ni andra? Planerar i förväg eller kör samma varianter som mig?

Vi ses i kväll! Kram!