Otur i turen men ändå så extremmycket värt det

15 dagar utan ett enda pass på gymet har fött en träningsabstinens som håller på att göra mig knäpp. Totalt och bindgalet helknäpp för att vara riktigt ärlig... Men halsonthelvetet håller maniskt i sig så det är bara att fortsätta hålla tummarna stenhårt för att det snart snart snart ska gå över… För jag kan ju inte själv påverka iväg och bort den där hatförkylningen så våldsamt mycket. Tyvärr…

Det finns dock en sak till som har varit nära att få in mig på hispan. Och som det visade sig att jag faktiskt hade makten att förändra, nämligen faktumet att jag inte har haft tv-kanaler på 17 dagar. Jag trodde det var fel på tv´n eller på min antennkoppling, husets takantenn, jordens undergång... Men efter att ha beklagat mig ljudligt ute i offentligheten så har jag fått tips och råd, engagemang och hjälp av ett par trevliga herrar, så idag rantade jag ut på shoppingstråket. Och kom hem med en Roxcore DTV150 digital-tv-mottagare. Toknervös för att det inte skulle utan att det var något värre svårare, opåverkbart… Men jag lyckades! För att genast få känna på oturen i turen då en av mina stora ickefavoriter plötsligt befann sig i sovrummet, dårgastande på en av de fulaste dialekter som finns…

… mat-Tina. Från min hemby, så ja fuldialekt gäller även mig... Men hon gav, tack och lov, upp efter en stund och trots detta obehagliga återtåg i tv-världen så var det så extremmycket värt det. Så ni kan ju gissa var jag kommer att tokhänga resten av kvällen… ja jag är tvoman av stora mått, och jag gillar det :o) Tjing!