Något jag sa att jag aldrig skulle göra var att…

… kasta ut något här från detta årets upplaga av Roskildefestivalen. Men så hittade jag bilderna idag, på dagen fem månader efter att jag hastigt, men inte speciellt lustigt, lämnade. Och såg därför det som någonslags tecken nu. På att de allra sista timmarna av mitt gamla liv, det som äkta maka, är ett passerat kapitel för evigt. På att några av människorna på bilderna trots allt är vänner. På att det inte desto mindre är en del av mitt liv, min ”dagbok” som normalt hamnar här, så varför inte denna gång... 

Och att det som skedde precis efter att dessa bilder blev tagna trots allt var det allra bästa, vilket inte minst just dessa bilder påminner mig om… 

Därför gör jag det i alla fall, backar bandet och presenterar härmed en del av min Roskildefestival 2013. 4-6 juli. Innan det abrupta, och odokumenterade ”slutet”. En presentation som avhandlar sådant som…'

… gigatiska packningen, tåget dit och scener framför orange scenen då Slipknot stod på den.

Graffitimålningar till morgonkaffet...

... en nalle med tomtestass som varit med förut, precis som...

… de i campet, där en har en tatuering som jag någon dag kommer att copycata till min nacke.

Ingen glassbil men väl en vagn med samma, uppenbarligen åtråvärda vara.

Ett annat mjukdjur som ska föreställa en hund, en veteran som släpats runt på detta område i ett decennium, enligt de som släpade på den halvdöda och illa lagade stackaren.

Ännu mera kaffe, när man inte har den minsta lust att tippa i sig alkohol och sköna typer som genom att vara just det får representera vad den till största del handlar om, Roskildefestivalen, och vad som gör att jag vill tillbaka dit igen.

 Ja lite så var det. Också. Och med det tackar jag för idag. God natt & peace out!