Klämda tuttar, dillegrej & fråga om tyst i telefonen

Knepet för att det inte ska göra så förbenat ont att få tuttarna klämda i en mammografiapparatur är att ha små tråktrötta bröst istället för normala schyssta. Det kom jag på under min sjukhusutflykt nu under förmiddagen. 

Jag tänker väldigt sällan på mina bröst i samband med cancer i normala fall men efter att ha varit och kollat dem vill jag bara ha beskedet om de är okej nu på stört. Likadant förra gången jag var där. Då fanns nojorna i skallen till jag äntligen fick veta. Knäppt egentligen… Lite småknäppt även med min stora dillegrej för tillfället; ostmackor. Jag skulle lätt kunna leva på sådana och idag lyxade jag till det med färsk ostfralla som en slags eftersjukhusbelöning. Säkert ännu knäppare att även ta en bild men det låtsas jag inte om… 

Något som är svårare att nonchalera är att min Iphone har råkat hamna i skottlinjen för ett kattvält vattenglas. Allt funkar, förutom den lilla detaljen att det är knäpptyst i luren för den jag försöker prata med. Så jag misstänker att det kan vara högtalartjogrejset som jag pratar i som har brakat ihop. Och därför klurar jag på att skaffa handsfree. Men! Lite trist om jag gissar fel och gör ett onödigt köp så därför tänkte jag kolla med er om ni har varit med om detta och vet om handsfree är lösningen eller ej. Typ… Tjing för nu! Och var rädda om er själva och varandra därute!