Det kanske inte är slut mellan oss i alla fall

Hösten innebar inte alltför många översvallande känslor för min del. Mer ett avmätt jaha och en känsla av att jag hade tröttnat en hel del. Vilket utvecklades till nollkärlek när den första vårkollektionen släpptes. För jag kunde för första gången inte lista favoriter då jag inte hittade ett enda plagg jag gillade... Det kändes helt enkelt som att våra vägar skulle skiljas där, att det var slut mellan oss, mig och Odd Molly. Lite sorgligt men inte så mycket att göra åt det… Men så damp det in en katalog i brevlådan i måndags. Som fick mig att börja småle, börja bläddra med större intresse, ta tillbaka, för det kanske inte är slut mellan oss i alla fall, det fanns ju faktiskt en del som fick den där avsomnade villhanerven att vakna till liv.

Klänningen. Jackan. Det var så att båda fick mig att sätta  i halsen av förälskelse...

... samma sak med den skitsnygga stickade och överdådigt broderade blusen. 

Har inte heller några problem att se mig i vare sig tunikan eller lilla toppen.

Utanför toppfavoritpallen men såväl batikovandelarna som de pösslappa galenmönstrade byxorna är ändå så pass intressanta att jag skulle vilja ha en irl-dejt med dem. För provning åtminstone... 

Ja det kanske ses som jäkligt ytligt men jag blev faktiskt glad att vi hittat lite tillbaka till varandra. För i min värld är kläder inte bara kläder. Inte alltid i alla fall... Vad säger ni om Odd Molly spring 2014? Mestadels hiss eller diss?... Kram för idag!