Det började i maj 2011. I Athen. Jag och S befann oss på shoppingtur när hon plötsligt tvärnitar vid ett ställ med nyckelringar. Pekar på något som hänger där och säger ”den är typiskt du”. En knasig ful figur. Hmmm… Vi börjar spana något annat och jag glömmer bort den prickiga figuren.
Dagen efter är jag och mr Make ute på handlarutflykt i samma kvarter. Hux flux står jag framför det där nyckelringsstället igen. Och stirrar på den knasiga fula figuren. Och inser att jag liksom bara måste köpa den. ZoGeas. Döper honom till det. Jag det måste vara en honom med det tokutseendet… Under ett år har jag honom i väskan jämt. Överallt. Tills jag ett par gånger får för mig att jag tappat honom. Och får panik. Japp, panik… Då får han stanna hemma. Och bli lite bortglömd. Till igår. Då han plötsligt och lustigt föll i mitt blickfång. Och jag bestämde mig för att ge min turmaskot en liten återuppståndelse i hängamed. Och bli lite förevigad. Även om jag kände mig som om jag tappat förståndet en smula.
Nix, jag har inget vettigt inlägg att göra… kanske bättre att fortsätta med städningen. Fast jag kan ändå inte låta bli att undra, om det är fler än jag som knallar runt med maskotar i väskan? Utan att egentligen veta varför... Ciao!
Jag knallade runt i rätt många år med Tummen i handväskan. Speciellt för 7 år sedan när jag höll på med körkortet. Kunde inte övningsköra utan Tummen. Han var med när jag körde upp och jag är helt övertygad om att det hjälpte till;)
SvaraRaderaSen försvann han och var borta ett bra tag men är återfunnen. I Mr Marodörs rum. Och där får han bo numera....Kram!
Aaa ZoGeas han har varit saknad faktiskt.
SvaraRaderaHoppas han dyker upp här mer frekvent framöver.
Kanske rentav här här? ;)
Sol, en kopp av hans namne och snart blir hela stan orange...